Moderna Museets Vänner har tilldelat konstnären Klara Lidén sitt stora skulpturpris, K A Linds hederspris på 300 000 kronor. Lidén får priset för att hon är ”en konstnär som med precision utforskar rummets poetiska och politiska möjligheter. Hennes skulpturala arbeten involverar kroppen, arkitekturen och staden i undersökningar av det privatas och det offentligas gränser” enligt prisjuryn. Men kramar konstvärlden ihjäl en av sina unga, undrar Coras konstkritiker Cristina Karlstam.
Klara Lidén
Untitled (Bowery), 2005
© Courtesy the artist and GalerieNeu.
Klara Lidén är född i Stockholm 1979 och bosatt och verksam i Berlin. Hennes cv är synnerligen omfattande med såväl separat- som grupputställningar runt om i världen.2009 deltog hon Venedigbiennalen där hennes Teenager Room väckte stor uppmärksamhet. Samma år ägnades Lidén en utställning på MoMA i New York, och hennes konst har sedan visats både i Stockholm (Moderna Museet 2011) och på många andra platser, inte minst i hennes hemort Berlin, där hon var en av deltagarna i den omdiskuterade utställningen Based in Berlin 2011. Till utställningen på Moderna Museet 2011 öppnade hon en ny entré som ledde besökarna ner i museets källare, ett försök att kringgå den etablerade institutionens koncept.
Klara Lidéns konst spränger ofta gränserna för skulpturen som genre och involverar såväl performance och videokonst som måleri och objekt. I Venedigbiennalen 2011 markerade hon sin estetiska bakgrund i Street Art genom att ställa ut gamla papperskorgar som hon hämtat från gatan. Hennes kanske mest uppmärksammade verk, serien Poster Paintings, bestående av lager av nerrivna gatuaffischer, hör hemma i samma tradition. Ett sådant verk publicerades härom året som omslagsbild på den prestigefyllda internationella konsttidskriften Artforum.
Det är således en mycket etablerad konstnär som nu också fått ett av de största svenska konstpriserna. I priset ingår även en publikation där Lidéns arkitekturlärare Ola Andersson har valt att nästan uteslutande fokusera på Lidéns samhörighet med gatu- och grafittikonsten. Tveklöst träffar han här ganska rätt när det gäller att ringa in den specifika Lidénska attityden till rummet, staden och samhället, hennes kopplingar mellan kropp och
Klara Lidén
Untitled (Trashcan), 2010
© Courtesy the artist and GalerieNeu.
arkitektur liksom hennes tydliga markeringar mot etablissemang och ”god smak”. Den konstnär som redan för 10 år sedan blev medialt välbekant genom sin video Paralyzed där hon utför akrobatiska rörelser i en tunnelbanevagn satte genast från början ribban för sitt förhållande till samhälle och konstvärld. Ett av hennes senaste verk, en tom affischpelare, ansluter också den till tidigare attityder till konsumtionssamhälle och kommersialism.
Samtidigt måste denna konstvärldens ohämmade uppskattning som kommer Lidén till del i längden utgöra att hot mot trovärdigheten i hennes protester. Risken är att konstvärlden håller på att krama ihjäl en av sina främsta granskare och kritiker med alla dessa hedersbetygelser. Men det är kanske i slutändan inte vare sig museernas eller publikens problem utan en utmaning som konstnären själv måste möta. Och av den lilla utställningen som nu arrangerats på Moderna Museet att döma har hon hittills bestått provet.
Cristina Karlstam