Installation och dansföreställning av Markus Schinwald i samarbete med Kungliga baletten. Koreografi och musik Markus Schinwald
Medverkande dansare: Clyde Archer, Mariko Kida, Anthony Lomuljo, Rena Narumi, Anton Valdbauer, Amanda Åkesson. Cello: Emma Augustsson
Magasin III, Stockholm
Stage Complex
Dova slag som utvecklas till ett intensivt cellospel hörs
från ”kulisserna”, snart öppnas en dörr på glänt och musikern som hanterar sitt
instrument skymtar i dörrspringan. I lugnt, långsamt tempo börjar de sex
dansarnas rörelser, allt medan musiken tilltar i rytmiska stråk. En dansare
börjar åla på golvet, en annan förflyttar sig nästan omärkligt längs väggen med
ryggen mot betraktarna, de andra utför sina rörelser stående; stryker sig över
ansiktet, kliar sig lätt på ryggen, i pannan, på benen. Snart når deras händer
och kroppar varandra, snuddar vid varandra. Rörelserna blir till ett tyst
samtal, man förflyttar gesterna till sina meddansare som stryks över pannan,
klias i ansiktet, på ryggen, som vore de sex egentligen en enda kropp. De bär
varandra, klättrar på varandras ryggar, stelnar till i positioner som vore det
en filmsekvens som plötsligt pausas för att snart fortsätta igen.
Dansföreställningen Stage Complex. Markus Schinwald, 2015. På Magasin III Museum & Foundation for Contemporary Art, i samarbete med Kungliga Baletten. Foto: Hans Nilsson.Rörelseschemat är lätt mekaniskt, samtidigt mjukt, eftersinnande
och tvekande med utrymme för betraktarens tankar och tolkningar. Ett
fridansspråk med mimen och akrobatiken som fränder. Det hela pågår en
halvtimme, med ständigt nya kombinationer av kroppar och rörelser. Det är som
hade Markus Schinwalds märkliga mekaniskt rörliga skulpturer i glasskåpen på
övervåningen fått en kroppslig gestaltning i dessa fysiska ”översättning” till
dans, rörelse, människa. Som om draperiet som skiljer betraktaren från
utställningens helhet långsamt hade dragits ifrån och avslöjat denna nya kroppslighet.
Är det de underliga håruppsättningarna från övervåningens bildserie som stryks
undan av dansarnas händer? Är det de skymtande gestalterna i undervåningens
utställningsdetaljer som nu blivit till i full kroppslighet? Dansarna
illustrerar aldrig, de formulerar med sina kroppar det som konsten runt omkring
uttalat med sitt eget språk.
Man följer de tysta rörelserna med nästan andlös respekt:
här synliggörs något som aldrig blir övertydligt, något som fått kropp utan att
avslöja sitt egentliga budskap, Hela föreställningen i alla dess detaljer är
som en gestaltning av utställningen, som hade den hämtat hela sitt berättigande
i denna, fått hela sin kraft utifrån de ingående olika detaljerna. Tyst,
minimalistiskt återhållet, dämpat och ändå så övertygande tydliggjort.
Dansföreställningen Stage Complex. Markus Schinwald, 2015. På Magasin III Museum & Foundation for Contemporary Art, i samarbete med Kungliga Baletten. Foto: Hans Nilsson.När dörren till cellistens position till sist slås igen med
en smäll har dansarna redan lämnat scenen. Konstverken i utställningen som för
en stund övertog scenen i fysisk, mänsklig gestaltning via dansarna har nu
återtagit sina fasta positioner, som hade igenting förändrats eller hänt.
Magin som för halvannan timme förmedlades via sex människokroppar
har stannat kvar, nu i den svindlade konstinstallation där den nyss fann sitt
ursprung och sin kraft.
Genreöverskridande är ingen nyhet, men sällan har jag sett
prov på ett så kongenialt genomförande där båda konstarterna får sitt utrymme
som här. Samarbetet Magasin III och Kungliga Baletten är en konstnärlig
landvinning som man som besökare och betraktare bara kan önska en fortsättning.
Cristina Karlstam