Om Kulturtidskriften Cora

Kulturtidskriften Cora utkommer fyra gånger per år och innehåller reportage och intervjuer om konst, litteratur, foto och film. I första hand visar vi fram kvinnors kreativa arbete.

Namnet Cora kommer från grekiskans Khora, det rum eller det kärl i vilket världen blir till, enligt dialogen Timaios i nyöversättningen av Platons skrifter. Cora kommer också från spanskans corazon, som betyder hjärta.

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Cora gillar. Exempelvis Djurens Rätt, Hemslöjden och Teatertidningen.

i samarbete med tidningsbutiken.se

Se barnet, se människan

Cristina Karlstam har tittat på konstnären Sharon Lockharts första utställning i Skandinavien. Och tycker att det är främst är två tidigare verk som imponerar.

Milena, C. Sharon Lockhart 

Bonniers konsthall, Stockholm

Milena, Milena av Sharon Lockhart

Tom 29/6

Den tyska tidskriften ART, Das Kunstmagazin, ägnar sitt aprilnummer huvudsakligen åt två högst aktuella konstnärskap. Den ene är den kinesiske samhällskritikern och konstnären Ai Weiwei som just nu visar en stor retrospektiv utställning hos Martin Gropius-Bau i Berlin. Den andra är den amerikanska konstnären Sharon Lockhart som denna vår och sommar har sin första stora skandinaviska utställning hos Bonniers konsthall i Stockholm.

Ai Weiwei är som bekant fysiskt frihetsberövad sedan flera år tillbaka och fråntagen sitt pass kan han således inte utnyttja sin mänskliga rättighet att besöka sin egen utställning i den tyska huvudstaden, inte heller tillträda sin tjänst som professor i Berlin. Till Weiweis utställning finns det skäl att återkomma längre fram i vår; den fysiska begränsningen hindrar nämligen inte denna fribytare att kommunicera med sin omvärld, främst genom sina verk och alltså arrangera utställningar på många håll i världen.

Läs mer

Etiketter: Sharon Lockhart Cristina Karlstam Bonniers Konsthall Milena ai weiwei art das kunstmagazin

Spännande thriller om det sociala träsket

Uppsala stadsteaters föreställning Fallet Kapten klänning är en spännande diskussions- och debattpjäs om dubbelmoral, prostitution och unga människor fångna i förnedring. Allan Svensson gör i rollen som länspolismästaren i Uppsala ett ypperligt fångat porträtt av en vår tids makthavare, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

image

  Allan Svensson är som klippt och skuren för att gestalta en samhällets stöttepelare i vår tid. Foto: Patrik Lundin

Scenkonst

Uppsala stadsteater, Lilla scenen: Fallet Kapten Klänning av Cristina Gottfridsson. Regi: Eugenia Gorelik, scenografi och kostym: Maria Kuzik, mask och peruk: Anne-Charlotte Reinhold, dramaturg: Marie Persson Hedenius. I rollerna: Frida Bergh, Lolo Elwin, Nina Filimoshkina, Susanne Gunnersen, Tytte Johnsson, Aksel Morisse, Allan Svensson och David Tafvizian.

Det är sällan en scenografi samspelar så mitt i prick med uppsättningen som den Maria Kuzik skapat för Uppsala stadsteaters uppsättning av Cristina Gottfridssons pjäs Fallet Kapten Klänning. Till det stiliserade greppet hör sex vita kuber utplacerade över scengolvet. De är sittytor men kan också uppfattas som pusselbitar som väntar på att hitta sin rätta plats. Ungefär som deckarförfattare går till väga i en spännande thriller. En ännu tydligare koppling till dagens kanske mest uppburna litterära genre har dock det över scenen spända nätet av sammanknutna rep. Det ger, när så behövs, associationer till cellfönster. Men betydelsen kan även utsträckas till sådant som har med fångst, instängdhet och tvång att göra. I förlängningen också till begrepp som nätverk, eller beroenden och bindningar av betydelse för skeendet.

   Fallet Kapten Klänning är en diskussions- och debattpjäs om ett av de samhällsproblem som diskuterats flitigt under senare år: köpet av sexuella tjänster, människohandel och pedofili. De frågorna ingår i den här föreställningen som berättar om det dubbelliv som uppdagades, när länspolismästaren i Uppsala, Göran Lindberg, för några år sedan fälldes i rätten för våldtäkt, misshandel, koppleri och sexköp. Aktiviteterna har givits stort utrymme i dagspress och teve, de har nyligen blivit bok och nu alltså även en teaterpjäs på scenen Ettan i regi av Eugenia Gorelik.

   Det är ofrånkomligt att det vilar något gåtfullt över någon som i sin dagliga yrkesutövning talar sig varm för jämställdhet, har en ledande tjänst inom polisväsendet och verkar för fler kvinnor inom detta annars så mansdominerade yrke. Och som samtidigt visar fram en helt annan personlighet, när den officiella etiken och plikterna inte längre gäller och kan hålla ljusskygga behov och impulser i styr. Det går att grubbla länge på hur någon kan få dessa så totalt motstridiga delar i ett liv att hänga ihop. Klokt nog avstår Cristina Gottfridsson från att ens försöka ge sig in på detta fält. Några enkla eller entydiga förklaringar till allt en människa förmår härbärgera inom sig av gott och ont torde inte stå att uppbringa. I stället koncentrerar sig den här uppsättningen på själva förloppet. Hur det gick till, och säkerligen också fortsätter att gå till, när unga människor lockas in i en destruktiv värld där utnyttjande, förnedring, övervåld och ibland även ond bråd död ingår i villkoren.

Läs mer

Etiketter: Kapten Klänning Bo-Ingvar Kollberg Allan Svensson Tytte Johnsson Lolo Elwin Uppsala stadsteater Cristina Gottfridsson Eugenia Gorelik Maria Kuzik Anne-Charlotte Reinhold Marie Persson Hedenius Frida Bergh Nina Filimoshkina Susanne Gunnersen Aksel Morisse David Tafvizian.

Kvinnlig konstvår i Berlin

Cristina Karlstam har besökt Berlin och sett fyra utställningar av kvinnliga konstnärer.

Hamburger Bahnhof - Museum für Gegenwart - Berlin / Historische Halle. © Staatliche Museen zu Berlin, Nationalgalerie / Thomas Bruns

Så snart man stiger innan för porten i Hamburger Bahnhof i Berlin översköljs man bokstavligen av konsten. Den gamla före detta järnvägsstationen, byggd 1846-47 som ändstation på järnvägssträcken Berlin-Hamburg, är i dag ett vitalt museum för samtidskonst. Och denna vår är det den skotska ljudkonstnären Susan Philipsz som är gästutställare.

Hela den stora utställningshallen är fylld av hennes påträngande, ja faktiskt ofrånkomliga konst. Påtaglig, omöjlig att bortse från, fast ändå osynlig. Det som fyller salen och som fullständigt ockuperar besökarens alla sinnen är ljud, ingenting annat än ljud. Efter en stund upptäcker man emellertid att väggarna runt om salen är behängda med uppförstorade partitur, men också med myndighetsmeddelanden och andra juridiska papper. Det är från dessa och det budskap de förmedlar som Susan Philips har hämtat grunderna till sitt verk, den 24-kanaliga ljudinstallationen Part File Score.

Läs mer

Etiketter: Susan Philipsz monika sosnowska Dorothy Iannone Julia Raikowska Hamburger Bahnhof SAK Berlin Cristina Krlstam Bonniers konsthall Karl ;arx Alle Berlin bienale

Nordiskt mörker på konstmässan

Cristina Karlstam har besökt konstmässan Market och sett konst präglad av både fysiskt och andligt mörker men med glänsande koloristiska inslag.

 Sigrid Sandström 2014                                                       Utan titel

konst

Market art fair

Liljevalchs konsthall, Stockholm

Tom6/4

Den har funnits sedan vintern 2006 och kan just nu presentera sin 9:e version: Konstmässan Market, de etablerade nordiska galleriernas egen mässa. Hittills stationerad i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan i Stockholm där den var lättillgänglig för köpstarka besökare som varit den främsta målgruppen. I år på grund av Nationalmuseums intåg i Akademiens lokaler utlokaliserad till Liljevalchs konsthall på Djurgården. Hur denna flytt från centrum till periferin kommer att påverka besökssiffrorna återstår att se. Att ta sig till Liljevalchs kräver förstås lite mer energi än att besöka Konstakademien, men å andra sidan är den konstintresserade allmänheten välbekant med Liljevalchs anrika salar, främst på grund av Vårsalongen.

Läs mer

Etiketter: Cristrina Karlstam Peter Johansson hyun-jin kwak Sigrid Sandström Market 2014 Liljevalchs Ersnt Billgren Tony Cragg Jeff Olsson Galleri Andersson och Sandström Carnegie Art Award Stockholm Lars Nilsson Stockholm Art Fair Galleri Magnus Karlsson Anée Olofsson Per Bak Jenssen

Skålen är mitt mantra Konstnären Hertha Hillfon

Nu uppmärksammas konstakademiledamoten, keramikern och skulptören Hertha Hillfon med en utställning på Gustavsbergs Porslinsmuseum.

image

Hertha Hilfon i sin ateljé                            Foto: Mailis Stensman

Gustavsbergs porslinsmuseum

Hertha Hilfon

15 mars - 18 maj

Hertha Hillfon (1921-2013) är bland annat skaparen av teaterpriset Guldmasken samt porträtten av Astrid Lindgren vid Junibacken, Filmstaden och Astrid Lindgrens sjukhus. Hon finns representerad på ett flertal museer som Moderna Museet i Stockholm, Kyoto Museum, Nordenfjeldske kunstindustrimuseum i Trondheim och Röhsska Museet i Göteborg.

2012 gjorde konstkritikern Mailis Stensman ett besök hos konstnären Hertha Hilfon i hennes keramikverkstad i Mälarhöjden i Stockholm. Mötet resulterade i den här texten som då publicerades i Kulturtidskriften Cora.

Skålen är mitt mantra -  Konstnären Hertha Hillfon

”Jag har inte tid idag, steg upp tidigt och började jobba klockan halvåtta och i morgon har jag mycket. Men på söndag!”

Läs mer

Etiketter: Hertha Hilfon Maillis Stensman Gustavsbergs porslinsmuseum Astrid Lindgren Teatermasken keramiker konstnär

Abonnera en egen föreställning!

Med anledning av den nerröstade motionen om att kvinnor skulle få tillträde till Konstnärsklubben bjuder scenkonstkompaniet Lumor in Konstnärsklubbens medlemmar till föreställningen Det gulliga pojkslemmot - en teaterföreställning om det manliga konstnärsgeniet Manne Törnlund - som spelas på Teater Brunnsgatan 4 bara ett stenkast från Konstnärshuset. 

image

Pjäsen ställer bland annat frågan vad som händer när vi på ett intellektuellt plan vill ge upp våra privilegier, men samtidigt är så känslomässigt bundna till dem och minnena de genererat, att vi inte förmår avsäga oss dem?

Konstnärsklubbens medlemmar Marin Åhlund, Dan Wolgers och Andreas Ribbungs motion om att även kvinnor skulle få tillträde till Konstnärsklubben röstades ner på Konstnärsklubbens årsmöte den 6 mars. För att motionen skulle gå igenom måste två tredjedelar av årsmötets medlemmar godkänna denna.  Tyvärr röstade endast 30 av Konstnärsklubbens 89 medlemmar för en ändring av stadgarna och för kvinnligt medlemskap.

De fem argument mot inval av kvinnor som las fram för Konstnärsklubbens ledamöter i en powerpointpresentation lyder:

Läs mer

Etiketter: Konstnärsklubben Kvinnor som medlemmar Dan Wolgers Andreas Ribbung Martin Åhlund Lumor Teater Brunnsgatan 4 Det manliga pojkslemmot Paula Stenström

När konsten var olydig

Cristina Karlstam har besökt utställningen Revolternas decennium på Kulturhuset i Stockholm och konstaterar att mycket av protesterna är sig lika angelägna också i dag.

 

VALIE EXPORT Actionpants: Genital Panic, 1969
Fotograf:Peter Hassman

KONST

Kulturhuset, Stockholm

Revolternas decennium

Tom 18/5

Det första som möter besökaren i Kulturhusets utställning Revolternas decennium på våning 5 är en väldig öppen mun som tycks vara full av mat. Eat me, videoverket av den brasilianska konstnären Lygia Pape (1927-2004), äger med sin sensualism och livsbejakande vidlyftighet en ganska naturlig plats som introduktion till utställningen. Det turbulenta 60-70-talet var inte bara en politiskt omvälvande tid; det var också en tid av ifrågasättande, av fadersmord och uppror när det gällde konstens utformning, dess uppgifter och dess syften Och Lygia Pape var en av de många internationella opponenter med ett klart feministiskt tilltal som också gick i bräschen för kvinnornas frigörelse. Så har också hennes konst överlevt tiden och dess delvis annorlunda ideal. Vid den 53: e biennalen i Venedig 2009 var hennes ljusbaserade installation ett av de minnesvärda inslagen; det var för övrigt den andra biennalen där Pape deltog, den första var 2003, året före hennes bortgång.

Läs mer

Etiketter: Kulturtidskriften Cora Cristina Karlstam konumtionssamhället Valie Export Fluxus Carl Johan De Geer Yakoi Kusama Kulturhuset Revolternas decennium Ernest Cole Hasselblad Foundation

Känsliga rapporter från vår tidsanda

Uppsättningen på Stockholms stadsteater av Chris Lees pjäs Det kan du drömma om, Hilda tar bäring mot en tidsanda där verkligheten för det mesta överlistar människors livsmål och förhoppningar. Här ryms både mörka stråk och lättsamma tonfall i en av skådespelare och regissör känsligt framförd och i hög grad sevärd föreställning, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

image

Rakel Wärmländer och Cecilia Frode representerar i sina roller Hilda och Kathryn två skilda förhållningssätt till vår samtid. Foto: Petra Hellberg

Scenkonst

Stockholms stadsteater, Lilla scenen: Det kan du drömma om, Hilda av Chris Lee. Översättning och regi: Sissela Kyle, scenografi och kostym: Charles Koroly, ljus: Sutoda, ljud: Lisa Norman, mask: Anna Olofsson. I rollerna: Rakel Wärmländer, Cecilia Frode, Yvonne Lombard, Sven Ahlström, Morten Løvstrøm Olsen, Lars Lind och Susan Taslimi.

Ingenting blir riktigt som man tänkt, heter det i Hjalmar Söderbergs Gertrud, som nu ges på Dramaten. Ungefär lika illa, om än från andra utgångspunkter, är det i Chris Lees pjäs Det kan du drömma om, Hilda, som ingår i repertoaren hos Stockholms stadsteater. Chris Lee är till börden irländare och vid sidan av författarskapet även verksam som socialarbetare. Han har tillhört den i omgångar som spjutspetsteater välrenommerade Royal Court i London. I sin dramatik tar han gärna bäring mot en tillvaro, där livsmålen och förhoppningarna ständigt gäckas av en inte särskilt skonsam verklighet. Ingenting blir riktigt som man har tänkt sig.

Läs mer

Etiketter: Kulturtidskriften Cora Bo-Ingvar Kollberg Stockholms stadsteater Chris Lee sissela kyle Vharles Koroly Lisa Norman Sutoda Anna Olofsson Rakel Wärmländer Cecilia Frode Yvonne Lombard Sven Ahlström Morten Loevstroem Olsen Lars Lind Susan Taslimi

Konsten som motståndsrörelse

Fyra konstnärer från Mellanöstern svarar för vårens riktigt viktiga utställning på Uppsala konstmuseum, skriver Cristina Karlstam.

image

Moving. Fotografi av Raeda Saadeh

Konst

The Art of Life

Between Tradition and Change in the Middle East

Parastou Forouhar (Iran/Tyskland), Khaled Hafez (Egypten), Sigalit Landau (Israel), Raede Saadeh (Palestina)

Uppsala konstmuseum

Tom 8/6

Hennes video Barbed Hula från 2000 har nästan blivit en ikon. Bilden signalerar hur våld i olika former i realiteten drabbar den utsatta människan in på bara kroppen, och hur politiska konflikter som den i Mellanöstern, närmare bestämt mellan Israel och Palestina, kan upplevas. Det är inte svårt att identifiera sig med den förmedlade känslan, men i gengäld mycket vårt, för att inte säga omöjligt, att på allvar förstå hur det är att leva i ett sammanhang där denna känsla är och måste vara en del av det vardagliga livet.

Israeliska konstnären Sigalit Landaus video där en naken kvinna framför en hula-huladans med en ring av vass taggtråd mot den bara kroppen har visats överallt i världen, bland annat på Magasin 3 i Stockholm.

Läs mer

Etiketter: Kulturtidskriften Cora Cristina Karlstam konumtionssamhället Uppsala konstmuseum Mellanöstern the art of life Parastou Forouhar (Iran/Tyskland) Khaled Hafez (Egypten) Sigalit Landau (Israel) Raede Saadeh (Palestina) Barbed Hula Biennalen i Venedig The Dining Room Kunstwerke Uppsala Masik Time for Butterflies

Kärleken i starka närbilder

Föreställningen på Dramaten av Hjalmar Söderbergs Gertrud visar en titelgestalt i en annan tolkning än den gängse. I regissören John Cairds uppsättning står hennes oberoende, självständighet och inre styrka i förgrunden, något som Anna Björk återger i sin helt enastående rolltolkning, skriver Bo-Ingvar Kollberg

image

I Anna Björks rolltolkning av Gertrud kommer uppsättningen dramats livsnerv nära. Foto: Sören Vilks 

Scenkonst

Dramaten, Målarsalen: Gertrud av Hjalmar Söderberg. Regi: John Caird, scenografi: Jan Lundberg, kostym: Ann-Margret Fyregård, ljus: Hans-Åke Sjöquist, peruk och mask: Hanna Söderström, dramaturg: Jacob Hirdwall. I rollerna: Anna Björk, Jonas Malmsjö, Otto Hargne Kin, Magnus Ehrner och Mia Benson.

Kärlek, frihet, emancipation och åldrande är framträdande motiv i Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud, som nu ges på Dramatens målarsal. Av dem har väl villkoren för genusproblematiken ändrat förtecken allra mest sedan tillkomsten 1906. Den debatten ser inte likadan ut längre. En anvisning i det avseendet, gavs redan i Carolina Frändes uppsättning på Stockholms stadsteater för åtta år sedan. Musikern Erland Janssons krav, att kvinnan skall vara ung, oskyldig och ren, väckte högljudd munterhet från den kvinnliga delen av publiken. Den här gången är det i stället det unga geniets totala oförståelse över sin popularitet hos det motsatta könet, som åstadkommer liknande reaktioner. Och det hos alla åskådare. De bägge speglarna i dramat, narcissismens tydliga symboler, inbegriper även dem som iakttar förloppet.

  Det mesta i Söderbergs skådespel har behållit sin aktualitet och kunde vara hämtat ur det närvarande nuet. Där finns många återkopplingar till vår egen tids hem- och rotlösa människor, till alla de ideal som hyllar ungdom och skönhet, yta och förpackning. Men också till dem bland politikerna omkring oss, som lagt allt vad ideal heter åt sidan och blivit pragmatiker och opportunister. Gustav Kannings alla kompromisser med sig själv och anpassning till statsministerns direktiv, sedan han blivit konsultativt statsråd, är ett stråk av dråplig satir i den här pjäsen.

Läs mer

Etiketter: Getrud Hjalmar Söderberg John Caird Anna Björk Bo-Ingvar Kollberg Jan lundberg Ann-Margret Fyregård Hans-Åke Sjöquist Hanna Söderström Jacob Hirdwall Jonas Malmsjö Otto Hargne Kin Magnus Ehrner Mia Benson