Wolfgang Tillmans                                                                 In flight astro (ii)

Bildkonst
Moderna Museet, Stockholm
Wolfgang Tillmans
Tom 20/1 2013

Att Moderna Museets chef Daniel Birnbaum skulle komma att presentera konstnärskap med centraleuropeiskt och framför allt tyskt ursprung var inte särskilt långsökt. Efter flera framgångsrika år som museichef i Frankfurt har Birnbaum rimligen en ganska unik kännedom om vad som rör sig i den tyska konstvärlden. Presentationen av Jutta Koether härom året får väl ses som ett första exempel på denna nyorientering av ett museum som under föregångare Lars Nittves tid huvudsakligen riktade blickarna västerut, skriver Coras konstkritiker Cristina Karlstam.

2006 Paper drop                                                                Wolfgang Tillmans

Nu har Birnbaum tillsammans med coratorn Jo Widoff valt att presentera den tyske fotokonstnären Wolfgang Tillmans i en utställning som fått breda ut sig rejält i museets salar. Tillmans är förvisso ingen lokalt verksam tysk konstnär; snarare hör han hemma på den internationella konstscenen med såväl bostadsort som utställningsadresser runt om i världen. Litteraturen om Tillmans är också den internationell och omfattande; museet visar påpassligt i anslutning till sin utställning ett rikt urval böcker och kataloger om Tillmans, och i översiktsverk hör hans namn tveklöst mestadels hemma.
Wolfgang Tillmans brukar beskrivas som en nyckelperson i den samtida konstens utveckling, och då inte enbart som fotokonstnär, även om det är de fotografiska teknikerna som är hans palett och verktygslåda. Det handlar minst lika mycket om hans betydelse generellt när det gäller bildskapande och konstens förhållande till såväl den egna tekniken som till den dagsaktuella verkligheten. Själv tycks Tillmans främst se sig som en iakttagare av sin samtid och sin omgivning, dess människor, miljöer och som en ”översättare” av detta okulärt iakttagna till bild.

2002 After party                                                                Wolfgang Tillmans

Att det fotografiska mediet (trots dess nutida många utvecklingsformer) är och förblir tvådimensionellt bekymrar inte konstnären. Som via sitt uttalade intresse för själva utställningskonceptet installerar sina bilder i ett rumsligt tänkande som tveklöst överskrider mediets tvådimensionalitet och förvandlar presentationen till en rumsspecifik, tredimensionell iscensättning (läs installation). Detta senare gäller i hög grad den utställning med mängder av bilder i olika format som konstnären nu installerat i Moderna Museet; det gäller alltså att se helhetstänkandet i Tillmans utställning, inte i första hand de enskilda verken. Kanske är det som en konsekvens av detta som verktitlar mestadels saknas på plats; den som vill identifiera enskilda verk får använda sig av den katalog som kan hämtas som pdf-fil på museets hemsida. Den fysiska katalog som producerats i anslutning till utställningen är en uteslutande visuell Artist Book. Bildkatalogen utdelas gratis till alla utställningsbesökare, generöst och sympatiskt. Men den som vill veta mer om konstnären och om tankarna kring hans utställning får således inhämta den kunskapen vid datorn På plats i Moderna Museet är det enbart det visuella språket som talas, och det gör det onekligen både explicit och med många undertexter i en utställning som på ett konsekvent sätt tycks lite fullständigt till den visuella kommunikationens egen kraft.

Utifrån detta faktum känns det närmast fel att tala om Tillmans olika ”motivkretsar”, hans uppenbara intresse för porträtt och dokumentationer av sociala miljöer, hans ända sedan barndomen starka intresse för astronomi, resulterande i en rad bilder av stjärnhimlar och planeter. Kanske räcker det att sammanfatta bredden i Tillmans konstnärskap med att påminna om räckvidden i hans intressesfär.

2004 Anders pulling splinter from his foot                         Wolfgang Tillmans

På Moderna Museet exempelvis genom att nämna det berömda Tillmansfotografiet av en ung man koncentrerat upptagen av att ta bort en sticka ur sin fot från 2004 till de senaste årens astronomiska fotografier som Venus Transit. Det är närmast trivialt att påpeka att Wolfgang Tillmans fotografiska universum sträcker sig från mikrokosmos till makrokosmos, allt gestaltat i fotografisk bild som i sin tur sträcker sig från svalaste dokumentation till engagerad social redovisning och vidare ut i närmast måleriska experiment. Det finns bilder som ganska naturligt leder betraktarens associationer till en måleriets mästare som Cy Twombly. Att Tillmans i bilder som dessa närmar sig det som kan kallas det abstrakta fotografiet (och måleriet) är självklart.
Apropå det uttalade tredimensionella tänkandet hos Tillmans har detta fått sin fullödigaste formulering i samarbetet med en annan av den tyska konstens stora aktörer, skulptören Isa Genzken. Sedan 20 år tillbaka har de båda konstnärerna följt varandra, och på Moderna Museet visas nu deras gemensamma installation Science Fiction/hier und jetzt zufrieden från 2001. Via två spegelglasförsedda ”tvillingtorn” av Genzken leds betraktaren in till Tillmans stora färgfotografi av den egna ateljén dagen efter en till synes tämligen vidlyftig fest med rester av diverse skräp på golvet. Ljuset i ateljén är nästan magiskt, och fotografiet flerdubblas via Genzkens speglar. Verket är ett synnerligen gott exempel på hur två olika konstnärer med skilda uttryckssätt men med en gemensam konstsyn kan åstadkomma unika verk.

Science Fiction/hier und jetzt zufrieden sein      Isa Genzken, Wolfgang Tillmans

Vid presentationen av verket nämnde museichefen det faktum att Isa Genzkens konstnärskap aldrig visats i någon större utställning i Stockholm. Vågar man tolka det påpekandet som en hint om en kommande visning av Genzkens konst i Birnbaums museum? Den som minns hennes stora utställning vid den 52: a Venedigbiennalen 2007 där hon representerade Tyskland kan bara understryka hur önskvärd an sådan utställning skulle vara i Sverige.
Cristina Karlstam