Detta är verkligen nytt!

En konstutställning utspridd i tid och rum, med verk i så skilda ”tekniker” som e-post och skulptur, film och objekt, sms och ljud. Med en katalog som inte trycks på papper utan laddas ner som oljudfil på datorn, och ett öppningsverk som redan via så kallade sociala medier nått hundratusentals personer. Cristina Karlstam om Magasin 3 och höstens konceptuella utställning.

Danh Vo – “We the People (Detail) 2011-2013”. Koppar.

Konst

Magasin 3 Stockholm konsthall

On the Tip of my Tongue

Tom 8/12

 On the Tip of my Tongue, Magasin 3: s stora höstsatsning, liknar ingenting annat. Så har också de båda curatorerna Tessa Praun och Richard Julin haft för avsikt att ge samtidens dominerande fragmentarisering form åt en konst som man menar har övergivit det linjära berättandet och i stället ägnar sig åt att erövra känslan. Fragmentet som vår tids och vår tids konsts mest typiska uttryck har med On the Tip of My Tongue fått sin kanske första gestaltning. Vilket inte betyder att man avstått från exempelvis vietnamesisk-danske Danh Vo.s mäktiga kopparskulpturer som fått ta hela undervåningen i anspråk. Men Vos skalenliga, sönderdelade Frihetsgudinna i 400 delar (13 visas i konsthallen) är ju i sig ett illustrativt exempel på just denna övergripande fragmentarisering som utställningen avspeglar. Att vietnamesen Danh Vo valt den amerikanska ikonen som sitt undersökningsobjekt kan naturligtvis också sägas ha politiska undertoner. Den mäktiga skulpturen som välkomnar besökaren i New York med frihetsfacklan i sin uppsträckta arm har med Vos intrikata dissekeringsanalys blivit grundligt penetrerad och kartlagd, styckad och exponerad. Resultat: ett antal synnerligen imponerande fristående skulpturer som utöver sin starka symbolverkan också har betydande estetiska kvaliteter.

Foto: Mike Mills
We Think Alone – A project by Miranda July
Courtesy Miranda July

Man kunde kanske tänka sig att denna rumsliga bas i konsthallens största rum även skulle uppfattas som själva grunden till utställningen och rycka åt sig det konceptuella initiativet från andra mindre påträngande uttryck. Men så är alls inte fallet. I själva verket har såväl mail- och smstrafiken i utställningen minst lika starka utryck, och klarar väl konkurrensen med andra verk. Till dem hör Kanada-bördiga Tamara Anderssons stolskulpturer som tillsammans med hennes tre 16-millimetersfilmer exponeras i konsthallens övervåning.

Tamara Henderson “Accent Grave on Ananas”, 2013 16 mm-färgfilm med optiskt ljud.

Tamara Andersson verk rör sig på gränsen mellan verklighet och dröm eller det undermedvetna. Särskilt fascinerande finner jag Hendersons film där hon fått glasblåsare att blåsa glas i urgröpta ananasfrukter. De färdiga glasen med sin intressanta form och struktur, präglade av fruktens form, ingår också i utställningen.

Tamara Henderson är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm och numera bosatt i Sverige. Hon har redan påbörjat en internationell karriär med bland annat medverkan vid fjolårets Documenta i Kassel där hon filmen Sloshed Ballot & Anonymous Loan, en gestaltning vars ursprung var en dröm som konstnären haft en natt.

Gränsöverskridande på ett annat sätt är onekligen musikern och konstnären Stina Nordenstam som deltar i utställningen på två olika platser. Vid musikfestivalen Way Out West i Göteborg i början av augusti medverkande Nordenstam med ett ljudverk som nu också ingår i presentationen på Magasin 3. I ett kalt rum, möblerat med enbart stolar, får besökaren ta del av verket där en liten pojkes berättelser kombineras med Nordenstams egna kompositioner. Tänk dig en människa är verkets titel, och de berättelser som förmedlas handlar om övergivenhet, ensamhet och svek. Spridningen av verket till två olika geografiska platser och tidpunkter är helt i linje med utställningens övergripande koncept.

Den tongivande Documentautställningen i Kassel 2012 där ovan nämnda Tamara Henderson var en av deltagarna är också den idémässiga utgångspunkten för On the Tip of my Tongue. Det var vid mötet med den franske konstnären Pierre Huyghes verk i Kassel som de båda curatorerna fick idén till utställningen. Huyghes skulptur/installation Untilled (Obrukad) i en park i Kassel har sedan dess fortsatta att sysselsätta deras tankar och har nu ett drygt år senare fått utgöra den konceptuella grunden till hela utställningen. Tyvärr ingår inte Huyghes verk i presentationen, utan finns där bara som en idémässig bas, visuellt gestaltad enbart genom ett par fotografier på en av konsthallens väggar och kanske främst genom ett samtal med konstnären som man kan ta del av i utställningens ljudkatalog. Denna kan laddas ner i den egna datorn, och där utvecklar såväl curatorerna som konstnären sina tankar.

Ett kort avsnitt ur ett pågående filmprojekt av konstnären Pierre Bismuth, Belgien, behandlar sökandet efter ett speciellt konstverk av Ed Ruscha. Filmen får mig att tänka på en annan stor utställning som just nu visas i Stockholm, Bonniers konsthalls Minneskonst (se artikel härintill). Där handlar det om de ”berättelser” vi kan återkalla i minnet, det personliga och det kollektiva, ett helt annorlunda sätt att se på samtidskonsten är det uppbrutet, icke-linjära om görs på Magasin 3. Kanske är de båda utställningarna i sig ännu ett exempel på fragmentariseringen i dagens konst – två helt skilda ”sanningar” som samsas på den svenska konstscenen just nu? Även Minneskonst innehåller ju för övrigt verk som inte automatiskt låter sig införlivas i den konventionella vita-kuben-berättelsen.

On the Tip of my Tongue är alltså endast till viss del en visuell exposition och därmed även till själva sin form en nytänkande experimentell presentation av samtidskonsten. Som en i sammanhanget perfekt introduktion till detta sätt att tänka fritt och okonventionellt passar dessutom ett verk ur Magasin 3:s vid det här laget omfattande samlingar. Det handlar om den brittiske konstnären

Konstnären Tino Sehgal samtalar med två personer på Magasin 3 (chefsintendent Richard Julin och en av konstnärens tolkare). I samband med Tino Sehgals solo utställning på Magasin 3, 2008

objektlösa verk This is new, första gången visat vid konstnärens egen utställning i Magasin 3 2008. Sehgals ständigt uppdaterade verk, verbaliserat som en replik av konsthallens personal när besökaren anländer, föregrep alltså redan för fem år sedan det som i dag i Magasin 3:s tappning måste uppfattas som nytt och fritt.

Tino Sehgals internationella karriär omfattar bland annat performansverk vid Berlinbiennalen och vid årets Venedigbiennal. Där tilldelades han Guldlejonet för bästa konstnär vid den tematiska utställningen. Han var också den konstnär som avslutade Tate Moderns Unileverserie i den stora turbinhallen i London med verket This Variation och medverkade även han vid Documenta.

Att Magasin 3 i sin samlig har ett av hans verk som nu åter visar sin aktualitet måste räknas konsthallen till förtjänst för framsynthet. Och att introducera konsthallsbesökaren med Sehgals hälsning är faktiskt ett genialt drag av de båda curatorerna.

On the Tip of my Tongue är ingen lättillgänglig utställning, därtill är den alltför beroende av det speciella koncept man valt. För en ovan besökare kan den säkert uppfattas som svårgripbar, men tveklöst är den ett lovvärt försök att spränga gränser, både till innehåll och till form.

This is really new!

Cristina Karlstam