Kriget mellan Ryssland och Georgien refererades till som det första kriget i Europa i tjugonde århundradet. Fem dagar krig, över 400 dödade och 2000 skadade, 20 000 människor på flykt och 22 förlorade byar. Så lyder de officiella siffrorna men förmodligen är de inofficiella långt högre, menar Dina och Salome.

Tio år efter att kriget tagit slut beslöt de sig för att ge ut en bok som samlar kvinnornas berättelser. Kvinnor med alla möjliga typer av bakgrund, yrke eller erfarenheter, vars liv förändrades genom detta krig. Kvinnor som stannade kvar istället för att fly när bomberna föll och byarna brändes, som kämpade mot fienden och som räddade många liv på samma gång som de förlorade det allra dyrbaraste i sina egna liv, sina barn, äkta makar och andra familjemedlemmar. Trots allt de genomlidit lyckades de här kvinnorna börja om på nytt och skapa sig och familjen en tillvaro någon annanstans. Deras gärning och deras liv är en påminnelse om att krig inte bara är något att läsa om i en historiebok, det kan lika gärna hända var och en av oss redan imorgon, skriver Dina och Salome i sin bok sHEROes.

– Det kallas för femdagarskriget, men kriget är en konflikt som pågått mycket längre. Alltsedan början på 1990 talet. Och det är inte över. Beskjutningen har aldrig avstannat i de här byarna vid gränsen.

Även om det officiella datumet när kriget började är den 7 augusti, så började det i en del  byar redan den 1 augusti, enligt Salome. Av kvinnornas vittnesmål i boken framgår också att ingen till en början trodde det skulle komma att bli så allvarligt. Dina nickar instämmande och bekräftar att skottlossning inte är ovanligt.

– Alltsedan början av 1990-talet när konflikten började med Sydossetien.

Men när bomberna började falla och det kom soldater som brände ner byar, blev det uppenbart för alla att det var på allvar.

Rätt snart efter att Dina börjat fotografera insåg hon at kvinnornas berättelse måste tas tillvara. Hennes egen generation, vi som var unga vuxna när kriget började, har drabbats hårt, säger Dina och Salome håller med.

– Alla vi kände, familjen, släktingar och vänner, alla var bokstavligen hotade till livet.

En av de kvinnor de särskilt vill framhålla är Marina och hennes berättelse. Marina ägde ett bageri i en av de byar nära gränsen som var en av dem först attackerades. När Georgiens armé ryckte fram till försvar stannade hon kvar och lagade mat och bakade bröd till soldaterna. När familjen till slut ändå tvingades fly, lämnade hon hela bordet fyllt med mat och bröd för hon förstod att ingen skulle finnas kvar som utfodrade soldaterna.

– För oss är hon en sinnebilden av alla dessa kvinnor som tvingats börja om, inte bara en utan flera gånger i landets historia. Och trots att hon tvingats lämna allt även denna gång har hon kommit på fötter och byggt upp ett nytt bageri.

En annan gripande berättelse är om Keto, som föddes samma dag som kriget bröt ut. Idag är hon elva år gammal och blev lite av en maskot för oss berättar Dina. Hela familjen överlevde mirakulöst nog kriget men när Keto föddes tvingades hennes mamma lämna sina andra barn utan tillsyn när bomberna föll.

Andra bilder visar exteriörer från gränsen. Bilar perforerade av skotthål eller tomma och övergivna hus med sönderskjutna fasader vid den så kallade ”krypande gränsen”, alltså Rysslands annektering av Georgien, bara en och en halv timmes bilresa från huvudstaden Tbilisi.

Den så kallade krypande gränsen är ett viktig fråga som världssamfundet tycks glömt bort, säger Salome. Konflikten som från början handlade om självständighetssträvanden handlar idag även om hur Ryssland försöker lägga allt större del av landet under sig. Tjugo procent av georgiskt territorium tillhör idag Ryssland och de som bor nära denna flytande gräns kan plötsligt vakna upp och upptäcka att de hamnat på fel sida gränsen och tvingas lämna allt de äger och har, enligt Dina.

– Och plötsligt slutade alla prata om konflikten. Västmedia rapporterade inte längre men för oss är det i högsta grad fortfarande en verklighet.

Vid sidan om porträtten finns också bilder på den vardag som är en verklighet för många. Flyktinglägren som är som ghetton, säger Dina, och alltfler människor befinns sig på flykt inom landet. En av de unga kvinnorna i boken berättar hur det kändes att bli omtalad som ”flykting”. Som om hon och hennes familj inte vore lika mycket värda.

– Människor lämnar sina byar varje dag, säger Salome. Det är den verklighet som vi lever med. Och de (ryssarna) stjäl någonting från oss dagligen.

Människor kan gå och lägga sig ena dagen och nästa vakna upp i ett annat land. Taggtråden som ska föreställa gräns flyttas och Ryssland förflyttar sina positioner meter för meter allt längre in i Georgien. Detta krig är en historia utan slut. Det går inte att sätta punkt. Människor dödas fortfarande vid denna ”flytande” gräns, säger Dina.

– Vi vet inte vad som händer när vi är här. Kanske visar det sig när vi kommer hem att vi förlorat ytterligare en by till Ryssland.

Galleri Majkens presenterade 

WOMEN IN WAR av Dina Oganova och Salome Benidze

5 – 10 October 2019 på Galleri Korn, Hornsg. 147

Fakta kring Kriget är Rysslands fel, menar flera av kvinnorna i boken. Ryssland blandade sig i. Situationen är komplex med självständighetssträvanden, Sydossetien vill bryta sig loss från Georgien och bilda en egen stat, samtidigt närmar sig Georgien Natoländerna alltmer.

En oberoende kommission tillsatt av EU för att utreda konflikten drog slutsatsen att Georgien och Ryssland delar ansvaret för konflikten. Georgien började kriget med ett ”oberättigat” anfall mot Sydossetien – men Ryssland provocerade aktivt fram händelserna genom att dela ut ryska pass till Sydossieter, enligt de europeiska experterna. Undersökningskommissionen kritiserade också att Rysslands militäriska svar på det georgiska angreppet mot Sydossetien gick över rimliga gränser. Efter augusti 2008 har Ryssland knutit utbrytarregionerna till sig. Enligt det avtal som satte en slutpunkt för striderna i augusti 2008 skulle alla parter inta de positioner de hade före striderna. Det har Ryssland inte gjort. därav den så kallade krypande gränsen där Ryssland annekterar alltmer av Georgien.