Ett säkert vårtecken brukar Vårsalongen kallas, men denna närmast fimbulliknande vinter känns varmare tider allt avlägsnare. Tonläget på Liljevalchs tycks mörkare och mer pessimistiskt än på länge. Undantaget är den kafferepsbjudande Pippi med en gräddtårta som får det att vattnas i munnen.
Att få in ett verk på Liljevalchs Vårsalongen måste kännas nästan lika ”random” som att skåda pärleporten. Av nära 3500 sökande kommer endast 255 konstnärer eller ca 8 procent. Urvalet sker genom ett blindtest i rättvisans namn, men visst går det att urskilja flera stora namn som till exempel den unge Karim Boumjibar som gjort kometkarriär och vars lerkrus med icke heteronormativa målningar säljs för tvåsiffriga belopp eller norska Hilde Skancke Pedersen, en av Sápmis mesta konstnärer, vars offentliga utsmyckning på Sametinget i Karasjok är ett av många omtalade verk ur hennes hand. Personligen tycker jag oerhört mycket om hennes små målningar på plastförpackningar, sådana som det varit norsk lammkorv i. Detta anspråkslösa och på samma gång starkt politiska grepp är utmanande för såväl själen som luktsinnet. På Vårsalongen finns två av hennes sammanlagt tre samiska stegar.
Några konstnärer som vi porträtterat i Cora som fått utrymme på Vårsalongen är Lisa Irvall med verket My fertile Window, Natasha Dahnbergs Encyclopedi av försvunna bibliotek, böcker i trä och silvernål, som ska minna om de ovärderliga skatter som förstörts när bibliotek bombats sönder i krig, som i Sarajevo, Gaza, Bagdad, Alexandia osv.
Här finns även Vera Burkhalter Zornats underbart känsliga Tussilago i brons och emajlerad koppar och Pia Ingelses föreställande och på samma gång mystiska målning Scen i mörker. Samtliga porträtterade i tidigare nummer av Cora.
Skickligt måleri, skulpturer på gränsen till upplösning, neon är som alltid tilltalande men där har ju Tracey Emin patentet och jakten som sådan, både på djur och människor på flykt. Några textila verk som Lilian Granquist Franssons Den sårbara punkten I och V sticker ut och Moa Matilda Nilsson förföriskt glänsande racerbil Stichted Stallion i sublimerad och quiltad textil eller den broderade hembygdstavlan med ett omslingrat par som blickar mot ett svampformat moln i fjärran av Carina Tabbert – Låt de sista minuterna bli de bästa i vårt liv.
Vi vet också precis hur kallt och ödsligt det känns i Ingela Alvmyrens akvarell Bistert, skickligt måleri som fångar i sin ödmjukhet, Juanma Gonzales Skogen är stadd i upplösning och består av trä och torkade skott som påminner om en spikbräda.
Cora fastnar också för Rebecka Andersson subtila kolteckning Skymning över fröskog II och inte minst Ali Ardalans subtila installation med platta sandaler i keramik med titeln Insomnia. En del med text som vi tolkar som arabiska. Mer än något annat verk tecknar den katastrofen i Gaza. Eller alla övergrepp på demokratiska fri-och rättigheter som de krossade protesterna och de tiotusentals mördade i Iran. Här finns de tappaade sandalerna på de dammiga gatorna bland de sönderbombade ruinerna. Allt som blir kvar efter en människa.
Och som en liten kontrast med svart humor. Porträtt på välkänd makthavare på välkänt partyställe. Lost in Ibiza…
Ellen Reichard
Med andra ord: På Liljevalchs Vårsalongen finns något för alla, som sagt även kaffe och tårta i en återkommande performance av en Pippi Look alike, med Karolina Willebrand Vinnberg (till skillnad mot förra årets tårta högt som fick ruttna bort i sin monter, kanske på grund av priset?).
Sist men inte minst With Grace av Aesa Saga Ardal, en flugsmälla med kristaller, som kommer att få mig att skona minsta insekt framledes, eller kanske läsa om en klassiker?
Lämna ett svar