Om Kulturtidskriften Cora

Kulturtidskriften Cora utkommer fyra gånger per år och innehåller reportage och intervjuer om konst, litteratur, foto och film. I första hand visar vi fram kvinnors kreativa arbete.

Namnet Cora kommer från grekiskans Khora, det rum eller det kärl i vilket världen blir till, enligt dialogen Timaios i nyöversättningen av Platons skrifter. Cora kommer också från spanskans corazon, som betyder hjärta.

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Cora gillar. Exempelvis Djurens Rätt, Hemslöjden och Teatertidningen.

i samarbete med tidningsbutiken.se

45 minuter med Gudrun Schyman

I dagarna kommer Cora # 38 ut i handeln. Bland mycket annat ur innehållet presenterar v vi ett 45 minuter med Gudrun Schyman. Mellan två homeparties har professor emerita Birgitta Holm hållit “husförhör med  politikern Gudrun Schyman för att höra vad hon kan om sin kvinnohistoria. Nedan följer ett utdrag ur detta möte.

image

Gudrun Schyman och Birgitta Holm                                Foto Y Ihmels

Mina 45 minuter (eg. 39 min. och 15 sek.) med Gudrun Schyman utspelas mitt i valrörelsens slutspurt. Vi träffas mellan två homepartyn och jag får följa med på ett. Blädderblocket är uppställt och stolar framsatta när vi kommer in, rummet vi sitter i har utsikt mot kyl och frys i det angränsande köket och på väggen hänger något som ser ut som en skolklocka. Här är det kunskap som vankas! De inlärningshungriga är ett trettiotal kvinnor i trettioårsåldern, en baby på ett och ett halvt samt tre män i varierande åldrar.

 

Läs mer

Etiketter: Gudrun Schyman Birgitta HOlm KUlturtidskriften Cora 38 home parties Feministiskt initiativ Olof Palme

Brasiliansk magi

Laura Limas konstnärskap är ett återseende som man gärna välkomnar, tycker Coras konstkritiker Cristina Karlstam. Laura Limas iscensatta performance 2011 väckte definitivt mersmak. Vem var hon som gestaltade själva anonymiteten och osynligheten på ett så aktivt och samtidigt gåtfullt sätt?

Den nakna magikern                                                       Laura Lima

Konst

Bonniers konsthall, Stockholm

Laura Lima

Tom 30/11

En man klädd i frack med avklippta ärmar och svart hatt smyger tyst omkring i ett sammelsurium av allsköns bråte. I rummet en grotesk samling prylar, allt från böcker på livsfarligt sluttande bokhyllor till klädtrasor, symaskiner, porslin, köksutrustning, radioapparater och allt annat som brukar kunna hittas på bortglömda vindskontor eller i överfulla källarförråd. Rester av någons liv? En fysisk gestaltning av kaos?

I rummet intill serverar en likaledes tyst bartender skummande öl till sina ”gäster” i en stramt minimalistisk krog. Gästerna är geometriska skulpturer, ett konstverk av Blinky Palermo, koner, kuber, stenbumlingar eller paraplyer, och vem som osynligt dricker ur glasen som bartendern hela tiden fyller på framgår inte.

Den brasilianska konstnären Laura Lima har dragit in på Bonniers konsthall med hela vidden av sin latinamerikanska magi. Den nakna magikern (mannen i frack) har fått namnge hela utställningen som är konstnärens första soloutställning i Norden. Den som såg konsthallens tematiska utställning Spiralen och kvadraten från hösten 2011 känner igen konstnärsnamnet Laura Lima, och minns kanske hennes fascinerande performance/installation Marra med två brottande, nakna män försedda med ansiktshuvor. Osynliga för varandra utförde de sin fysiska kamp inför konsthallens publik.

Läs mer

Etiketter: Laura Lima Bonnier konsthall Cristina Karlstam Kulturtidskriften Cora Den nakna magikern Sara Arrhenius Andreas Eriksson Sharon Lockhart

Muntra upptåg på livets teater

De muntra upptågen sitter i högsätet och Özz Nûjen uppträder som en charmfull glädjespridare i Uppsala stadsteaters föreställning av Carlo Goldonis Två herrars tjänare, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

 

Özz Nûjen gör tjänaren Truffaldino och är spelmotor i Uppsala stadsteaters föreställning av Carlo Goldonis fars Två herrars tjänare. Foto: Micke Sandström

Scenkonst

Uppsala stadsteater, Stora scenen: Två herrars tjänare av Klas Abrahamsson fritt efter Carlo Goldoni. Regi: Dritëro Kasapi, scenografi och kostym: Annika Nieminen Bromberg, ljud och musik: Stefan Johansson, dramaturg: Marie Persson Hedenius, ljus: Mats Öhlin, mask: Anna lilja. I rollerna: Mathias Olsson, Emelie Wallberg, Gustav Levin, Eli Ingvarsson, Moa Silén, Francisco Sobrado, Göran Engman, Åsa Forsblad Morisse, Özz Nûjen och Pasi Vaara.

”Det måste löna sig att arbeta”, löd en politisk slogan på valaffischerna för en del år sedan. Den skulle rollfiguren Truffaldino utan vidare kunna göra till sin. Hur han än ligger i, märker han inte av något välstånd. Ändå anstränger han sig med dubbelarbete i en omfattning, som skulle ta pusten ur de flesta. Det har sina sidor att vara Två herrars tjänare, som pjästiteln lyder i Carlo Goldonis fars från 1746, som nu ges på Uppsala stadsteater.

Läs mer

Etiketter: Uppsala stadsteater Stora scenen Två herrars tjänare Klas Abrahamsson Carlo Goldoni Dritero Kasapi Annika Nieminen Bromberg Stefan Johansson Marie Persson Hedenius Mats Öhlin Anna Lilja Mathias Olsson Emelie Walberg Gustav Levin Eli Ingvardsson Moa Silén Francisco Sobrado Göran Engman Åsa Forsblad Morisse Özz Nüjen Pase Vaara Bo-Ingvar Kollberg Kulturtidskriften Cora

Dramatens Tre systrar i det riktigt stora formatet

Med en ensemble på toppen av sin förmåga och en regissör av det riktigt stora formatet visar Dramaten med uppsättningen av Tjechovs Tre systrar vad teater förmår, när den är en konstform överlägsen alla andra, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

 De tre systrarna Irina, Olga och Masja i gestalt av Sofia Pekkari, Elin Klinga och Jenny Silfverhjelm i Dramatens uppsättning av Tjechovs pjäs: Foto: Roger Stenberg 

Scenkonst

Dramaten, Lilla scenen: Tre systrar av Anton Tjechov. Översättning: Lars Kleberg. Regi: Emmet Feigenberg, scenografi och kostym: Karin Betz, ljus: Erik Berglund, peruk och mask: Lena Strandmark, Nathalie Pujol och Barbro Holmbring Haugen, ljud: Terese Johnasson, dramaturg: Emma Meyer Dunér och Solveig Gade. I rollerna: Elin Klinga, Jennie Silfverhjelm, Sofia Pekkari, Andreas T Olsson, Julia Dufvenius, Torkel Petersson, Johan Holmberg, Peter Engman, Mattias Silvell, Magnus Ehrner, Mia Benson och Sten-Johan Hedman.

När den börjar är det vår i luften. Slutet inträffar en bit in på hösten några år senare. Om Anton Tjechovs drama Tre systrar brukar sägas att händelserna där är lätt räknade. Ändå utspelas en hel del under den tid pjäsen varar. En artillerigeneral avlider och efterträds av en ny batterichef. En brand bryter ut och en duell mellan ett par officerare äger rum med dödlig utgång. Till Moskva, som de tre systrarna drömmer om, kommer man dock inte. Förutsättningen för en sådan förflyttning är en smula handlingskraft. Den som finns här räcker inte till.

   Nu sätter danske teaterchefen på Det Kongelige i Köpenhamn, Emmet Feigenberg, upp den klassiska pjäsen med tillkomsttid och händelseförlopp från tiden kring förra sekelskiftet på Dramatens Lilla scen. Det har blivit en föreställning, som söker sig fram längs flera stigar än de vanligen förekommande. Av de tre systrarna är det egentligen bara den yngsta, Irina, som framhärdar ända till slutet med sin längtan. Stor plats ger regissören i stället åt allt vad som där finns av kärleks- och relationsdrama. Något som gör storstadstemat rangen stridig om vad som blir viktigast.

Läs mer

Etiketter: Tre systrar Anton Tjechov Lars Kleberg Emmet Feigenberg Karin Betz Erik Berglund Lena Strandmark Nathalie Pujol Barbro Holmbring Haugen Terese Johnasson Emma Meyer Dunér Solveig Gnade Elin Klina Jennie Silfverhjelm Sifa pekkari Andreas T Olsson Julia Dufvenius Torkel Petersson Johan Holmberg Peter Engman Mattias Silvell Magnus Ehrner Mia Benson Sten-Johan Hedman

Med kameran som livssätt

 image

Anna Clarén                                                           Ur serien Holding 

Moderna Museet, Stockholm

Ett sätt att leva.

Svensk fotografi från Christer Strömholm till i dag

Tom 15/12

 Att Moderna Museet har en imponerande stor samling fotografi är välbekant. Om inte förr blev detta faktum uppenbart när man för ett par år sedan plockade undan allt vad måleri, skulptur, installationer och videoverk heter och lät hela museet fyllas av ett representativt urval ur fotografisamlingarna. De båda böcker som gavs ut i samband med denna jättesatsning på den fotografiska bilden är ett praktverk att ständigt återkomma till.

Men samlingarna på ett museum är inte en statisk företeelse utan utvidgas kontinuerligt med nytillkomna verk, inköpta eller donerade. Dessutom kan det finnas andra skäl till att göra nya dykningar ner i materialet för att ytterligare öka medvetenheten om samlingarnas bredd, mångfald och representativitet. Det gäller bara att hitta en lämplig bärande utgångspunkt, ett koncept utifrån vilket man kan motivera nya urval och sammansättningar av fotografiska utställningar.

Läs mer

Etiketter: Tuija Lindström Catharina Gotby Anna Clarén Moderna museet Cristina Karlsram Anders Petersen JH Engström Kenneth Gustavsson

Förädlade människor i utopiernas ljus

Uppsättningen på Dramatens Målarsal av Henrik Ibsens drama Rosmersholm ställer frågan i vilken utsträckning idéerna har en förädlande inverkan på sina anhängare. Stefan Larssons föreställning bär illusionslöshetens signatur och har åtskilligt att säga vår egen samtid, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

Livia Millhagen som Rebekka och Jacob Ericksson i rollen som rektor Kroll i Dramatens uppsättning av Ibsens Rosmersholm. Foto: Sören Vilks 

Scenkonst

Dramaten, Målarsalen: Rosmersholm av Henrik Ibsen. Översättning: Per Olov Enquist. Regi och bearbetning: Stefan Larsson, scenografi, ljus, projektioner: Jens Sethzman, kostym: Nina Sandström, peruk och mask: Melanie Åberg, ljud: Tina Paulson, dramaturg: Irena Kraus. I rollerna: Livia Millhagen, Jonas Malmsjö, Jacob Ericksson, Jan Malmsjö, Jon Karlsson och Emma Broomé.

 Det finns inte så mycket kvar av den gamla idealistiska drömmen om förädlade människor och ideal som adlar. Det nyss passerade 1900-talet gjorde mos av det mesta tankegodset i den vägen. Hos Henrik Ibsen, i dennes drama Rosmersholm från 1886, lever det fortfarande kvar. Ingen behöver dock sväva i tvivelsmål att en ny tidsanda är på väg i Staffan Larssons uppsättning på Dramatens Målarsal. Här finns underlag för en livsåskådningsdebatt, som träffar rätt på åtskilliga punkter när försvaret vacklar för de humanistiska dygderna. Om det finns någonting att sätta i deras ställe är förstås tveksamt. Svaret på den frågan lämnas öppet. I stället blir det mekanismerna i omlopp när problemen diskuteras, som ställs i förgrunden.

Läs mer

Etiketter: Dramaten Målarsalen Henrik Ibsen Rosmersholm Stefan Larsson Jan Malmsjö Livia Millhagen Jonas Malmsjö Jacob Ericksson Jon Karlsson Emma Broomé Kulturtidskriften Cora Bo-Ingvar Kollberg Sören Vilks

TUNGAN av Birgitta Stenberg

2007, skrev den nyss avlidna författaren Birgitta Stenberg denna betraktelse med titeln Tungan, för Cora.

Birgitta Stenberg    Foto: Bertil Quirin 

 TUNGAN

Viktigaste kroppsdelen i mitt liv, eller så tror jag iallafall, har tungan varit. En dag var den helt hjälplös. Det var på skolans sånglektion när jag som tolvåring plötsligt kommit i målbrottet fast jag var flicka. Läraren trodde jag drev med henne, med musiken, med allt. Där stod vi båda lika tårögda vid pianot tills hon körde ut mig ur aulan.

 Säg nu inte att målbrottet inte sitter i tungan, det vet jag också. Men utan den hade jag inte kunnat sjunga alls.

 Det är mycket man inte kan göra utan tunga. Den urgamla seden att rycka ut den på människor med kännedom om för de styrande farliga politiska fakta, var effektiv på den tid bara överklassen kunde läsa och skriva. Human var behandlingen dessutom, eftersom den tystade fick behålla livet.

 Tungan är stark och känslig, en ypperlig mottagare av information om konsistens, värme och kyla. I erotiska sammanhang är den nästan oumbärlig, väcker lusta på ett alldeles speciellt sätt som ingen annan kroppsdel förmår.

Läs mer

Etiketter: Birgitta Stenberg

Galleristart med fyra höjdpunkter

Cristina Karlstam har besökt nyöppnade Galleri Fagerstedt och funnit en utsökt liten utställning.

image

Fotografi av Hyun-Jin Kwak från The Island Case Study of a Collector´s Mind.

Observations 

Galleri Fagerstedt, Hälsingegatan 18, Stockholm

Verk av Jårg Geismar, Per Kesselmar, Hyun-Jin Kwak och Maija Savolainen (tom 8/11

Med en ovanligt mångsidig och attraktiv kvartett av konstnärer inleder det nya galleriet Fagerstedt sin verksamhet. Därmed har man också från början lagt den kvalitetsmässiga ribban på en nivå värdig galleriets föreståndare, curatorn, konsulten, skribenten och museichefen Elisabeth Fagerstedt. Under senare år har Fagerstedt lett Uppsala konstmuseums verksamhet och gjort museet till en uppmärksammad och högtstående konstinstitution, de svårarbetade lokalerna i Uppsala slott till trots. Vid flera tillfällen har museet under hennes ledning svarat för några av de bästa och mest angelägna utställningarna i konstsverige.

Läs mer

Etiketter: Galleri Fagerstedt Cristina Karlstam Kulturtidskriften Cora Maija Savolainen Per Kesselmar Jårg Geismar Hyun-Jin Kwak

Höstsonat för vår tid

Gunilla Röör gör en magnifik Charlotte i en för vår tid anpassad uppsättning av Ingmar Bergmans Höstsonaten på Stockholms stadsteater, skriver Bo-Ingvar Kollberg.

Gunilla Röör som Charlotte och Kirsti Stubø i rollen som Eva i uppsättningen på Klarascenen av Ingmar Bergmans Höstsonaten. Foto: Petra Hellberg

 Scenkonst

Stockholms stadsteater, Klarascenen: Höstsonaten av Ingmar Bergman. Regi: Åsa Melldahl, scenografi. Lars Östbergh, kostym: Annsofi Nyberg, ljus: Sutoda, ljud: Håkan Åslund och Michael Breschi, mask: Johanna Ruben, dramaturg: Mia Törnqvist. I rollerna: Gunilla Röör, Kirsti Stubø, Christer Fant och Rakel Wärmländer.

 Språket som förmedlare av dubbla budskap, orden som döljer mera än de avslöjar. Stockholms stadsteater är först ut i teaterhösten med en uppsättning av Ingmar Bergmans ”Höstsonaten”. Regisserar gör Åsa Melldahl och hon har skapat en föreställning där scengolvet gungar under skådespelarna. I varje fall före paus där allt som finns av konfrontationer och mänskliga känslor släpps på och far som ljungande blixtar genom luften. Det är familjedramatik på högsta nivå. Strindberg står som fadder till uppsättningen, både bildligt och bokstavligt. Det senare genom hans porträtt på den etsning av Edward Munch som placerats strategiskt i fondens högra övre hörn. Självfallet betyder det också att Lars Norén har varit med och dragit sitt strå till stacken. Och Gunilla Röör i rollen som konsertpianisten och supermamman Charlotte visar allt mer, för varje ny uppsättning hon är med i, vem bland dagens skådespelare det är som axlat Margaretha Krooks fallna mantel. Att Bergmans kristet färgade tänkande om skuld och förlåtelse inte får så mycket att säga till om i den här tolkningen, må så vara. Intresset för vår gamla statsbärande religion är inte längre på topp. Fast man kan förstås fråga sig hur mycket kunskaper som finns hos gemene man om innehållet i de alternativ som trängt fram i stället.

Läs mer

Etiketter: Höstsonaten Stockholms stadsteater Åsa Melldahl Gunilla Röör Bo-Ingvar Kollberg Kulturtidskriften Cora

Stockholmiana à la Benin

Cristina Karlstam har besökt Moderna Museets utställning signerad konstnären Georges Adéagbo och blivit förvirrad och en smula omskakad.

 

Verktiteln är pretentiös, konstnären bakom verket en av den internationella konstvärldens nya favoriter. Stockholms födelse, ett sammelsurium av stockholmiana kryddat med diverse lätt absurdistiska detaljer och med beställningskonst huvudsakligen skapad av konstnärens kolleger i hemlandet. Garbo och Vädersolkartan, Lasse Berghagen och Rauschenbergs Monogram (geten med bildäck i ny version), tidningsklipp, Palme, kungen; myllret av osammanhängande rekvisita är totalt.

Konstnären heter Georges Adéagbo, en sympatisk mångordig herre 70+ från Benin med stora framgångar på konstmarkanden efter Documenta 11 1999 och Venedigbiennalen 2006. Ett av konstvärldens alltid efterlängtade ”fynd” som dessutom fyller rollen som exotisk och perifer person; just diskussioner om vad som är centrum och vad som är periferi hör till huvudnumren på den internationella konstens agenda. Nu är Benin i Afrika centrum, en tilltalande tanke, åtminstone i Stockholm och på Moderna Museet där denne man tillåtits breda ut sig rejält. Radikalt måhända, och tveklöst trendigt.

Läs mer

Etiketter: Rauscheneberg Moderna Museet Stockholm Cristina Karlstam Georges Adéagabo Garbo Taube Lasse Berghagen Vädersolkartan