I Selmas underbara värld

Kejsarn av Portugallien

Västanå teater

21.6 – 6.9 2025

manus&regi: Leif stinnerbom

musik: Magnus Stinnerbom

kostym: Inger Hallström Stinnerbom

Eller så underbart att det finns teater, skulle rubriken också kunna lyda. Denna fantasivärld där drömmar kan få spinnas till verklighet. Drömlikt är också den stämning som åskådaren möter i Västanå teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs roman Kejsaren av Portugallien. Berättelsen om Jan i Skrolycka, som blir galen av sorg och längtan efter sin dotter Klara Gulla, är kanske en av Selma Lagerlöfs kanske mest lästa böcker. Jan och hans fru är fattiga backstugusittare, som skuldsatta ska drivas från hem och grund. Dottern tar på sig ansvaret att skaffa fram pengarna, men återvänder aldrig från staden. Det går illasinnade rykten om henne och för att överleva antar Jan rollen som Kejsarn av Portugallien, ett fantasitillvaro där han tycker sig se sin dotter på nytt. 

Detta är inte första gången Västanå teater sätter upp Kejsarn av Portugallien. Med Selma Lagerlöf är det nu en gång så att utrymmet för läsningar och tolkningar tycks oändligt. När hon väl fått sitt grepp om en tycks det hart när omöjligt att bryta sig loss, och vem skulle väl för den delen vilja det?

Årets Kejsaren av Portugallien är en relativt avskalad föreställning mängden medverkande till trots. Borta är akrobatiken och hallingen, berättelsen får lov att ta plats, förstärkt av medryckande levande musik, komponerad av Magnus Stinnerbom. Här finns förstås polskan, som tycks mer flygande än någonsin förr. Dansarna virvlar så att kjolarna fylls som ballonger med armarna vinklade uppåt som i ett skillingtryck, eller kanske som dervischer? Det röda tyget som ska bli Klara Gullas klänning och symbolen för allt elände finns här förstås också. Den röda färgen, syndens färg, maktens, livets, kärlekens… här bärs tyget frestande fram på en rulle som vecklas ut till böljande rött siden i en dans kring Klara Gulla.

Jakob Larssons ljusdesign har försatt fonden i en blå färg med ett obestämbart djup och även salongen är försänkt i halvmörker. 

Här finns fina sceniska lösningar som en tamp som dras fram och fästs vid en påle på bryggan. Mycket av handlingen utspelar sig på bryggan, en plats för avsked och saknad. Båten tutar och vi vet att den snart ska lägga till. Kommer hon hem eller ej? Den efterlängtade och saknade Klara Gulla. Det blå ljuset som också kan stå för det mystiska i tillvaron, skugglandet eller Portugallien, en plats som bara finns i någons huvud, som i en dröm eller vidskepelse. När sanningen ska fram blir ljuset hårt och fördömande vitt.

Västanå teater är en blandning av amatörer och professionella skådespelare. Rolf Degerlund som spelar huvudrollen som Jan i Skrolycka har en diger lista meriter och kommer senast från ett tioårigt chefskap för Samiska Nationalteatern Beaivvás i norska Kautokeino. Bortsett från lite snubbel i början växlar han upp till en trovärdig Jan, som gör en trovärdig gestaltning av galenskap, och kärlek. För det är ju kärleken i dess olika former som även den avhandlas här. Vid sin sida har han Hanna Kulle i rollen som hustrun Katerina. Kulle, som är tillbaka efter en sabbatssommar är numera också en av teaterns grundpelare och karaktärskådespelare. Edith Nilsson i rollen som Klara Gulla är övertygande. Från första början en produkt, om man får kalla en ung skådespelare så, av den teaterskola som kallas Unga Västanå. Man sörjer för återväxten, nog så viktigt i en avlägsen del av vårt land som Sunne med omnejd trots allt är. Det krävs också mod att ena dagen ställa sig på scenen och öppna sig inför andras godtycke och nästa dag möta grannen. 

Alexandra Zhokova som spelar Drömflickan, den dotter som Jan i Skrolycka uppfinner i sin galenskaps mörker, har ett namn som tyder på ett annat ursprung. Ukrainskt? Har kriget fört henne hit? Blott åtta år gammal tycks hon ha en fullkomligt naturlig känsla för scenen. Måtte den aldrig försvinna! Med en enda rörelse förmår hon uttrycka en hel värld. Denna lilla person har en integritet är så stark att jag stundtals glömmer att det är Jan i Skrolycka hon ska matcha. Kanske får vi om några år se en Zhokova i någon av de stora kvinnorollerna ur en av Selma Lagerlöfs böcker.

PS Missa inte dräktutställningen med Inger Hallström Stinnerboms fantastiska kostymer och där första exemplaret av Klara Gullas röda klänning finns att beskåda.