Jag hör en mjuk blandning mellan arabisk traditionell musik och ett västerländskt sound som hon har valt att följa, jag känner igen sången Atini Al nai wa ghani” av Gibran Khalil Gibran som den libanesiska legendariska sångerskan Feiruz också sjungit in. Texten är densamma men med ett annat sound, Saleh omvandlar och blandar. Som arabisk lyssnare är igenkänningen ständigt återkommande.
”Intersection” är mer än bara elektronisk musik – albumet är ett audiovisuellt experiment där musiken får lov att knyta an till ett större projekt där Saleh förenar alla sina konstnärliga förmågor; ett projekt kopplat till gatukonst, muralmålningar, kalligrafi och arabisk poesi. Hemstaden Beirut är ett återkommande motiv och platsen för hennes muralmålningar, men även andra städer inom arabvärlden förekommer.
Med sin konst och musik traderar Saleh några av de största arabiska poeternas dikter. Bland de poeter som befolkar hennes konst och musik är Mahmoud Darwish, palestinas nationalpoet, den syriske poeten Nizan Qabbani och de libanesiska poeterna Khalil Gibran (författaren till boken Profeten) och Youmana Haddad, poet och samtida med Saleh.
”Intersection” kräver mer än bara en lyssnare. Här behövs också att åskådaren tar sig tid. Den uppmärksamme leds från musiken in i konsten och poesin och vice versa. Dikter och muralmålningar hänger samman. Målningar som berättar om splittrade människoöden på grund av krig och förtryck gör ett starkt intryck på mig. Ändå är de visuella uttrycken mestadels fridfulla med tillfälliga provokationer som målningen på ett hembiträde sett bakifrån, hängande i nacken utifrån ett fönster. Med den målningen vill Saleh skildra vår moderna tids slaveri, våld och kvinnoförtryck mot utländska hembiträden som finns inom arabvärlden, mestadels i gulfstaterna.
Salehs olika uttryck kan inte kallas annat än virtuosa.
Tania Saleh har gett ut fem album och började sin musikaliska karriär i sena tonåren när grundaren av bandet Infinitee bjöd in henne till att vara bandets huvudvokalist. Hennes första uppträdande var på American University of Beirut 1986. Och när bandet splittrades valde Tania Saleh att studera konst på samma universitet, senare även i Paris. Musiken har fortsatt vara hennes första stora kärlek. Idag är hon en av arabvärldens få kvinnliga låtskrivare. 2005 skrev hon texten till låten ”Mreyte Ya Mreyte” titelsången för den libanesiska filmregissören Nadine Labakis första film ”Caramel”. Saleh har också skrivit texten till Labakis andra film ” Where do we go now” som hade världspremiär 2011. Filmen vann ”Best Music Award” på Stockholms Internationella Filmfestival i november 2012.
Tania Saleh kommer till Sverige i januari för att delta i MXF, Music Exchange Forum som arrangeras av Re:Orient. De senaste åren har Re:Orient lyft fram kvinnliga talanger från Mellanöstern inom såväl musiken som litteraturen, projekt som uppmärksammat och gett kvinnliga kulturutövare av olika slag större utrymme i det offentliga rummet. Under tre dagar kommer musiker, artister och musikarrangörer från Mellanöstern och Norden att samlas i Malmö. De flesta medverkande är kvinnor som nu får möjlighet att lära känna varandra, skapa nya kontakter och utbyta erfarenheter. Syftet med MXF är att stärka de kvinnliga artisternas närvaro på olika musikscener i Mellanöstern.
Det är en ynnest att kunna behärska arabiskan och kunna sjunga med. Jag kommer låta mig förföras och ledas från Salehs konst till hennes musik.
MUSIC XCHANGE FORUM (MXF) WOMEN IN MUSIC – WORKSHOP i Malmö, äger rum mellan den 16-19 januari. Den 20 januari kommer Tania Saleh till Stockholm och Stallet.