Brasiliansk magi

Laura Limas konstnärskap är ett återseende som man gärna välkomnar, tycker Coras konstkritiker Cristina Karlstam. Laura Limas iscensatta performance 2011 väckte definitivt mersmak. Vem var hon som gestaltade själva anonymiteten och osynligheten på ett så aktivt och samtidigt gåtfullt sätt?

Den nakna magikern                                                       Laura Lima

Konst

Bonniers konsthall, Stockholm

Laura Lima

Tom 30/11

En man klädd i frack med avklippta ärmar och svart hatt smyger tyst omkring i ett sammelsurium av allsköns bråte. I rummet en grotesk samling prylar, allt från böcker på livsfarligt sluttande bokhyllor till klädtrasor, symaskiner, porslin, köksutrustning, radioapparater och allt annat som brukar kunna hittas på bortglömda vindskontor eller i överfulla källarförråd. Rester av någons liv? En fysisk gestaltning av kaos?

I rummet intill serverar en likaledes tyst bartender skummande öl till sina ”gäster” i en stramt minimalistisk krog. Gästerna är geometriska skulpturer, ett konstverk av Blinky Palermo, koner, kuber, stenbumlingar eller paraplyer, och vem som osynligt dricker ur glasen som bartendern hela tiden fyller på framgår inte.

Den brasilianska konstnären Laura Lima har dragit in på Bonniers konsthall med hela vidden av sin latinamerikanska magi. Den nakna magikern (mannen i frack) har fått namnge hela utställningen som är konstnärens första soloutställning i Norden. Den som såg konsthallens tematiska utställning Spiralen och kvadraten från hösten 2011 känner igen konstnärsnamnet Laura Lima, och minns kanske hennes fascinerande performance/installation Marra med två brottande, nakna män försedda med ansiktshuvor. Osynliga för varandra utförde de sin fysiska kamp inför konsthallens publik.

Nu har Bonniers riktat sökarljuset mot just denna Laura Lima som nu är konsthallens tredje Artist in Residence efter Andreas Eriksson och Sharon Lockhart. Därmed har Bonniers konsthall ännu en gång visat sig ligga i framkanten när det gäller att för svensk publik introducera viktiga nutida konstnärskap först av alla.

Den höga ambitionsnivån på de flesta utställningar gör att man som betraktare inte riktigt klarar sig med ett besök utan behöver se och ta till sig utställningen vid upprepade tillfällen för att rätt kunna tillgodogöra sig allt. I Limas fall är detta för övrigt verkligt nödvändigt: det finns nämligen inslag i hennes utställning som är av så växlande karaktär och så ”tillfälliga” att varje besökare varje gång riskerar att missa respektive exklusivt få erfara väsentliga delar.

Laura Limas konstnärskap är ett återseende som man gärna välkomnar; Hennes iscensatta performance väckte 2011 definitivt mersmak. Vem var hon som gestaltade själva anonymiteten och osynligheten på ett så aktivt och samtidigt gåtfullt sätt?

Bar                                                                            Laura Lima

För att besvara dessa och andra frågor har konsthallens chef och curator Sara Arrhenius den här gången valt att presentera en stor ”utställning i utställningen” där Limas brasilianska valfrändskaper bakåt i tiden presenteras. Sådana kopplingar saknades i stort sett vid den förra utställningen som nästan helt var fokuserad på samtiden. Nu kompletteras Limas nutid med gårdagens konst i en omfattande videopresentation.

Det är också den här gången och i ännu högre grad de dolda konceptuella frågorna som dominerar Laura Limas utställning. Det visar sig att Laura Limas utbildning huvudsakligen gäller ämnet filosofi, inte konst. Det rör sig således om ett extremt konceptuellt konstnärskap där teori och idé är själva konceptet, omsatt, eller för att anknyta till utställningen 2011, översatt i det som kan etiketteras som installationer eller performances, utan att för den skull egentligen begränsas till dessa genrebeteckningar. Limas konst bevarar en magisk dimension som inte utan vidare (eller kanske inte alls) låter sig dechiffreras.

Spiralen och kvadraten var en utställning vars teoretiska grund var palindromen så som den gestaltats av den brasilianske författaren Osman Lins 70-talsroman Avalovara. Mycket handlade om att sätta samman till synes divergerande delar till en möjlig helhet, ett slags pussel med många obekanta. Jag ser Limas soloutställning på ett liknande sätt när hon presenterar två till synes mycket olika installationer, Bar med sin stränga geometriska scenografi och dess i ytter mening definitiva motsats, den överlastade, bisarra Den nakna magikern där allsköns bråte från golv till tak fullständigtöverfaller utställningsbesökaren i sin komplexa mångfald. Den tysta, mystiske man som rör sig inne i installationen och till synes helt obesvärad utför sina obegripliga magiska riter, är han personifikationen av den magi som i litterära sammanhang brukar tillskrivas Latinamerika under beteckningen magisk realism? Clowner och cirkuskonster hör till den brasilianska kulturtraditionen, och spår av detta fenomen finns också hos Lima, som vid pressvisningen placerat en utslagen clown vid konsthallens receptionsdisk. Om han återfinns vid nästa besök är obekant. Inte heller ska här avslöjas de hemligheter som den modige utställningsbesökaren kan få ta del a när hon bekantar sig med verket Choice. Ett mörklagt rum utmanar besökaren, som själv väljer att stanna eller inte och därmed få eller gå miste om en okänd upplevelse. Medan installationen Bar, sin yttre form till trots, erbjuder ett närmast surrealistiskt koncept.

Fler detaljer ska inte avslöjas. Det här är en utställning som på ett originellt sätt problematiserar vår perception och våra tolkningar av det iakttagna.

Cristina Karlstam