av Klara Djurberg
Ebba Matz Färd ut i rymden och in i vårt medvetande
Ni vet känslan när man går ut i natten, tittar upp mot stjärnhimlen och slås av hur storslaget – och läskigt – det är att man är en del av universum? Denna känsla förkroppsligar Ebba Matz i utställningen Färd som visas på Bror Hjorts Hus 31 januari till 15 mars 2026.
Ebba Matz föddes 1963 i Leksand och hennes konst handlar ofta om tid och rum. Hennes verk kan ses i hela Sverige, bland annat verket Under tiden vid den nya Slussen i Stockholm och Deja vu på Dragabrunnstorg i Uppsala. Hon är skulptör men är i sitt konstnärskap inte bunden till ett medium, utan verken formas efter vad utrymmet behöver. Denna utställning innehåller skulpturinstallationer, grafiska blad, kollage, och teckningar. Utställningen Färd kretsar – så som titeln antyder – kring hur inget står stilla. Allt är i rörelse.
Blått! Var blicken än faller när man går in i detta rum så landar den på någon nyans av blått, lila, eller möjligen turkost. Väggarnas färg är vald efter Matz önskemål att gestalta stadiet mellan skymning och gryning. Den blåa färgen i kombination med utställningsalens magnifika ljusinsläpp skapar en lugn atmosfär. Utställningen breder ut sig i ett avlångt rum utan tydliga avgränsningar mellan de sju verken, vilket förstärker känslan av att allt hänger samman och tillsammans är en del av något större.
Matz inriktning som konstnär bygger mycket på skapandet utifrån samlandet och omformandet. Återbrukstanken ses i den skulpturala installationen Speglingar av nuet genom blickar bakåt (2025) i vilket hon på runda och elliptiska bord har ställt ut föremål som inte fick plats i Under tiden, tillsammans med andra hittade ting och nya glasobjekt. Dessa linser, spegelvinklar, och trappor i frigolit och papiermaché skapar tillsammans något som kan liknas vid futuristiska landskap. Installationen är placerad på flera bord och ses bäst ur alla möjliga vinklar vilket uppmuntrar till att röra sig runt i rummet. Detta bidrar till helhetsupplevelsen av utställningen då rörelsen gör att de olika verken interagerar med, och förstärker, varandra. Ett av de sex borden är fyllt av glaskulor och linser. Vid första anblick är dessa mycket vackra; när man närmar sig får verket en extra dimension då man plötsligt ser sig själv reflekterad i alla de sfäriska glasföremålen. Att möta sin egen blick på så många olika sätt berör då det gör mig medveten om mig själv.
I ett samtal mellan Matz och museichefen Tomas Järliden, som hölls i samband med invigningen, berättade Matz om sin kärlek till att titta på stjärnhimlen. Men en kärlek med viss rädsla! Som barn blev hon skrämd av sina bröder av tanken på vad som skulle hända om jordens g-kraft plötsligt slutar fungera. Men hon kollade ändå – hållandes hårt i räcket – för hon ville så gärna se stjärnhimlen. Och på lite samma sätt kan man närma sig dessa verk. Rymden och planeter är återkommande teman och motiv i denna utställning. Det är vackert men samtidigt skrämmande att påminnas om sin kosmiska och tidsmässiga färd. Liksom de tredimensionella kollagen följer utställningens klassiska kollage samma tema. Verken Observationer (2025) är gjorda av vetenskapstidningar och olika tidskrifter. De fångar med sin futuristiska men samtidigt nostalgiska känsla. De ställer frågor om vart vi är på väg med vår egen planet gällande klimatet och miljön. Ett tydligt samspel mellan himmel och jord, mellan universum och jaget.
Rymdtemat återkommer i hela utställningen, extra tydligt i verken Färd (2024). Dessa teckningar påbörjades i slutet av 90-talet och färdigställs nu. Genom de cirkulära flytande planetformerna förs rymden in i dessa stolskisser. Trots den platta bildytan och linjära stilen upplevs föremålen svävande. Det är kanske inte menat att de runda formerna ska läsas som ögon i dessa teckningar, men det känns verkligen som att dessa verk har en blick. Kanske är det att jag känner mig sedd av kosmos?
I utställningsalens innersta hörn ses sju stycken Punkter klättrandes. När man vänder sig om för att gå ser man den sista, den åttonde solitära punkten till vänster om utgången. På detta vis både börjar och avslutas utställningen med dessa diffusa planetpunkter. Matz sätt att ställa frågor om vad vi på, och bortom, denna jord vet och inte vet är egen – att på ett estetiskt vis väcka äkta känslor om hur vi behandlar vår planet. Oavsett om du har möjlighet att se denna fina och tankeväckande utställning eller ej uppmanar jag dig att nästa gång du är ute om natten titta upp. På sätt och vis ser du en liten del av utställningen då.
Bild 1: Speglingar av nuet genom blickar bakåt, Foto: Ebba Matz
Bild 2: Detalj av Speglingar av nuet genom blickar bakåt, Foto: Ebba Matz
Utställningen Färd av Ebba Matz visas på Bror Hjorths hus fram till 15 mars
Lämna ett svar