Om Kulturtidskriften Cora

Kulturtidskriften Cora utkommer fyra gånger per år och innehåller reportage och intervjuer om konst, litteratur, foto och film. I första hand visar vi fram kvinnors kreativa arbete.

Namnet Cora kommer från grekiskans Khora, det rum eller det kärl i vilket världen blir till, enligt dialogen Timaios i nyöversättningen av Platons skrifter. Cora kommer också från spanskans corazon, som betyder hjärta.

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Cora gillar. Exempelvis Djurens Rätt, Hemslöjden och Teatertidningen.

i samarbete med tidningsbutiken.se

Garanterat äkta minneskonst

LG Lundberg, Epilog 

Konst

Bror Hjorths Hus, Uppsala

LG Lundberg:

Minne och mer

Tom 23/11

Det skulle visa sig att den stora utställningen Carnegie Art Award 2014 skulle bli den sista i ett 15-årigt projekt, finansierat av Carnegie och omfattande stora stipendier till utvalda nordiska konstnärer plus en ambulerande utställning i Norden. Utställningen visades den här sista gången enbart i Stockholm, och såväl konstnärer som publik gick således miste om den sedvanliga och förväntade nordiska turnén.

En av de utvalda konstnärerna i denna finalutställning var LG Lundberg, som svarade för en liten ”utställning i utställningen” med sina fem verk, exponerade liksom alla övriga konstnärers arbeten i Konstakademiens lokaler i Stockholm.

Läs mer

Etiketter: LG Lundberg Kulturtidskriften Cora Bror Hjohrts hus Cristina Karlstam

Teatral resa genom själens djupskikt

Med uppsättningen av Spindelkvinnans kyss på Uppsala stadsteater bjuds publiken in till en resa genom själens djupskikt. En plats för sig intar Francisco Sobrado i rollen som Valentin. Där finns en precision i uttrycken som lyfter hela föreställningen, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

 image

Özz Nûjen som Molina och Francisco Sobrados Valentin i Spindelkvinnans kyss på Uppsala stadsteater. Foto: Patrik Lundin

Scenkonst

Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Spindelkvinnans kyss av Manuel Puig. Översättning: Lars Bjurman & Francisco J. Uriz. Regi: Eugenia Gorelik, scenografi och kostym: Maria Kuzik, dramaturg: Åsa Lindholm, ljus: Jonas Nyström, mask: Anna Lilja. Medverkande: Laura Kiehne, Özz Nûjen och Francisco Sobrado.

Den handlar om politik och revolution, om homosexualitet och pedofili. Och som om inte det var nog även om förtryck, frihet och människovärde. Det är knappast att ta i för mycket att säga att Özz Nûjen och Francisco Sobrado sätts på prov i sitt skådespeleri i Uppsala stadsteaters uppsättning av Manuel Puigs drama Spindelkvinnans kyss, en pjäs så annorlunda den föreställning av Två herrars tjänare som samtidigt finns på repertoaren och där bägge är med. I den senare får Nûjen hela uppsättningen att koka av dråpliga upptåg. Sobrado gör en narcissist, lika förälskad i sig själv som i de kvinnor han åtrår. Vill man hitta något gemensamt hos pjäserna skulle det kunna vara bakgrunden i ett samhälle med klasskillnader, motsättningar och till synes omöjligt att förändra.

Läs mer

Etiketter: Spindelkvinnans kyss Uppsala stadsteater Bo-Ingvar Kollberg Özz nûjen Francisco Sobrado Kulturtidskriften Cora

En exklusiv pralinask

Cristina Karlstam har besökt Moderna Museet i Stockholm och avnjutit en ask utsökta konstpraliner.

 

Katharina Fritsch, Frau mit Hund

Konst

Skulptur efter skulptur

Konst av Katharina Fritsch, Jeff Koons och Charles Ray

Moderna Museet, Stockholm

Tom 18/1 2015

 Om måleriets förestående död har det talats och skrivits alltför mycket alltför länge. Och genren har under hela tiden visat sig vara livskraftig, förnyelsebar och präglad av en experimentell framtidstro. I dag är måleriet tveklöst både överlevande och ytterst levande.

Men skulle skulpturen som konstnärlig genre uppleva ett liknande hot? Sådana påståenden känns minst lika hypotetiska som profetiorna om måleriets slut.

 Ändå kan man knappast tolka titeln på Moderna Museets exklusiva satsning på samtida tredimensionell konst i den i dagarna öppnade utställningen annorlunda. Med minimalismens och konceptkonstens övertag på konstarenan skulle den tredimensionella skulpturen alltså ha hotats. Utställningen Skulptur efter skulptur motbevisar i så fall alla sådana påståenden genom att erbjuda 13 exklusiva verk av tre av samtidskonstens fixstjärnor, Katharina Fritsch, Jeff Koons och Charles Ray.

Läs mer

Etiketter: Moderna Museet Kulturtidskriften Cora Cristina Karlstam Jeff Koons Katharina Fritsch Charles Ray

Färgsprakande kollisioner

image

Wizz Eyelashes      Installationsvy

Konst

Magasin III Museum & Foundation of Contemporary Art, Stockholm

Wizz eyelashes Katharina Grosse, Walter De Maria, Sol LeWitt

Tom 14/12, feb-juni 2015

En konsthall, känd för sitt världsvida kontaktnät och sina ofta radikala introduktioner i Sverige av internationellt verksamma konstnärer. En privatfinansierad institution som har resurser att våga satsa på mindre kända, nya konstnärer och som genom åren skaffat sig ett gediget renommé som platsen där det oftast händer något riktigt intressant på den svenska konstkartan.

image

Sol Lewitt 4 Cubes Horiztonal

När samma konsthall under alla sina verksamma år (sedan 1987) skaffat sig en betydande samling av svensk och internationell samtidskonst är

Läs mer

Etiketter: Katharina Grosse Magasin III Sol de Witt Walter de Maria Contemporary Art Cristina Karlstam Kulturtidskriften Cora Wizz Eyelashes

En urstark kvinna och konstnär

Porträttet, en etsning, i mitt arbetsrum föreställer en nästan demonstrativt cigarettrökande Vera Nilsson. Konstnären som fångat väninnan och kollegan i den utmanande posen är Berta Hansson, 20 år yngre än Vera och en i det tidiga 1900-talets urstarka kvartett av självständiga, kreativa kvinnor. Den tredje är givetvis Siri Derkert, årsbarn med den rökande Vera, den fjärde Mollie Faustman, också hon född på 1880-talet och kanske den minst kända av kvartetten. Räknar men dessutom med den kanske största konstnären av dem alla, Sigrid Hjertén, får man en handfull av beundransvärda kvinnor, verksamma under några gemensamma årtionden.

Vera Nilsson 1956. Foto: John Stridh

I den stora Vera Nilssonutställning som Liljevalchs konsthall i Stockholm öppnat i dagarna finns både Siri och Mollie i porträttstudier, medan Berta Hansson saknas. Kanske gjorde Vera Nilsson aldrig något porträtt av den yngre kollegan. I slutet av sina liv bodde de båda dock grannar i ett så kallat konstnärshem i Stockholm.

Det slår mig när jag stannar inför porträtten vilken stark kvinnorepresentation som fanns på den svenska konstarenan vid den här tiden. Och en drömutställning vore förstås att få se dam alla fyra tillsammans. Om någon trodde att kvinnor först under de allra senaste åren fått uppmärksamhet i konstvärlden, skulle en sådan utställning nog få en och annan att höja en smula på ögonbrynen. Vilket inte alls betyder att de inte hade massor av svårigheter att kämpa emot som kvinnor och konstnärer. Ändå gjorde de det med framgång.

Läs mer

Etiketter: Liljevalchs konsthall Mårten castenfors Birgitta Flensburg Vera Nilsson Kulturtidskriften Cora Cristina Karlstam Kvinnor rädda det levande Konst Kritik

Stram Dramatenmås med exakta tonträffar

Dramatens uppsättning av Tjechovs Måsen dryper ofta av bitterhet. Men där finns också exakta tonträffar som får hela föreställningen att lyfta, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

Stina Ekblad i rollen som Arkadina och Christoffer Svensson som Konstantin i Måsen på Dramaten. Foto: Sören Vilks 

Scenkonst

Dramaten, Stora scenen: Måsen av Anton Tjechov. Översättning: Lars Norén och Björn Melander, bearbetning: Lars Norén. Regi: Vibeke Bjelke, scenografi och kostym: Marie I Dali och Steffen Aarfing, ljus: Ulrik Gad, ljud: David Gulich, dramaturg: Sven Hugo Persson. I rollerna: Stina Ekblad, Christoffer Svensson, Hans Klinga, Emma Mehonic, Per Mattsson, Eva Millberg, Rebecka Hemse, Hannes Meidal, Björn Granath, Per Svensson och Bengt CV Carlsson.

För några veckor sedan Anton Tjechovs Tre systrar. Nu är det dags för Måsen. Det finns många nyckelscener i denna pjäs om konsten, teatern, litteraturen och kärleken. Den inledande trädgårdsteatern är en av dem. Den skjutna måsen, Konstantins rivalitet med Trigorin på flera plan, Ninas svärmande för den senare och en uppburen aktris divalater är exempel på ytterligare några. I sin uppsättning på Dramatens Stora scen lägger regissören Vibeke Bjelke inte tyngdpunkten vid någon av dem. I stället har hon skapat en återhållen föreställning med pjäsens innehåll och aktörernas uttrycksmönster i strama tyglar.

   Över alltsammans vilar ett oomkullrunkeligt matriarkat, den hyllade stjärnan Arkadina kapar åt sig det mesta av utrymmet, ser till att hon själv är pjäsens givna centrum och låter härskartekniken bestämma hur mycket syre som blir över åt de andra. Där har Trigorin, hennes älskare, inte mycket att säga till om. Inte heller sonen Konstantin, hur han än sliter i sitt modersberoende för att komma loss. Om man så vill, passar regissören på att lufta det pris som ett konstnärsbarn får betala för ett liv i skuggan av en berömd förälder. Den som möjligen kan göra Arkadina rangen stridig är förvaltaren på godset, Sjamrajev, envis som en bonde anno dazumal på Upplandsslätten. Men det förefaller mest vara av princip, som han säger nej till det mesta.

Läs mer

Etiketter: Dramaten Tjechov Måsen Stina Ekblad Christoffer Svensson Lars Norén Björn melander Vibeke Bjelke Mari I Dali Steffen Aarfing Ulrik Gad David Gulich Sven Hugo Persson Hans Klinga Emma Mehonic Per Mattsson Eva Millberg Rebecka Hemse Hannes Meidal Björn Granath Per svensson Bengt CV Karlsson Bo-Ingvar Kollberg

45 minuter med Gudrun Schyman

I dagarna kommer Cora # 38 ut i handeln. Bland mycket annat ur innehållet presenterar v vi ett 45 minuter med Gudrun Schyman. Mellan två homeparties har professor emerita Birgitta Holm hållit “husförhör med  politikern Gudrun Schyman för att höra vad hon kan om sin kvinnohistoria. Nedan följer ett utdrag ur detta möte.

image

Gudrun Schyman och Birgitta Holm                                Foto Y Ihmels

Mina 45 minuter (eg. 39 min. och 15 sek.) med Gudrun Schyman utspelas mitt i valrörelsens slutspurt. Vi träffas mellan två homepartyn och jag får följa med på ett. Blädderblocket är uppställt och stolar framsatta när vi kommer in, rummet vi sitter i har utsikt mot kyl och frys i det angränsande köket och på väggen hänger något som ser ut som en skolklocka. Här är det kunskap som vankas! De inlärningshungriga är ett trettiotal kvinnor i trettioårsåldern, en baby på ett och ett halvt samt tre män i varierande åldrar.

 

Läs mer

Etiketter: Gudrun Schyman Birgitta HOlm KUlturtidskriften Cora 38 home parties Feministiskt initiativ Olof Palme

Brasiliansk magi

Laura Limas konstnärskap är ett återseende som man gärna välkomnar, tycker Coras konstkritiker Cristina Karlstam. Laura Limas iscensatta performance 2011 väckte definitivt mersmak. Vem var hon som gestaltade själva anonymiteten och osynligheten på ett så aktivt och samtidigt gåtfullt sätt?

Den nakna magikern                                                       Laura Lima

Konst

Bonniers konsthall, Stockholm

Laura Lima

Tom 30/11

En man klädd i frack med avklippta ärmar och svart hatt smyger tyst omkring i ett sammelsurium av allsköns bråte. I rummet en grotesk samling prylar, allt från böcker på livsfarligt sluttande bokhyllor till klädtrasor, symaskiner, porslin, köksutrustning, radioapparater och allt annat som brukar kunna hittas på bortglömda vindskontor eller i överfulla källarförråd. Rester av någons liv? En fysisk gestaltning av kaos?

I rummet intill serverar en likaledes tyst bartender skummande öl till sina ”gäster” i en stramt minimalistisk krog. Gästerna är geometriska skulpturer, ett konstverk av Blinky Palermo, koner, kuber, stenbumlingar eller paraplyer, och vem som osynligt dricker ur glasen som bartendern hela tiden fyller på framgår inte.

Den brasilianska konstnären Laura Lima har dragit in på Bonniers konsthall med hela vidden av sin latinamerikanska magi. Den nakna magikern (mannen i frack) har fått namnge hela utställningen som är konstnärens första soloutställning i Norden. Den som såg konsthallens tematiska utställning Spiralen och kvadraten från hösten 2011 känner igen konstnärsnamnet Laura Lima, och minns kanske hennes fascinerande performance/installation Marra med två brottande, nakna män försedda med ansiktshuvor. Osynliga för varandra utförde de sin fysiska kamp inför konsthallens publik.

Läs mer

Etiketter: Laura Lima Bonnier konsthall Cristina Karlstam Kulturtidskriften Cora Den nakna magikern Sara Arrhenius Andreas Eriksson Sharon Lockhart

Muntra upptåg på livets teater

De muntra upptågen sitter i högsätet och Özz Nûjen uppträder som en charmfull glädjespridare i Uppsala stadsteaters föreställning av Carlo Goldonis Två herrars tjänare, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

 

Özz Nûjen gör tjänaren Truffaldino och är spelmotor i Uppsala stadsteaters föreställning av Carlo Goldonis fars Två herrars tjänare. Foto: Micke Sandström

Scenkonst

Uppsala stadsteater, Stora scenen: Två herrars tjänare av Klas Abrahamsson fritt efter Carlo Goldoni. Regi: Dritëro Kasapi, scenografi och kostym: Annika Nieminen Bromberg, ljud och musik: Stefan Johansson, dramaturg: Marie Persson Hedenius, ljus: Mats Öhlin, mask: Anna lilja. I rollerna: Mathias Olsson, Emelie Wallberg, Gustav Levin, Eli Ingvarsson, Moa Silén, Francisco Sobrado, Göran Engman, Åsa Forsblad Morisse, Özz Nûjen och Pasi Vaara.

”Det måste löna sig att arbeta”, löd en politisk slogan på valaffischerna för en del år sedan. Den skulle rollfiguren Truffaldino utan vidare kunna göra till sin. Hur han än ligger i, märker han inte av något välstånd. Ändå anstränger han sig med dubbelarbete i en omfattning, som skulle ta pusten ur de flesta. Det har sina sidor att vara Två herrars tjänare, som pjästiteln lyder i Carlo Goldonis fars från 1746, som nu ges på Uppsala stadsteater.

Läs mer

Etiketter: Uppsala stadsteater Stora scenen Två herrars tjänare Klas Abrahamsson Carlo Goldoni Dritero Kasapi Annika Nieminen Bromberg Stefan Johansson Marie Persson Hedenius Mats Öhlin Anna Lilja Mathias Olsson Emelie Walberg Gustav Levin Eli Ingvardsson Moa Silén Francisco Sobrado Göran Engman Åsa Forsblad Morisse Özz Nüjen Pase Vaara Bo-Ingvar Kollberg Kulturtidskriften Cora

Dramatens Tre systrar i det riktigt stora formatet

Med en ensemble på toppen av sin förmåga och en regissör av det riktigt stora formatet visar Dramaten med uppsättningen av Tjechovs Tre systrar vad teater förmår, när den är en konstform överlägsen alla andra, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

 De tre systrarna Irina, Olga och Masja i gestalt av Sofia Pekkari, Elin Klinga och Jenny Silfverhjelm i Dramatens uppsättning av Tjechovs pjäs: Foto: Roger Stenberg 

Scenkonst

Dramaten, Lilla scenen: Tre systrar av Anton Tjechov. Översättning: Lars Kleberg. Regi: Emmet Feigenberg, scenografi och kostym: Karin Betz, ljus: Erik Berglund, peruk och mask: Lena Strandmark, Nathalie Pujol och Barbro Holmbring Haugen, ljud: Terese Johnasson, dramaturg: Emma Meyer Dunér och Solveig Gade. I rollerna: Elin Klinga, Jennie Silfverhjelm, Sofia Pekkari, Andreas T Olsson, Julia Dufvenius, Torkel Petersson, Johan Holmberg, Peter Engman, Mattias Silvell, Magnus Ehrner, Mia Benson och Sten-Johan Hedman.

När den börjar är det vår i luften. Slutet inträffar en bit in på hösten några år senare. Om Anton Tjechovs drama Tre systrar brukar sägas att händelserna där är lätt räknade. Ändå utspelas en hel del under den tid pjäsen varar. En artillerigeneral avlider och efterträds av en ny batterichef. En brand bryter ut och en duell mellan ett par officerare äger rum med dödlig utgång. Till Moskva, som de tre systrarna drömmer om, kommer man dock inte. Förutsättningen för en sådan förflyttning är en smula handlingskraft. Den som finns här räcker inte till.

   Nu sätter danske teaterchefen på Det Kongelige i Köpenhamn, Emmet Feigenberg, upp den klassiska pjäsen med tillkomsttid och händelseförlopp från tiden kring förra sekelskiftet på Dramatens Lilla scen. Det har blivit en föreställning, som söker sig fram längs flera stigar än de vanligen förekommande. Av de tre systrarna är det egentligen bara den yngsta, Irina, som framhärdar ända till slutet med sin längtan. Stor plats ger regissören i stället åt allt vad som där finns av kärleks- och relationsdrama. Något som gör storstadstemat rangen stridig om vad som blir viktigast.

Läs mer

Etiketter: Tre systrar Anton Tjechov Lars Kleberg Emmet Feigenberg Karin Betz Erik Berglund Lena Strandmark Nathalie Pujol Barbro Holmbring Haugen Terese Johnasson Emma Meyer Dunér Solveig Gnade Elin Klina Jennie Silfverhjelm Sifa pekkari Andreas T Olsson Julia Dufvenius Torkel Petersson Johan Holmberg Peter Engman Mattias Silvell Magnus Ehrner Mia Benson Sten-Johan Hedman