Cora pren

22 okt 2015

Videokonst vidgar ramarna

Av: Cristina Karlstam

Hos konstnärsdrivna Köttinspektionen i Uppsala ägnas videokonsten uppmärksamhet.

Who says What to Whom

Videokonst

Köttinspektionen, Strandbodgatan 3, Uppsala

Tom 1/11

 

Köttinspektionen, Uppsalas alternativa, konstnärsdrivna institution för konst, teater och dans har åter stigit fram och förflyttat fokus från den alltmer inflammerade konstdebatten i landets fjärde stad. Debatten handlar om en offentlig installation signerad konstnären Erik Krikortz som vill få Uppsalaborna att höja blicken en smula från den egna verkligheten och minnas vad som drabbade Europa när en mur delade Tyskland mellan öst och väst och ett odemokratiskt politiskt system styrde med lögner och propaganda.

DDR-tidens vedervärdigheter erinras man om i Krikortz verk på Drottninggatan i Uppsala, vänner av ordning (?) till stort förtret.

Med detta befattar sig dock inte konstnärsguppen HAKA som i stället presenterat en ny utställning med unga inbjudna konstnärer i sina lokaler på Strandbodgatan, ett stenkast från Centralstationen. Här visar man två nya videoverk tillsammans med ett par inbjudna internationellt verksamma curatorers urval av videokonst. Bland Saul Judds tre prov på aktuell videokonst stannar jag helst vid ryska Alina Vasilchenkos Going to pet stores, som naturligt överskrider de eventuella gränserna mellan film och videokonst. I samband med invigningen av utställningen arrangerade man också ett panelsamtal där bland annat de båda curatorerna, Saul Judd, Frankfurt, och Marina Fromenko, Ryssland, diskuterade eventuella likheter och olikheter mellan videokonst och kortfilm. Frågan om vad som utmärker den ena genren i förhållande till den andra är inte särskilt lätt att utreda, och panelens försök bringade knappast särskilt mycket klarhet i ämnet.

Desto intressantare är dock de båda nya verk av unga videokonstnärer som visas i Köttinspektionen i samarbete med den 34: e internationella kortfilmfestivalen i Uppsala.

Classroom

Masha Krasnova-Shabaevas The Classroom

The Talland House av Clarissa Siimes och Malte Laggren, båda från Umeå där verket utgjort Siimes examensarbete vid Konsthögskolan. Duon arbetar med en videoteknik grundad på teckningen som genre. Ett par flickporträtt växer fram i verket som skildrar vardag, lek och verklighetsförskjutningar med en teknik som får mig att tänka på en internationell storhet i genren som sydafrikanen William Kentridge. Ingen dålig förebild!

Det andra videoverket som tack vare Köttinspektionens arrangörer nu når svensk publik är Rysslandsbördiga Masha Krasnova-Shabaevas The Classroom. Det sovjetiska och postsovjetiska undervisningssystemet med dess auktoritära koncept har undersökts av konstnären som fått sin konstnärliga utbildning i Ryssland men nu är bosatt och verksam i Nederländerna. Hennes mycket illustrativa teckningskonst fungerar effektivt och åskådligt i videoverket.

Videokonstutställningen har temat Who says What to Whom, ett tema med rötter i den ryske litteraturforskaren och språkteoretikern Michael Bachtins dialogiska teorier. I ljuset av den pågående debatten om den offentliga konstens roll just nu i Uppsala känns titeln mer än välvald. När lokaltidningen så gott som dagligen publicerar debattinlägg där debattörerna oftast talar förbi varandra kan man verkligen ställa frågan Vem säger vad till vem? Vem talar, vem har tolkningsföreträde, vem lyssnar? Så får dagsdebatten en fördjupning och breddning tack vare det som händer just nu i vitala Köttinspektionen.

Utställningstiden är kort, redan 1 november avslutas det hela. Debatten om konsten i det offentliga stadsrummet lär däremot fortsätta.

Cristina Karlstam

Cora.se

Verket överst på sidan är The Talland House av Clarissa Siimes och Malte Laggren.

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.