Cora pren

11 jun 2013

Ett samtida 60-tal i bild

Av: Yvonne Ihmels

Titeln, hämtad från en slagdänga på 60-talet, känns onekligen lite udda för den som inte var med när det begav sig. Det är konstnären själv som gjort valet, och nog markerar den att det rör sig om det turbulenta 60-talet, tycker Cristina Karlstam som här recenserar en konstbok med verk av Lars Gösta Lundberg. Du […]

Titeln, hämtad från en slagdänga på 60-talet, känns onekligen lite udda för den som inte var med när det begav sig. Det är konstnären själv som gjort valet, och nog markerar den att det rör sig om det turbulenta 60-talet, tycker Cristina Karlstam som här recenserar en konstbok med verk av Lars Gösta Lundberg.

Du skall inga andra lustar hava jämte mig. 

Eat Your Animal Crackers L G Lundberg

Rönnells antikvariat, Konstbok

Eat Your Animal Crackers var sångerskan Melanies paradnummer, och Lars Gösta Lundberg hade musiken som ständig bakgrund när han arbetade i sina ateljéer, berättar han.

Det var hos Stockholmsgalleristen framför andra på den här tiden, Bosse Karlsson, som L G Lundberg fick sitt genombrott som konstnär. I den bok om hans tidiga konstnärskap som nu getts ut av Rönells antikvariat i Stockholm återges också en postum text av galleristen Karlsson.

Parallellt med boken visas dessutom en liten utställning i Rönnells lokaler på Birger Jarlsgatan. Om den finns egentligen inte mycket att säga, En handfull verk, placerade över ögonhöjd, får nog mer ses som en gest till antikvariatet för att man producerat en så förnämlig bok. Konst ska helst visas på lokaler avsedda för konst, inte i en aldrig så sympatisk bokhandel, där den av nödvändighet får en alltför svårtillgänglig kontext.

Om boken finns det desto mer att säga, en riktig praktvolym som rymmer L G Lundbergs centrala verk från tiden 1965-73. En utmärkt essä, skriven av konstvetaren Martin Schibli fokuserar huvudsakligen på termen samtid som ett slags kvalitetsbegrepp inom konstvärlden. Schibli resonerar kring det faktum att L G Lundbergs samtid, som tar gestalt i detta urval av verk, tveklöst är daterat till 60-tal och tidigt 70-tal, samtidigt som det så här, 40 år senare, kan upplevas som just samtida. Enklare uttryckt: hur kommer det sig att det som tycktes så dagsaktuellt då fortfarande känns samtida?

Enligt Schiblis sätt att läsa L G Lundbergs konstnärskap är en av förklaringarna till detta att Lundberg egentligen inte är en produkt av konstvärlden utan kommer ur en helt annan bakgrund. Utan den likriktning som konsthögskolestudier riskerar att medföra står Lundberg fri i sitt förhållande till trender och moden, tycks Schibli mena. Visserligen brukar hans 60-talsmåleri ibland beskrivas som popkonst, men som Schibli visar och som man som betraktare lätt kan konstatera var det i så fall en popkonst av det icke doktrinära slaget.

Att L G Lundberg började sin verksamhet som bildmakare inom reklambranschen är ett förhållande som Schibli tillmäter stor vikt. Inom denna sektor var och är bildens kommunikationsmöjligheter och –kvaliteter väsentliga, och essäförfattaren vill gärna se en sådan inställning som typisk för konstnären.

Synpunkterna är tänkvärda, men förklarar knappast till fullo det uppenbara att L G Lundbergs 60-talskonst i flera avseenden känns överraskande aktuella också nu på 2000-talet. Utan att hemfalla åt en föråldrad romantiskt konstnärssyn kan man även hävda att Lundbergs hela konstnärskap äger en ganska ovanlig konsekvens och genuint egensinnig självständighet. Det gäller 60-talsmåleriet lika väl som de märkliga stängselmålningar som skulle följa, det innebär fokuseringen på vardagens ting och föremål. Motiv som jackan på stolsryggen, strykmaskinen eller den rumsavdelande skärmen är alla sådana exempel.  Och synsättet leder ända fram till det djupt originella landskapsmåleri med motiv från skärgården som Lundberg ägnat sig åt på senare år. Det är ett måleri som problematiserar själva genren och lyfter ett vanligt förekommande motiv till nya betydelsenivåer. 

Dessa delar av konstnärskapet saknas givetvis i den här boken, som har sitt fokus på ett tidigare skede, men ledtrådar dit saknas däremot inte.

Det är alltså boken med omkring 50 reproducerade verk som är källan till kunskap om L G Lundbergs tidiga måleri (utställningen omfattar endast tolv målningar). Ofta arbetade konstnären med ett slags bildcollage där olika väsensskilda motiv fick samsas i samma målning. Verk som Sista bilden och Några på Operabaren, båda från 1967, är exempel på detta additiva, ofta mycket dekorativa sätt att arbeta. 

Att L G Lundberg var en politiskt medveten konstnär blir också det mycket tydligt och att det är från vänsterhåll han betraktar världen är inte heller särskilt svårt att se. Genusperspektivet kunde ta sig skilda uttryck från den mycket uppmärksammade målningen Du skall inga andra lustar hava jämte mig (1968) till Konstnären (1970), den förstnämnda målningen en märkligt dagsaktuell religionskritisk målning.

I en bild som Den gamla strykerskan (1968) ser man redan det utpräglat idémässiga sätt att arbeta konceptuellt som senare skulle komma att utvecklas ännu tydligare i Lundbergs måleri. Och i sviten Neonljuset (1971) visar Lundberg sitt renodlade intresse för bilden och dess autonoma kvaliteter och möjligheter, när han arbetar med fokuseringar och beskärningar på ett mycket medvetet sätt. Från 1973, den här bildseriens sista år, härrör ett par skärmmålningar som jag ser som tydliga förebud till vad som komma skulle.

Boken Eat Your Animal Crackers är en utmärkt introduktion till ett av vår samtids fascinerande och rika konstnärskap. Nu hoppas vi bara på en fortsättning. Det finns många Lundbergårtionden att kartlägga.

Och för den som inte känner till Melanies apostroferade låt finns ju i vår egen tekniskt avancerade samtid möjlighet att bilda sig via Youtube.

Cristina Karlstam

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.