Cora pren

04 jun 2013

Fadime Sahindal till minne

Av: Yvonne Ihmels

En skulptur i brons och guld, knotig som den gamla syrenstammen strax intill, flerarmad som en antikens Medusa, organisk i gestaltningen, som ett vindpinat träd, stark, orubblig, med gyllene äpplen på sina grenar, riktade åt alla håll. En hyllning till alla kvinnor som utsätts för hot, våld och övergrepp i en orimlig ideologis namn. Konstnären […]

En skulptur i brons och guld, knotig som den gamla syrenstammen strax intill, flerarmad som en antikens Medusa, organisk i gestaltningen, som ett vindpinat träd, stark, orubblig, med gyllene äpplen på sina grenar, riktade åt alla håll. En hyllning till alla kvinnor som utsätts för hot, våld och övergrepp i en orimlig ideologis namn.

image

Konstnären Hanna Beling vid skulpturen till Fadime Sahindals minne

Foto: Q Image

Det var syrener i blom och doft när Hanna Belings skulptur till Fadime Sahindals minne invigdes på Fadimes plats i Uppsala tisdagen den 4 juni. Representanter för kommunen och regeringen var närvarande, och en stor publik som ville hedra den unga Uppsalakvinna som en januaridag för snart 12 år sedan mördades av sin egen pappa. Fadime Sahindal, uppvuxen i Sverige, ville leva sitt eget liv, fatta sina egna beslut om livsväg och livskamrat. Familjen och dess traditioner ville annorlunda, och det som med ett absurt ordval kallas hedersmord blev slutet på unga Fadimes liv.

En helt annat slags heder talades det om denna dag, hedern att ha haft en modig, självständig ung kvinna som medborgare i Uppsala, hon som en dag trädde fram inför Sveriges Riksdag och talade om behovet av stöd och skydd för unga kvinnor i familjer där frihet och självständighet hotas och där de förtryckande strukturerna kan leda till så ohyggliga handlingar som mord på egna döttrar eller systrar.

Fadime Sahindal var ett föredöme för alla, det var ceremonins samtliga talare eniga om. Där var representanter för Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, där var Jämställdhetsministern Maria Arnholm.

”Låt oss vara en röst för dem som inte tillåts ha en röst”, sade en av de unga talarna som arbetar för kvinnors rättigheter. Och Maria Arnholm uttryckte liknande tankar när hon beskrev Fadime Sahindal som en människa ”som bröt mot både tystnaden och traditionen”.

Det var bland de vindpinade träden på Utö i Stockholms skärgård och i bilden av Fadimes böljande mörka hår som Hanna Beling fann formen till sin skulptur, som dessutom försetts med en spegel där betraktaren möter sig själv och kan börja fundera över sina egna möjligheter att arbeta för en bättre värld. En värld varje människa har rätt till sitt eget liv.

Det tragiska mordet på Fadime fick myndigheter och allmänhet att vakna upp och börja arbeta för ett mer jämställt samhälle och för unga kvinnors rättigheter. Men fortfarande återstår mycket att göra. I dag finns det tusentals människor i Sverige, kvinnor och män, som fruktar för sina liv på grund av det osunda hedersbegrepp som låg bakom mordet på Fadime.

Vi minns dig, stod det på ett stort porträtt av Fadime Sahindal vid invigningen. Med Hanna Belings konstverk har minnet fått en värdig gestaltning, mitt i den stad som aldrig kan glömma den mörka januaridag 2002 då ett ungt liv släcktes.

Cristina Karlstam

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.