Textila transformationer

En kreativ uppvisning av textilkonstnären Emilia Sundqvist på Bror Hjorths Hus i Uppsala. Hennes utställning Vakenvila pågår till och med den 23 november 2025. 

Textilskulptören Emilia Sundqvists (f. 1993) separatutställning Vakenvila är både lekfull och förbluffande. Hennes pastellfärgade palett är vid första anblicken drömskt romantisk och skir. Men tittar man närmare framträder detaljer där proportionerna förvrängts. Tvetydiga paradoxer mellan fantasi och verklighet, naivitet och allvar, vuxenliv och barndom blottläggs. Vad är det egentligen som lurar i det bedårande söta? 

Skulpturen Tussilagos Guardian Angel (2023) reser sig monumentalt i utställningshallens mitt, den är iögonfallande och påminner om en antik marmorskulptur. En välkänd komposition hämtad ur den grekiska mytologin. Ängeln står som i en klassisk kontrapost – ena benet lätt böjt, kroppens tyngd vilar på stödbenet. Den stoiskt beskyddande ängeln står i kontrast till det lilla barnet som sitter vid hennes fötter och håller i dess ena ben. Barnet är klädd i en sjukhusskjorta och tillhörande armband. Skyddsängelns ena vinge har fallit ner mot Tussilago. Är den offrad för hennes tillfrisknande? Jag får associationer till föräldraskapets alla farhågor, om uppgiften att beskydda och vaka över det oskuldsfulla barnet. Ett vemodigt konstaterande av tidens förgänglighet.

Hur Emilia Sundqvist använder materialet som uttrycksmedel överrumplar om och om igen. Hennes kreativitet är förtrollande, oväntad och med raffinerad humor. Det kan vara en navel av spetsmönster eller en virkad blomma. Gamla gula madrasser blir till ett svallande, gyllene hår. I skulpturen På väg ut (2024) syns två små händer som försöker ta sig ut ur en gravidmage. Överrumplande ord som ”psycho” eller ”cunt” dyker plötsligt upp, mitt i det tillrättalagda och pärlemorskimrande. Det oförutsedda skapar en frigörande känsla. Balansen är så elegant – en uppvisning i behärskad och hårfin gräns mellan fullständigt allvar och lekfull absurditet. 

Utställningens samtliga arton verk är skapade mellan åren 2022–2025, vilket vittnar om en stor produktivitet. Samtidigt har Emilia Sundqvist två små barn hemma, hur går livet ihop? Hur räcker tiden till? Hon berättar med ömhet om sin partner Conor, att han verkligen förstår hur viktigt hennes skapande är. Han ger henne bekräftelse, uppmuntran och tid till ateljéarbetet, medan han tar hand om barnen. Den upphöjt placerade bysten A Beautiful Northern Irish Boy (2025) är en ren kärleksförklaring. Sambons yngre jag skildras med en cigarett i munnen och en liten tovad fågel i kalufsen mot en rosa bakgrund. Jag drar paralleller till den nordirländska traditionen av poetisk melankoli och naturromantik. 

Emilia Sundqvist är övertygad om att konsten är en spegel som visar livets olika skeenden. Att få barn har också varit en stark inspirationskälla för hennes kreativitet. Vartenda stygn känns, med omsorg och respekt för både hantverket och materialet. Hennes värld är komplex, samtidigt som Vakenvila är en otvetydig hyllning till allt vrickat, udda och vidunderligt. 

I Cora har vi skrivit om kvinnor inom konsten sedan 2004. Prenumerera gärna på vår tryckta utgåva. Här hittar du alla våra prenumerationer!

Emilia Sundqvists utställning Vakenvila pågår till den 22 november 2025 på Bror Hjorths hus i Uppsala.