Wampire 72. Textil skulptur av Sterling Ruby. Foto: Robert Wedemeyer.

Konst

Bonniers konsthall, Stockholm

Sterling Ruby

Soft Work

Tom 17/3

Bonniers konsthall har under åren hunnit skaffa sig en position i det svenska konstlandskapet som en ofta utmanande, orädd och seriös presentatör av både svenska och internationella konstnärskap. Styrkan i utställningarna har mestadels varit det väl genomtänkta och genomförda koncept som bottnat i ett till synes grundligt curatorsarbete. Flera hittills obekanta internationella konstnärer har ställt ut med konsthallen och dess konstnärliga ledning som tydliga avsändare. Det sistnämnda är inte minst viktigt för att en utställning av ett för publiken ”nytt” konstnärskap ska fungera, tycker Cristina Karlstam som påmints om detta beprövade koncept efter att ha sett årets första utställning.

Nu visar det sig att konsthallens vårupptakt med den amerikanske konstnären Sterling Ruby är en vandringsutställning, producerad tillsammans med flera andra konstinstitutioner i Genève, Reims och Rom. Det innebär ett betydande mått av anonymitet, även om ett par verk enligt konsthallens information skapats specifikt för just Stockholmsutställningen. Soft Work är Rubys första utställning i Skandinavien.

Soft Work, Sterling Ruby Foto: Olle Kirchmeier/Bonniers konsthall

Att konstinstitutioner samarbetar om större projekt är i och för sig både naturligt och föredömligt. Kostnaderna för att arrangera utställningar med världsnamn är i dag så höga att få institutioner på egen hand klarar av sådana produktioner. Då kan samarbete vara en lösning till glädje för många. Men ska man, som i fallet Sterling Ruby, introducera ett nytt konstnärskap på den svenska konstscenen gäller det att veta vad man gör och vilket urval av konstnärens produktion man visar. I fallet Sterling Ruby har det dessvärre blivit i ett enda spår i hans mångsidiga, variationsrika och inte minst i fråga om olika tekniker mycket komplexa konstnärskap. Soft Work är tveklöst en fascinerande sektor av hans konstnärskap, men trots detta inte så representativ som en utställning ändå bör vara när ett tidigare ganska obekant konstnärsnamn ska göras tillgängligt. Utan andra exempel på Sterling Rubys omfattande verksamhet blir det en skev och mycket begränsad bild av hans uttalade civilisations- och kulturkritik som exponeras. 

Att en samhällskritisk manlig konstnär använder sig av textil, en av hävd kvinnlig teknik, kan tyckas radikalt nog. De inbjudande mjuka, oftast amorfa, klart organiska textila skulpturerna kan tyckas vänliga; i själva verket är de hotfulla, aggressiva och i sin medvetet nedsmutsade utformning allt annat än endimensionella. Ingen tvekan således om Sterling Rubys avsikter och ambitioner med sin textilkonst, bruket av den amerikanska flaggans färger och mönster talar sitt tydliga språk. Och mitt i sin explicita ”farlighet” är utställningen förledande vacker. Men det går inte att bortse från det faktum att Soft Work bara visar en tämligen smal del av hans hela oevre.

Kanske hade det varit bättre att avstå från en presentation av ett spännande konstnärskap tills man hittat vägar att ge det en representativ och bred exponering. Nu skymtar konturerna av Sterling Rubys betydelse i utställningen, inte mer. Ungefär som att bara få läsa ett kapitel i en roman på många hundra sidor.

Cristina Karlsta