Nordiskt mörker på konstmässan

Datum:

|

Cristina Karlstam har besökt konstmässan Market och sett konst präglad av både fysiskt och andligt mörker men med glänsande koloristiska inslag.

 Sigrid Sandström 2014                                                       Utan titel

konst

Market art fair

Liljevalchs konsthall, Stockholm

Tom6/4

Den har funnits sedan vintern 2006 och kan just nu presentera sin 9:e version: Konstmässan Market, de etablerade nordiska galleriernas egen mässa. Hittills stationerad i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan i Stockholm där den var lättillgänglig för köpstarka besökare som varit den främsta målgruppen. I år på grund av Nationalmuseums intåg i Akademiens lokaler utlokaliserad till Liljevalchs konsthall på Djurgården. Hur denna flytt från centrum till periferin kommer att påverka besökssiffrorna återstår att se. Att ta sig till Liljevalchs kräver förstås lite mer energi än att besöka Konstakademien, men å andra sidan är den konstintresserade allmänheten välbekant med Liljevalchs anrika salar, främst på grund av Vårsalongen.

Utlokalisering brukar för övrigt inte sällan betyda nytändning och förnyad kraft, tänk bara på Moderna Museets påtvingade exil till Cityterminalen för några år sedan. Och nog tycker jag mig märka en hel del ny energi i de lätt avgränsade montrar som professionella gallerister byggt upp i Liljevalchs alla rum. Det känns faktiskt som ett ovanligt lyckat möte mellan kommers och kultur när konceptet Mässa nu stigit in i Konsthallen. Sedan Carnegie Art Award upphört har mässan dessutom blivit än mer angelägen som ett forum för nordiska kvalitetsgallerier och deras konstnärer.

Hyun-Jin Kwak                                                             Utan titel

Vad är det då man väljer att visa? En hel del välbekanta, tämligen säkra kort noterar man ganska snart när man, efter att ha passerat ett nytt virvlande exempel på Tony Craggs skulpturala språk, hittat Jan Håfströms Mr Walker sida vid sida med Lars Nilssons skulptur av en manstorso är på väg upp ur underjorden. Nilssons verk ingår i en kommande utställning hos Galleri Andersson och Sandström, och den här gången är det ett dystopiskt Montesquieucitat om som tycks ha varit Nilssons ledord.

Därmed har han på något sett pekat ut riktningen i konstmässan, vars många både kända och en del ”nya” konstnärer ofta tycks behandla ett efter-syndafloden-tillstånd metaforisk i sina fotografier och målningar. Det finns nämligen gott om sådana bilder som får mig att tänka på ett utmanat världsläge, där idyllen för gott har fått lämna plats åt katastrofer eller åtminstone dystopiska förebud om sådana.

Ny för mig är Göteborgskonstnären Jeff Olsson hos Galleri Magnus Karlsson som visar skrämmande apokalyptiskt färgade landskap med djur och människor i utmanande positioner. A fair Deal heter ett sådant arbete utfört i en blandteknik av blyerts, kol och bläck på papper. Fascinerande, och ganska tidstypiskt, om jag läser stämningsläget rätt. Det finns för övrigt mycket gott om mörker i den här utställningen, oftast i form av c-sprints, bland annat av Anneè Olofsson danske Per Bak Jenssen och finska Pekka Luukkola Många konstnärer använder glas eller aluminium som underlag för sina bilder som därmed får en ännu mer definitiv och aggressiv karaktär.

Men det finns också annat, måleri bland annat, och inte minst då välbekanta konstnärer som visar hur både tekniken som sådan och deras konstnärskap kan förnyas och utvecklas. Jag tänker särskilt på Sigrid Sandström, presenterad av sin gallerist Gunnar Olsson. Sandströms verk kan mycket väl läsas ur genusperspektiv som en hyllning till kvinnligheten; hennes dubbla X är nog det tydligast feministiska budskapet jag hittar på årets Market och definitivt ett av de bästa bidragen.

Sedan är det alltid roligt att se vad Ernst Billgren gör med sina eviga interiörer med möbler, utsikter från fönster och mer eller mindre fantasifulla djur i salongerna. Den här gången presenterar han ett antal mindre bilder, placerade i kvadratiska vitriner.

De danska gallerierna är rätt många på mässan och då särskilt sådana som är stationerade i Köpenhamn. Dit hör Lav Gallery som kan visa tre nya stora laserfotografier monterade på aluminium av Hyun-Jin Kwak. Den har gången har konstnären placerat sina uniformklädda skolflickor i utsatta positioner vid vatten nära ett heligt berg i sitt hemland Korea. Hyun-Jin Kwak är välbekant för Coras läsare genom en stor presentation i ett tidigare nummer av tidskriften. Larm Gallery, också det med stämma och säte i Köpenhamn, har valt att låta Gavin Turk ställa ut ett punkterat bildäck; ett verk lätt att läsa som ett tecken på sakernas dåliga tillstånd i världen anno 2014. Och när Johan Bergström Hyldahl kallar sin video Dear Jesus Do Something! Känner jag mig ganska övertygad om att det är väldigt sent på jorden hos många av dagens konstnärer, som ofta är suveräna avläsare av tidsandan.

Peter Johansson                                                        Utan titel

Och så är det till sist Peter Johansson, modigare, fräckare, roligare och dystrare än kanske alla de andra tillsammans. Allvarlig och avslöjande, men hela tiden med ironin och skrattet nära till hands. En ganska farlig och härligt ironisk avslutning på en riktigt bra konstmässa.

Cristina Karlstam