Varde ljus

Det första som möter besökaren som stiger av tåget i Arvika är en ”älvring”. 48 stycken, 2 och en halv meter höga ljusfyllda pelare som skiftar i färg vartefter besökare rör sig kring eller inuti cirkeln. Shiro som älvringen heter är skapat av det danska kollektivet Vertigo Art Collective och det är det största ljuskonstverket inom Arvika ljus, berättar konstnären Lin de Mol som grundade Arvika Ljus för åtta år sedan. Då hette ljusfestivalen Var inte rädd för mörkret. I år är temat Katarsis,  

– Man går enkelt uttryckt från mörker till ljus och genomgår på så sätt en förändring.

Genom ljuset som lyser upp mörkret skapas en ny syn på tillvaron och ”Älvringen har fått många Arvika or att förundras. Eftersom det är interaktivt växlar ljuset allt häftigare ju fler människor som rör sig därinne. Sett utifrån är Shiro ett objekt, men inuti älvringen skapas en känsla av omslutande säkerhet. Ljuset är så starkt att den som befinner sig därinne bländas och har svårt att uppfatta omgivningen. En av dagarna ska det vara tyst disco här inne och Lin de Mol hoppas på att många ska våga släppa loss och får färgerna att dansa med. 

Det är ett tiotal internationellt efterfrågade konstnärer som visar ljusverk under de här tre veckorna som Arvika Ljus pågår. Strax intill Shiro befinner sig det minsta verket i skyltfönstret hos en av Arvikas optiker. Den japanska konstnären Ken Matsubata, känd för sina verk som väcker empati och utrycker livets förgänglighet, visar Candle, Medical Box. En liten silverask, inte större än att den får plats i fickan vilar på ett litet ”altare”, en glaskub upplyst inifrån i mörkt rött. Videon växlar mellan kvinnor från olika håll i världen som håller ett ljus i händerna som de plötsligt blåser ut

Häromdagen såg hon hur en grupp förskolebarn stod framför fönstret och försökte blåsa ut ljuset, berättar Lin.

Med Arvika ljus vill Lin de Mol sänka tröskeln mellan samtidskonsten och lokalsamhället. När hon förra året tog en paus för att arbeta med en egen stor utställning var det många som hörde av sig och undrade vad som hänt.

I år och nästa har man kunnat satsa på så stora verk som just Shiro tack vare ett EU bidrag.

Det har varit fantastiskt att kunna betala konstnärerna anständigt säger Lin. Frågan är om det kommer vara möjligt att återgå till knappare förhållanden när de pengarna tagit slut. Arbetet med Arvika ljus har hjälpt även henne över årets mörkaste timmar. För tiotalet år sedan bosatte hon sig en bit utanför Arvika och att flytta från en storstad som Amsterdam till ett hus i skogen har krävt en viss anpassning.

Det är kyligt och det drar snålt från Glafsfjorden och vi hoppar in i hennes bil. Kliver ur vid The Noise Diary av amerikanska konstnären Adam Clark. En stor fågel, kanske en trana, som rör sig till elektronisk musik. Ett filmiskt abstrakt, mycket känslomässigt verk, där konstnären vanligtvis brukar befinna sig intill sitt verk och spela men här kan åskådaren välja med hjälp av en QR-kod om hon eller han vill lyssna eller ej.

Gerda Lampalzer från Österrike visar sitt ljuskonstverk i Dressmans skyltfönster. Det är tre blusar som hänger upp och ner som på ett streck med en mycket känslosam text som visas på display. Blusarna använda, de har tillhört någon och det visade sig att det fanns ett dolt budskap som hon inte kände till, berättar Lin. Blusarna hade tillhört en av konstnärens goda vänner som gått bort.

I den för tillfället mörklagda stadsparken skjuter stjärnskotten som om det vore början på augusti och meteorsvärmen perseiderna. Verket heter Encounter av nederländska Vendel &de Wolf. Lin berättar hur hon stått här en hel timme och inte kunnat se någon upprepning av stjärnfallen. Tiden är av betydelse. Efter en stund blir de ljusblixtarna en påminnelse om att vi befinner oss på en liten boll omgiven av den oändliga mörka rymden.

En tvåsidig svart tavla blir en gemensam yta där besökare kan skriva ner sina känslor. Ett spontant tillkommet verk är en flera meter stor blackboard belyst med blacklight och en hög med neonkritor. På ena sidan får människor skriva ner sina drömmar och på den andra sina rädslor. Varje dag är båda sidorna fullskrivna och Lin de Mol berättar att hon måste torka ren den varje kväll så att nya tankar kring drömmar och rädslor ska få plats.

Just den här dagen har någon skrivit högst upp i ena hörnet ”är rädd att inte räcka till” och på andra sidan ”att livet ska vända till det bättre”.

Arvika ljus pågår dagligen 31 oktober t o m 15 november mellan 16.00 – 23.00.

Medverkande konstnärer:

Jag känner som jag är gjord av glas, Gerda Lampalzer

The Noise Diary, Adam Clark

Encounter, Vendel & de Wolf

Utan mörker inga stjärnor, Hooijer/Dransmann

Candle, medical box, Ken Matsubara

Shiro, Vertigo

Happy Space, Kaisu Koivisto

We the People, Lin de Mol

Orrery, Irene Suosalo

On the other side of the Screen, Merijn Bolink

Lepidoptera, Niko Tiainen