Mellan fyra väggar är en stor utställning med många små bilder. En i högsta grad personlig utställning om familjelivets vardag och fest i hundratalet små bilder.
Det var när hennes son föddes för tre år sedan som Ida Taavitsainen började dokumentera familjelivet, främst sina barn, med en instax, en kamera som gav en bild i handen utan att behöva ta omvägen via mörkrummet eller spara i mobilen.
Det är lätt igenkännbara bilder för alla som har små barn omkring sig; de blir badade, matade, leker och står på huvudet, eller sover – och då är de kanske som allra sötast och som mest älskade. Under raden med bilder hänger dagboksanteckningar här och var. Bara några rader, från de där dagarna när förkylningar, maginfluensa, huvudlöss och vaknätter avlöser varandra, men också om det där andra. Små notiser som blänker till längs raden bilder uppsatta på en smal panel längs med väggarna.
Det är förstås oundvikligt att inte relatera till amerikanska konstnären Mary Kelly och hennes Post Partum Document 1973 –79, som visade hennes sexåriga undersökning av relationen mor och barn, i andra vågens feminism, eller när Sally Mann fotograferade sina barn med eller utan kläder femton år senare, bilder som betraktades som närmast olagliga eftersom ett av barnen kissar…
Hos Ida Taavitsainen finns inte så mycket naket även om man knappast behöver oroa sig för någon falsk prydhet. Sonen är nu tre och dottern åtta, hon vill inte längre visa sig naken inför kameran eller främmande blickar.
Utställningen brottas också med den ständiga frågan hur moderskapet och konstnärskapet ska gå att förena. Själva tekniken inbjuder till ögonblicksbilder och snabbhet. Ingen skärpa som ska ställas in och inte heller någon mobil som ska hållas undan ivriga barnhänder. Det är handfasta snapshot av en liten evighet som kommer att finnas kvar så länge papperet håller.
Ida Taavitsainen har genom åren arbetat främst med analogt fotografi kring minne, familjeförhållanden och människors emotionella band till platser och föremål. Vi fastnar i ett samtal kring hennes bok The Memory of My Wardrobe, som också delvis finns att se på hennes hemsida. Kläder är ofta förknippade med minnet av de människor som burit dem och hon har kommit att bli lite av en avstjälpningsplats för släktens gamla avlagda. Det är ofta handsydda arbetade kläder från hemsömmerskornas tid, långt innan konfektionsindustrin och minnet av hur det var att stå på ett bord och få måtten tagna kommer plötsligt för mig. När mamma åkte med sina tre döttrar till sömmerskan med ett tyg som skulle räcka till lika många likadana klänningar. Det är känslosamma bilder som Ida Taavitsainen producerat. Som om människorna som ägt dem just ska till att sätta dem på sig eller tagit av sig. En klänning hänger över en stolsrygg, en annan är draperad över soffan, ytterligare en är elegant kastad över ett trappräcke. En del som tillhört hennes mormor men också kläder från en annan släkting som dog ung, en dräkt som bär ibland själv. Bilderna liksom boken har fått internationell uppmärksamhet och finns översatt till bland annat engelska. Den går att bläddra i på Ida Taavitsainens hemsida.
Det var en bild som hennes mormor visade på sig själv som ung, som fick henne att påbörja arbetet med boken, berättar Ida Taavitsainen. Bilden föreställer hennes mormor på landningsbanan till flygplatsen i Madrid, elegant klädd i dräkt omgiven av män i svart. Det rådde fortfarande diktatur och hennes mormor hade just blivit medveten om Francos grymheter mot det spanska folket. Bilden fick Ida att börja fundera över sin mormors liv och vem hon varit en gång. Den här gamla kvinnan som hon mest sett gå omkring och påta i sin trädgård fick fler nyanser.
Den 6 mars kommer Ida Taavitsainen tillbaka till Centrum för fotografi för en dokumentärfrukost, samt ett konstnärsamtal med dokumentärfilmaren Hanna Reinikainen samma dag. Då kommer hon förmodligen att ha med sig några fler bilder att sätta upp på det dryga 40 cm utrymme som ännu är tomt. Work in progress alltså!
Inom fyra väggar
Ida Taavitsainen
Centrum för fotografi,
Bjurholmsplan
Stockholm
6 februari – 21 mars
Lämna ett svar