Det var 1920-tal, och en ung konstnär, utbildad hos Carl Wilhelmsson och på Konstakademien i Stockholm, hade nyss kommit till konstens huvudstad Paris, som så många andra unga med konstnärsdrömmar. En dag målar hon utsikten från ett fönster, kanske är det i André Lothes lokaler. Det var där Greta Knutson (1899-1983) skulle komma att fortsätta sina konststudier. Hon hade valt Lothe framför den andre konstläraren på modet, Legér. Redan i det valet visade Greta Knutson sin självständighet; Lothes estetik stämde bättre överens med hennes egen bildsyn.
När Norrköpings konstmuseum nu samlat ett rikhaltigt material om och av Greta Knutson till en utställning är det just den ganska oansenliga målningen med titeln Fönsterutsikt som kommer att bilda utgångspunkt för min rundvandring bland Greta Knutsons verk. Till vardags finns annars målningen på Gustavianum i Uppsala läser jag mig till i verklistan över de exponerade konstverken. Om Greta Knutson redan då hon målade sitt fönstermotiv hade träffat den man som skulle bli hennes lagvigde make vet jag inte. Men det var definitivt i början av 20-talet som hon mötte den rumänske poeten och dadaismens förgrundsgestalt Tristan Tzara. Redan 1924 gifte de sig. Det blev ett förhållande som kom att innebära vissa fördelar för båda parterna, praktiska såväl som ekonomiska. Men även ett förhållande som inte innehöll någon nämnvärd äktenskaplig lycka. Under andra världskriget, 1942 gick de skilda vägar, och Greta kom sedan att leva ensam tillsammans med parets son resten av sitt liv. Greta Knutson återgick också till att signera sina verk med sitt flicknamn. Under åren med Tristan Tzara signerade hon sina målningar med båda efternamnen, Knutson Tzara. Men det skulle dessvärre visa sig att namnet Knutson Zara inte Genom Tristan Tzaras centrala position i det franska konstlivet hade Greta hoppats på ökade möjligheter att få ställa ut sin konst i den franska automatiskt öppnade några dörrar till Paris konstgallerier och museer.
Det var nog som hennes älskare René Char efter åren med Tzara konstaterade, det faktum att hon var svenska, inte fransyska, som innebar att dörrarna oftast var stängda. Man borde nog också lägga till att Greta som konstnär och kvinna mötte svåröverstigliga hinder. Själv beskrev hon den rådande kvinnosynen i dåtidens Paris med drastiska och alltför välbekanta ord. Som kvinna skulle man vara vacker, lyssnande och stöttande, en musa, men knappast en självständigt skapande konstnär.
Det betydde bland annat att hon trots det intensiva umgänget med dadaister och surrealister i Paris fortsatte att måla tämligen opåverkad av deras stilideal, trogen sin egen estetik och att hon mot slutet av sitt långa konstnärsliv skapade så kallade oneiriska, drömska, målningar. Verk som målningen Memento mori från 1969 eller Flickan och döden från samma tid är utsökta exempel på Greta Knutsons högst självständiga verk. Det handlar inte om några upprepningar av tidigare årtiondens mode utan om uttryck för Greta Knutsons egen rätt att tillämpa den estetik som var hennes. Under 1970-talet skapade hon bland annat tuschteckningar med titlar som Le Bal Masqueoch Minotaurossom bekräftar detta påstående om självständighet.
Hur kommer det sig då att Greta Knutson blivit så osynliggjord och i den närmaste bortglömd som konstnär?
Det finns de som menar att hon i själva verket skulle vara en ganska medioker konstnär vars verk inte vore värda att ihågkommas. Den utställning som Norrköpings konstmuseum nu arrangerat dementerar med emfas sådana påståenden. Den enkla sanningen torde snarare vara att Greta Knutson var kvinna i en mansvärld. René Chars analys visar sig stämma väl, och det inte bara i den franska konstvärlden. Ännu i vårt 2000-tal finns sådana formuleringar att finna i retoriken. Fortfarande finns besvärande luckor i den vedertagna konsthistorien när det gäller genus. Och Greta Knutson är en av de kvinnliga konstnärer som drabbats av denna felsyn.
Liksom Char var Greta Knutson under andra världskriget engagerad i den franska motståndsrörelsen.
Några explicita avtryck av hennes politiska ståndpunkter är däremot svårt att finna i hennes måleri. Greta Knutson blev aldrig någon plakatmålare, men hennes självständiga hållning var ändå ett utslag av ett slags motståndets estetik. En annan och mer praktisk förklaring till att Greta Knutsons verk hamnat i skuggan av en mansdominerad konstvärld är att det varit mycket stora svårigheter att hitta material om och kring Greta Knutsons verk. Det är genom ett idogt och mångårigt forskningsarbete av Norrköpings konstmuseums utställningsintendent och tillika curator för utställningen Helena Scragg samt Martin Sundberg som forskat på Greta Knutson och skrivit boken om henne i detta stora projekt med flera inblandade, som man nu lyckats locka fram Greta Knutson ut skuggorna och ge henne en dagsaktuell belysning.
Annonsera i Cora!
Därtill har denna forskning resulterat i en utomordentligt intressant bok som inte bara är en värdefull och rikt bildsatt utställningskatalog utan en läsvärd forskningsrapport om konstnären Greta Knutson, hennes tid och hennes verk. Vid sidan om Helena Scraggs omsorgsfullt curaterade utställning, redovisar och diskuterar Martin Sundberg de försök som tidigare gjorts att aktualisera Knutsons verk. Tack vare kontakter med bland andra Gretas sonson har Sundberg fått tillgång till sådant material som tidigare inte varit känt. Resultatet har blivit en lysande utställning och en konstbok av största kvalitet. En sommarutflykt till Norrköpings konstmuseum och ett möte med ett fascinerande konstnärskap är att rekommendera.
Jag började min rundvandring i Greta Knutsons bildvärld vid en fönsterutsikt, målad i Paris för nästan 100 år sedan, Jag väljer att se den som en metafor för hela detta stora arbete som nu redovisas som utställning och bok om en tidigare nästan osynlig konstnär. Norrköpings konstmuseum har öppnat fönstret till Greta Knutsons sevärda konstlandskap.
Cristina Karlstam
Utställningen Greta Knutson Tzara i nytt ljus kommer under hösten att fortsätta till Mjellby konstmuseum.
Till hösten kommer Norrköpings konstmuseum att visa en separatutställning med målaren Katarina Andersson. Nästa år kommer en stor retrospektiv med Cecilia Edefalk.
Vid sidan om utställningen om Greta Knutson visas även utställningen Phantom Limbs med fotografen Lovisa Ringborg till 6 oktober i år. Ringborgs bok med samma namn är utgiven på förlaget Max Ström och kommer till hösten att ges ut på Thames & Hudson och få internationell spridning.
Vi på Cora beklagar att utställningsintenden och tillika curatorn Helena Scraggs namn föll bort i artikeln om Greta Knutson Tzara.