Två uppsluppna äldre damer ute på äventyr! Bilden av Selma Lagerlöf på sin ålders höst med väninnan Henriette Coyet bakom ratten, ensamma ute på riskabla bilfärder kommer att stanna länge kvar på näthinnan.
När Wermlandoperan firar femtioårigt jubileum i sitt vackra hus med änglar i taket, är det med en opera om berättar om en vänskap som ger skaparkraft och lycka.
Selma och en vacker saga från en lycklig tid berättar om de sista tiotalet åren i Selma Lagerlöfs liv och den starka vänskapen/kärleken till Henriette Coyet.
De möts av en slump, eller kanske fanns där en viss beräkning? Henriette Coyet, friherrinna och godsägare, hamnar bredvid nobelpristagaren och doktorn Selma Lagerlöf på en konsert. En komplimang över en vacker grön klänning, några toner från en klarinett som väcker minnen till liv och så rullar berättelsen igång!
Men först! Det är ibland besvärligt med Selma. Och riskfyllt! Alla dessa måsten att ta hänsyn till. Först och främst ”hältan”, som håller undan friarna, förlusten av Mårbacka, Nils Holgersson och gåsen och så förstås sagoemblemet.
Librettot bygger på brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Henriette Coyet. Som åhörare slås man av tanken att när libido svalnat kanske där uppstår en särskild sorts innerlighet i en vänskap. Eller är det för att handlingen kretsar kring två kvinnor och deras vardagliga problem och krämpor, inte så ofta gestaltat på scen. Eller i upproret? När kärleken får kreativiteten att än en gång ta fart flyger papperen likt drömmar i rummet och leder till intensiv arbetsglädje för Selmas del. Inspirerad av vänskapen skrev Selma Lagerlöf klart Ett barns memomarer, följt av Dagbok för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf. De båda kvinnorna stod varandra nära under dryga tio år, fram till Selma Lagerlöfs död den 16 mars 1940, på Henriettes 81 årsdag.
Här finns spelmannen, Emil Jonasson, som med sin klarinett skapar längtansfyllda och samtidigt oroande musikslingor och får Selma att dra sig till minnes. Minnas förlusten av Mårbacka framför allt, men också ungdomen. Den unga Selma spelas av Maria Påhls med en osviklig närvaro i en sorts parallella tablåer, med gåsen famnen, dansande på bal och med den långa svarta flätan som räckte ända ner till midjan, den som Selma så småningom klippte av.
Här finns även det kungliga hovet kring Henriette, som en påminnelse om den formella tid de båda kvinnorna levde i, och här finns förstås också en dandy. Tobias Westman i rollen som poeten (och uppstickaren) Hjalmar Gullberg som går överstyr. Såklart, det är ju opera! Dåtidens syn på den ogifta kvinnans lägre ställning saknas inte heller. Fröken Lagerlöf var ogift, då hjälpte inte ens Nobelpriset. Då var de gifta kvinnorna, fruarna, näst bäst och före i rang.
Foto: Mats Bäcker
Men framför allt är det en kärleksfull föreställning och en innerlig vänskap som skildras. Två samspelta kvinnor och det märks också i tolkningen av de båda rollerna, mellan AnnLouice Lögdlund som Selma och Katarina Giotas som Henriette. Här finns många berörande scener som inte minst förstärks av såväl scenografi som ljus- och videoproduktion. Som när Henriette lägger huvudet i Selmas famn som för att söka tröst eller när de båda väninnorna värmer sig under samma filt när skuggorna ur det förflutna tränger på.
Eller är det Värmland och Selma som tränger sig på? Den som en gång stått vid Doktor Lagerlöfs skrivbord på Mårbacka eller betraktat Hanna Paulis moderna porträtt av henne, som för övrigt finns med i föreställningen, går inte opåverkad därifrån.
De båda ”husen”, Henriettes slott och Selmas Mårbacka har för övrigt blivit till två dockskåp med symboliskt tända fönster placerade i scenens ytterkant.
Musiken, librettot, sångarna och inte minst hela teamet är värt en eloge. Allt sitter som en smäck! Regissören Kajsa Giertz kan känna sig nöjd. Den enkla scenografin med några stolar, dockskåpen och en schäslong, kompletteras av ljus- och videodesign av världsklass. Hur allt får rummet att skifta från fest till vardag, från livsglädjen om våren, skördetid och till höstens våtmark. Och denna porträttlika Selma i en vacker grön klänning.
Mats Larsson Gothe och Maria Sundqvist fick i uppdrag av teaterchefen Kjell Englund att skapa Selma och en vacker saga från en lycklig tid inför Wermlandoperans femtioårsjubileum. Om Sundqvists libretto bygger på breven mellan Selma och Henriette, så har Gothe i musiken tänkt på Brahms klarinettkvintett, den konsert där de båda kvinnorna möttes. Den hörs ibland som fragment här och var, i synnerhet hos klarinetten. Här finns också Selma Lagerlöfs resonemang kring musiken som kanske det högsta av allt? En möjlig väg till himmelen? Ett resonemang hon aldrig hann avsluta i dikt, och resonemanget ger även denna opera ett öppet slut. Något för oss att spinna vidare på eller kanske som en vemodig hälsning till vår stora författarinna och Nobelpristagare Selma Lagerlöf.
Yvonne Ihmels, kulturjournalist och konstnärlig ledare för Litteraturfestivalen på Mårbacka
Lämna ett svar