TUNGAN av Birgitta Stenberg

2007, skrev den nyss avlidna författaren Birgitta Stenberg denna betraktelse med titeln Tungan, för Cora.

Birgitta Stenberg    Foto: Bertil Quirin 

 TUNGAN

Viktigaste kroppsdelen i mitt liv, eller så tror jag iallafall, har tungan varit. En dag var den helt hjälplös. Det var på skolans sånglektion när jag som tolvåring plötsligt kommit i målbrottet fast jag var flicka. Läraren trodde jag drev med henne, med musiken, med allt. Där stod vi båda lika tårögda vid pianot tills hon körde ut mig ur aulan.

 Säg nu inte att målbrottet inte sitter i tungan, det vet jag också. Men utan den hade jag inte kunnat sjunga alls.

 Det är mycket man inte kan göra utan tunga. Den urgamla seden att rycka ut den på människor med kännedom om för de styrande farliga politiska fakta, var effektiv på den tid bara överklassen kunde läsa och skriva. Human var behandlingen dessutom, eftersom den tystade fick behålla livet.

 Tungan är stark och känslig, en ypperlig mottagare av information om konsistens, värme och kyla. I erotiska sammanhang är den nästan oumbärlig, väcker lusta på ett alldeles speciellt sätt som ingen annan kroppsdel förmår.

Den är också utmärkt till att förmedla tysta budskap: Man kan sexigt vagga den i en inbjudan till samvaro. Visa förakt och hat genom att hålla den utsträckt. Leka med sitt ansikte genom att försöka nå nästippen med den. Samla upp mat som fastnat på munnens utsida. Smacka. Peta bort oönskade matrester från tänderna. Slicka upp det sista på tallriken. Gömma påtvingad medicin under den för att slippa svälja.

För barnet som börjar studera världen är tungan lika viktig som händer och ögon. Spädbarnet undersöker allt det förmår i sin nya värld, från sina egna fingrar till smaken på mammas bröstvårta. I krypåldern är tungan ovärderlig för att lära känna formen på ytor. Ungen stoppar i studiesyfte allt i munnen, leksaker och tappade dammiga ting likaväl som jord och sand och annat hittegods.

Dessutom kan man utläsa sjukdomar på tungans yta, om den är för torr eller för vit. Vanskötsel inom åldringsvården visar sig ofta genom att det växer svamp på den.

Det var något mer jag skulle berätta, men jag glömde vad det var. Jag har det på tungan…

Jo, tungans betydelse inom kristna förkunnelsen. Varför har en sådan uppenbar skitstövel som Abraham, (tillsammans med Isak och Jakob är han en av våra urpatriarker) fått vara med i Bibeln? Detta trots hans kriminella beteende efter att han äntligen fått sonen Isak med sin lagvigda Sara. Då slängde han ut sin tjänsteflicka Hagar i öknen, hon som fött honom sonen Ismael.  Där var de var nära att dö men räddades av Gud själv och ingen annan. Han gav dem vatten ur en klippa så de överlevde.

Det finns en viktig anledning till att Gud begagnade sig av moraliskt sett så undermåliga män som Abraham. Han hade behov av deras tungor för att de skulle berätta om honom och bygga upp judendomen, kristendomen och islam. Dessa tre kallas som bekant än idag Abrahams religioner.

Efter Abraham följer en rad patriarker som inte vet att hålla sig till sanningen, såsom den släte Jakob som lurar till sig förstfödslorätten från ludne Esau. Det är först i och med Jesu ankomst till Bibelns värld som allt vrids tillrätta då han säger att ett ja ska vara ett ja och nej ett nej. Att man inte ska tala med kluven tunga.

Övermakten tystade Jesus Kristus på korset när han utmanat den kapitalistiska världsordningens outtalade regel genom att föreslå att varje människa ska dela med sig av sina ägodelar till dem som mindre har.

Men, men, vid sin död hade han redan haft över ett decennium på sig att sprida godhetens evangelium till stora lyhörda skaror. Om romarna använt den andra, effektivare metoden och slitit ut hans tunga så fort han öppnat munnen, hade mycket på vårt klot sett annorlunda ut idag.

BIRGITTA STENBERG