Konst
Liljevalchs konsthall, Stockholm
Tom 29/3 2015
Den brukar beskrivas som ett av de allra säkraste vårtecknen
av vintertrötta besökare, Liljevalchs konsthalls stora jurybedömda salong som
mycket riktigt också har ordet Vår som prefix. Vårsalongen, grundad 1921, ett årligen
återkommande evenemang där stort och smått, bra och mindre bra konst brukar hamna
sida vid sida i konsthallens många salar
Den som följt salongen genom åren har kunnat konstatera upp-
och nedgångar i fråga om originalitet, kvalitet och karaktär. Stundtals har
salongen varit ganska ifrågasatt, andra år har man tyckt sig se en skärpning
och ett vitaliserande nytänkande. Hur det än varit med det har Salongen
bestått, med ett koncept som är desamma i dag som vid starten. Vem som helst
kan försöka komma med, och en handplockad jury har det hedersamma uppdraget att
skilja agnarna från vetet. Resultat: en salong där många okända konstnärer,
bland dem även autodidakter, får visa sina verk i diverse tekniker tillsammans
med en handfull professionella konstnärer med gedigen utbildning och
utställningsverksamhet i bagaget.
Copyright Sophie Violett Pehrson
Årets salong är därvid inget undantag. Möjligen kan man
konstatera att merparten av de sökande som fått juryns godkännande är utbildade
vid olika konstskolor i landet, en och annan även utomlands. Detta är sannolikt
en av förklaringarna till att Vårsalongen 2015 är en av de bättre på rätt
länge. Till detta kommer att juryn bestått av flera ytterst konstkunniga
medlemmar med Bonniers konsthalls grundare Jeanette Bonnier och Moderna Museets
Vänners Lena Josefsson bland deltagarna Tillsammans har de åstadkommit en
sevärd salong där måleriet har stor plats men där det också finns en hel del
fantasifulla och riktigt originella objekt, ett och annat fotografiskt verk och
till och med ett par prov på den lite undanskymda tekniken grafik.
Att rada upp namn i en så stor utställning som denna med 119
deltagare (flest kvinnor för en gångs skull) är alltid riskabelt. Ändå vill jag
passa på och nämna några konstnärer vars verk förtjänar en stunds extra
uppmärksamhet. Dit hör Elenor Ryding Thunholm, vars triptyk i olja äger
estetiska, dramatiska kvaliteter, Magnus Svensson som apostroferar den tyvärr
bortgångna konstnären Margareta Renberg i sitt måleri, Sophie Violett Pehrson
som med blyerts tecknat ett ”kejsarporträtt” av förre statsministern Fredrik
Reinfeldt och Josefin Lindskog som presenterar tre så kallade Selfies i blyerts
med lätt ironisk ton. Och så Charlotte Strömberg Eliasson för hennes ömsinta
fotografi av ett sovande barn. Eljest kallar hon sin bild som stannar kvar i minnet
sedan man lämnat Liljevalchs. Där man nu bara behöver betala en guldtia för att
få ta del av all denna konst.
Cristina Karlstam