Konst
Ånghammaren i Österbybruk
Konst av Nobumichi Achi, Hiroshi Kakizaki, Ikuo Watanabe, Maasako Suenaga, Mitsue Sugita, Shizuko Ono, Kajsa Haglind, Anders Rönnlund, Sanne Sihm, Narek Aghajanyan, Katarina Jönsson Norling och Johan Fremling.
Tom 25 augusti 2019
Ånghammaren i uppländska vallonbruket Österbybruk är mötesplats för en grupp konstnärer från Japan och deras svenska kolleger och värdar i gruppen Trinus denna sommar. Sex japanska och lika många svenska konstnärer samarbetar i en utställning som fått namnet Crossroads, Vägskäl.
Utställningen är ett svar på de svenska konstnärernas besök i Japan sommaren 2018. Den unika bruksmiljön med Ånghammaren som centralpunkt utgör en inbjudande plats för konstnärer som huvudsakligen valt att arbeta med naturmaterial i sina verk. Ånghammaren var på 1600-talet den plats där man smidde järnet med ångkraft och numera en miljö där man året om arrangerar olika kulturprogram. Flera av konstnärerna har alltså valt att arbeta med material som hör naturen till. Det innebär i flera fall överraskande resultat. Originellast i det avseendet är nog den svenska konstnären Katarina Jönsson Norling som med torkade bananskal uppträdda på tunna trådar skapat en luftig mobil skulptur som avdelar det spatiösa rummet. Alldeles intill hennes arbete breder den japanska konstnären Ikuo Watanabes omfattande skulpturgrupp ut sig, skapad också den av naturmaterial, närmare bestämt palmblad. Skulpturgruppen utgör en åkallan av växtgudinnan med solhälsningar enligt verkets titel. I ett intilliggande mindre rum har en veteodling installerats av den svenske konstnären Anders Rönnlund. Ett verk som naturligt hör samman med Rönnlunds tidigare visade konstnärskap där han flyttar in naturen i konstsammanhang och så att säga suddar ut gränserna mellan konst och natur. Anders Rönnlund är för övrigt en av deltagarna i den stora utomhusutställningen Open Art som parallellt med Crossroads visas i stadsrummet i Örebro denna sommar.
En central blickpunkt i Ånghammarens stora utställningsrum utgör Mitsue Sugitas stora skulptur med titeln Frön är liv som inte talar. Verket består av maskrosfrön som med oändligt tålamod tvinnats samman till ett nät som formats till en hängande skulptur i rummet. Sugitas verk utgör den absoluta höjdpunkten i hela utställningen.
Naturens växlingar och årstidernas gång apostroferas även i måleri av såväl den japanska konstnären Masako Suenaga som den svenska konstnären Sanne Sihm, den senares verk exponerade på skärmar i utställningsrummet. Johan Fremlings hängande skulpturer Levitate är gjorda av aluminiumkabel, medan likaledes svenska Kajsa Haglund valt att arbeta i den gamla svenska hantverkstradition näverflätning i ett verk bestående av väska och skor och en hängmatta av dagstidningar och där rubrikerna ibland påpassligt blir synliga. Kajsa Haglund är den centrala länken i det samarbete mellan svenska och japanska konstnärer som resulterat i sommarens utställning. Tidigare år har andra japanska konstnärer, inbjudna av sina svenska kolleger, visat besläktade utställningar bland annat i Uppsala.
Vägskälet som mötesplats för skilda kulturer har fått en åskådlig gestaltning av alla de medverkande konstnärerna. Utställningen sträcker sig även utanför Ånghammaren till den stora herrgårdsparken där virke från de hamlade träden arrangerats till en väldig cirkelformad och doftande gestaltning av det som är själva den metaforiska grunden till den här både spännande och sympatiska gemensamma konstmanifestationen.