UTOPIAN BODIES – FASHION LOOKS FORWARD

25.9 2015 – 7.2 2016

Modeutställning på Liljevalchs

Curatorer: Sofia Hedman & Serge Martynov

Medverkande i urval: Dior, Schiaparelli Haute Couture, Alexander McQueen, Viktor&Rolf, Maison Martin Margiela, Maiko Takeda, Hussein Chayalan, Ida Klamborn, Ann-Sofie Back, Minna Palmqvist, H&M mfl.

Det är en omfattande exposé av high fashion och teknologiska modeinnovationer som curatorer Hedman och Martynov satt samman i ambitiösa Utopian Bodies på Liljevalchs i Stockholm. I Utopian Bodies – Fashion looks forward premieras konstnärlig och hantverksmässig kvalitet med tyngdpunkt på avant-gardistiskt och hållbart mode.

Här visas även en mängd intressanta filmer – från modevisningar, film av mer experimentell natur och film som redogör för makalösa tillverkningsprocesser och tekniska innovationer inom mode.

Utställningen är pedagogiskt strukturerad genom elva teman i lika många salar: Kärlek, Solidaritet, Mode som motstånd, Motstånd och skönhet, Genusidentitet, Minnen, Teknologi, Förändring, Hantverk, Motstånd och skönhet och Hållbarhet. Via välskrivna väggtexter, en längre för vuxna och en mer kortfattad i lägre höjd för barn, tillgängliggörs utställningen och sätts i kontext. Utställningens ambition att inte endast visa utan också förmedla sitt innehåll andas respekt för sin breda publik.

Genom utställningen löper, som en röd tråd, tankar om hållbarhet – vår samtids och framtids största utmaning. Även om fokus ligger på västerländskt och sekulärt mode som av hävd bär ytliga och glamourösa konnotationer är detta innehållsmässigt knappast en lättsam utställning även om den visuellt sett är attraktivt lekfull och inspirerande.

Besökaren möter flera av modehistoriens nyckelverk som Issey Miyakes ikoniska A-Poc King and Queen från 1999 – ett tubformat trikåtyg framtaget utan tygspill som användaren själv får klippa fram sina plagg ur enligt streckade anvisningar. En annan höjdpunkt i utställningen ur modehistoriskt perspektiv är Hussein Chalayans Table Skirt (Bordskjol) från 2000 som visas i rummet Mode och Motstånd. Plagget är till en början ett bord konstruerat av träringar, som likt en utfällbar kikare transformeras till kjol och hakas fast vid midjan på en av mannekängerna. Här visas bordet/kjolen endast som platt bord och riskerar att gå besökaren förbi. Därför är det bra att filmen Afterwards som behandlar flyktingskap, från den performanceliknande modevisningen där plagget först visades, screenas i samma rum.

Även om Utopian Bodies är en internationell modeuppvisning tillåts svenskt mode ta stor plats. I rummet Solidaritet är det helsvenskt och en armé av mannekängdockor i vita klänningar visar fram nyanser i det som först tycks alldeles likriktat. Här finns plagg av välkända svenska designers som Lamija Suljevic, Altewai Saome, Carin Wester, Rodebjer, Gudrun Sjödén, Ida Sjöstedt m fl. Här saknar jag dock någon kreation av Iman Aldebe, svensk designer av muslim fashion eller hijab chic. Muslimskt mode i just detta rum hade varit välmotiverat – inte endast för att visa på bredden inom det svenska modelandskapet utan för att visa det som det faktiskt ser ut.

H&M är en av sponsorerna bakom Utopian Bodies och det ligger nära till hands att betrakta deras medverkan som ett led i varumärkets strategier för att, om en är cynisk – tillägna sig kulturellt kapital för att lämna sweatshopskandaler och miljöfientlig lågkvalitet bakom sig, eller mer välvilligt – bli en del av en hållbar framtid. Jag kan inte låta bli att känna en smula misstänksamhet när jag kliver fram mot deras bidrag till rummet Kärlek och det lysande hjärtat på klänningen blinkar fortare och fortare, ju närmre jag kommer.

Roligast och mest direkt är Maja Gunns lösbröst och mansbringor i rummet Genusidentitet. Besökaren ges här möjlighet att sätta på sig Gunns bröst som plagg/kroppsdel i en lek med den egna identiteten. Men det är inte bara roligt utan sätter effektivt fingret på filosofiska frågor om kropp och identitet.

Rummet med tema Förändring är utställningsmässigt en höjdpunkt. Med inspiration från Carl von Linnés systematisering av naturen har mannekängdockor nålats upp på väggen eller liggande på podier. I salen löper kreationerna som i ett kretslopp, från födelse mot död runt salen. Här finns de verk som väcker starkast reaktioner, som Iris Schiefersteins Hatt i råttor, en huvudbonad sammansatt av en kryllande mängd uppstoppade möss med svansarna i vädret och Fantich & Young´s skoskulptur – ett par svarta herrskor med sulornas undersida späckade med mänskliga tänder. I samma rum återfinns även resultatet av Ryohei Kawanishis samarbete med barn drabbade av kärnkraftsolyckan i Fukushima – gripande fantasifulla och färgglada plagg som utstrålar hoppfullhet och ljus.

Till utställningen har ett riktigt praktverk till katalog producerats, med en mängd bilder från utställningen och initierade texter av modeteoretiker som Elizabeth Wilson. För ”barn och andra nyfikna” finns en fin gratiskatalog med roliga kortintervjuer med svenska designers som Ann-Sofie Back och Bea Szenfeld samt en specialgjord berättelse av barnboksförfattaren Pernilla Stalfeldt.

Utopian Bodies – Fashion looks forward är en generös och högkvalitativ utställning som riktar sig till en bred publik utan att tappa sin udd. Rekommenderas varmt.

Skribent: Julia Hjertén/cora.se

 

Tips: Under utställningen har Liljevalchs fritt inträde på onsdagar.