Med barnet i oss som alibi presenterar Artipelag leksaksdesign av hög klass.
Utställningen INNER CHILD: Playing with design, visar sammantaget 250 föremål av ett hundratal internationellt kända designer, många från Sverige. Här finns såväl publikfriare som apan Djungelskog av Ann-Cathrine Sigrid Ståhlberg för IKEA till intellektuellt lekfulla innovationer som Children´s Clock av Maarten Baas. En klocka som visar en video med en hand som ritar tiden. Vad jag kunnat se det enda icke analoga verket, men vilket barn ska kunna få ro med en sådan nattlampa?
Utställningen INNER CHILD föder en längtan även hos en vuxen efter att lägga sig ner i Ina Meijers Animal Farm, stora mjuka tygdjur i oblekt grovt bomullstyg ligger tungt mot golvet (saccosäckar släng er i väggen!), eller åtminstone få krama ett av benen på den övernaturligt uppförstorade apan Djungelskog. Enligt ett rykte, lär den ha räddat livet på den lilla moderlösa apan Punsch-kun på Ichikawa City Zoo. Om inte mitt barnbarn befunne sig på andra sidan Altanen skulle jag genast imorgon dag rusa tillbaka till Artipelag och visat honom klätter- och lekvänliga designföremål, som tyvärr inte får vidröras…enligt en skylt med en överstruken hand.
Åtminstone borde man få klättra upp i kojan i trä, men det kanske innebär en säkerhetsrisk. Building Housesom kojan heter, är ett examensarbete från Konstfack av Worapong Manupipatpong och där Philip Fimmano, en av de två curatorerna sitter uppflugen under presentationen av utställningen. Men även här finns frustrerande nog den lilla överstrukna handen på golvet.
Det är kramgoa mjuka djur, bord och stolar, tillverkade i material som kartong. Flera föremål i kartong, som trä, papper, tyg, ull och porslin och metall. Material som känns analoga enligt devisen man tar vad som finns. Jacques Monneraud behållare Creative Cardboard i kavlad lera är förvillande lika kartong till utseendet. Genom att kombinera tre olika typer av lera lyckade han en dag framskapa samma monokroma nyans. Han arbetade även fram egna specialverktyg och designar idag bruksföremål som tekoppar och kannor i kartongliknande design. Just covid-19-pandemin, lär ha lockat fram arbeten av detta slag när många designer/konstnärer var isolerade och tillgången på material begränsad, enligt utställningens huvudcurator, den kända trendanalytikern Lidewij Edelkoort. Hon inleder med att berätta hur hon växte upp efter andra världskriget och hade en lycklig barndom eftersom ”där fanns nästan ingenting”. Hon fick lov att uppfinna sina leksaker själv och hänvisar till pandemin och sin barndom som en grund för denna utställning. Redan 2020 var hon en av medgrundarna till World Hope Forum, en plattform som syftar till att inspirera människor inom kreativa fält till att verka för en bättre värld. Bäst alltså att följa Naturskyddsföreningens rekommendationer att sortera bort gammal plast ur barnrummet.
Anna Ray Capture
Huruvida vi blir bättre människor av att besöka Artipelags utställning kan diskuteras men personligen känner jag mig överraskande nöjd och önskar det fanns mönster och beskrivningar för att kunna gå hem och DIY:a. Här finns mycket att låta sig inspireras av, inte minst de tänkvärda citaten på väggarna, allt från Nalle Puh till Picasso. De flesta har vi sett förut, som Puhs förnumstiga ”Sometimes the Smallest Things takes up the Biggest Room in your Heart” men det kan vara trevligt med en påminnelse.
Utställningsscenografin har skapats av familjen Kiki van Eijk och Joost van Bleiswijk och deras två barn, Ko och Puk. Det ger en rumslig upplevelse så som de flesta som har barn omkring sig nog kan känna igen. Gårdagens noggrant undanplockade leksaker som spritts ut över golvet och hamnat lite överallt, under morgonens återseende. Just så som ett barn går in i sin lek och lämnar ett spår av liv och lust efter sig.
Längre in blir också glidningen i utställningen tydligare, när den övergår från leksaker för (vuxna) barn till lekfull design.
Det måste sägas att Kiki van Eikjs stora väggmatta Playing Doll, ett vävt collage i vitt på vitt är anslående, liksom alla de verk i papper som visas. Allt från djurmasker till enkla, grovt (tillyxade) stolar och golvlampor. Det går från mjukt till hårt, från runt till fyrkantigt och avslutas allra innerst, i rummet ut mot naturen med Doodling design, kravlös intuitiv konst, likt automatiskt måleri, men som här ser ut att ha böjts till på ett ungefär här till en soffa eller en lampa i plast.
Här finns också Solstol av Mattias Selldén. Ett snidat verk i trä, snarare skulptur, som befinner sig någonstans mitt emellan människa och stol, vackert målad en gulgrön färg, placerad framför ett fönster i korrespondens med den omgivande naturen.
