Och fåglarna flyga fritt över hav och land

Det finns en berättelse som Valeria Montti Colque ständigt återkommer till när hon talar om sitt arbete med Cosmonación – Modersberget.

BERÄTTELSEN HANDLAR OM familjens ursprung, om liv och död och bergets betydelse.
När Valeria Montti Colques mormor gick bort för dryga tio år sedan var det en stor sorg att inte kunna delta vid hennes begravning. Genom sin morfar, som kom från aymarafolket som lever på den andinska högplatån i norra Chile, kände Valeria till att det fanns en stark tro på att de dödas andar fanns kvar bland bergen. De döda vakade över de levande och deras minne måste vördas med tillbörlig respekt. Till sin mormors ära skapade Valeria ett symboliskt berg, ett som hon kunde bära med sig, och på så sätt komma i kontakt med sina förfäder.
Som första chilenare i diasporan, fick Valeria Montti Colque representera Chile vid den 60:e internationella konstbiennalen i Venedig 2024. En utarbetad version av hennes installation Cosmonación – Modersberget visas nu på Bonniers konsthall, som en kulmen på detta mångåriga arbete som tog sin början i det ”transportabla berget”.

Berget återkommer i många skepnader i denna utställning. Som i den långa rad tallrikar prydda med familjefoton, som monterats efter konturen av ett berg. Här finns filmiska gestaltningar av bergspromenader, i en första som visades i Venedig, tar sig en ensam exotiskt klädd gestalt upp på Högdalstippen. I en andra, inspelad strax innan öppningen på Bonniers konsthall, är det flera symbolladdade och färgglatt kostymerade figurer, som i ett sagolikt vackert snölandskap, likt en medeltida proces-sion sakta tar sig upp till toppen på Järvsö klack.

MEN FRAMFÖR ALLT MÖTER vi berget i den centrala skulpturen i utställningen: Mamita Montaña/ Modersberget – ett sex meter högt monumentalverk. Som en gigantisk gudinna, vars omfångsrika kjol rymmer Valerias eget universum. Det är ett överflöd av föremål, färgrika textilier och bilder. Där finns andinska tyger bredvid den svenska folkdräkten, kastruller och köksredskap, en framdukad picnic som leder tanken till offergåvor, bestick som försetts med röd färg som påminner om rosenblad, ägg i mängd…
Men också fåglar av alla de slag. Fåglar i tryck, fåglar på mattor, fåglar i lera. Fåglar som en frihetssymbol, som rör sig fritt över hav och land, utan att kännas vid vare sig gränser eller begränsningar.

Modersberget är som ett historiskt sediment. I lager efter lager framträder detaljer ur dröm-mar, myter och liv.

DET SLUTGILTIGA RESULTATET är verket av många människors arbete. Valeria har bjudit in konstnärskollegor, vänner, familjen, eller den som för tillfället råkar befinna sig i hennes närhet, att delta i arbetet. Ett inkluderande förhållnings-sätt hon alltid tycks haft med sig som metod. Konstnären och vännen Juan Pedro Fabra Guemberena berättar i en introduktionsfilm hur det alltid funnits en grupp människor kring Valeria, som en påminnelse om allt det vi kan åstadkomma i en gemenskap.
Trots allt överdåd och glädjen över det gemensamma, är det som det löper ett stråk
av sorg genom hela utställningen. En sorg som handlar om omsorg. Om de egna barnen, om deras möjligheter och liv i Sverige. Kommer de också att befinna sig som mellan två länder och kulturer? I Venedig framhävdes spänningen mel-lan det svenska och det chilenska och den långa textil föreställande Hökarängens tegelhus där balkongerna var prydda med svenska flaggor, stod i skarp kontrast till det mytiska Modersberget. Att som svensk chilenare representera Chile på bien-nalen var inte helt konfliktfritt ­ Valeria kallades för ”la Sueca – svenskan” av chilenare. Något som kanske oavsiktligt underströk biennalens tema Foreigners everywhere. Cosmonación – det kosmonationella territoriet beskriver just människor som har sin tillhörighet i flera länder.
En rund liten målning, infogad i den långa tygvepan berättar om hur Valeria som ett konstprojekt byggde om sonens barnvagn till en båt – ”vi skulle ta oss fram till havet. Han skulle vara den som styr sin båt”. •
Utställningen Cosmonación — Modersberget visas på Bonniers konsthall i Stockholm till den 6 april.