Om vi inte gör något åt det kommer vi snart att drunkna i mängden av prylar! Ungefär så skulle man lite kortfattat och kanske väl lättsinnigt tolka Maria Friebrgs utställning Piles of Dreams på Galleri Andersson/Sandström.

En pojke som klamrar sig fast vid och försöker klättra uppför en modern totempåle (ett mandomsprov) bestående av skridskor, knäskydd, bollar, klubbor, hjälmar, flytvästar, simdynor osv – med andra ord allt som det moderna barnet behöver för sina fritidsaktiviter och som han nu måste bemästra för att befria sig från varje årsrings hopsamlade föremål.

Maria Friberg är idag en av landets mest betydande fotografer och videokonstnärer och har allt sedan genombrottet på 1990-talet fått internationell uppmärksamhet.

Om Maria Friberg i sina tidigare fotoarbeten ägnat sig åt att undersöka den maskulina eller snarare den homoerotiska världen har det nu blivit barnens tur; kommande generation, de som ska ta över efter oss i denna jämmerdal. Epitetet kanske känns passande med tanke på den senaste tidens händelser och i Maria Fribergs utställning finns en tydlig kritik mot prylsamhället. Framför allt är det mängden, högarna, berget av prylar som vi omger oss med, lämnar efter oss eller förbrukar under en livstid. Som den man som tronar högst upp på en (bergs)topp av prydligt hopvikta skjortor – en modern variant av en prins-på-ärten – eller kanske menar hon bara den manliga positionen/blicken som utifrån denna utkikspunkt ter sig såväl isolerad som maktfullkomlig.

Som alltid hos Maria Friberg finns där underströmmar av hot eller katastrof i det till synes oskuldsfullt vardagliga. Säkert minns de flesta av oss hennes kostymklädda män som kämpar för att hålla sig flytande, i ordets sannaste bemärkelse, i en pool med mycket djupt vatten; eller hennes kanonkulor som rullar och studsar om än i slowmotion nerför den breda trappan i Nationalmuseum i Stockholm och rakt emot åskådaren. Här är det barn som fått ta plats i bassängen eller en låda, halvt begravda under något som skulle kunna vara legobitar eller kanske bara små bitar av plast i olika så kallade ”glada” färger. Barnen ligger med slutna ögon, kanske sover de, eller är det bara så enkelt som att vi vuxna kväver barnen i våra fåfänga försök att tillfredsställa deras eller kanske vårt eget habegär.

Åter en annan bild föreställer en kvinna med ett asiatiskt eller kanske arabiskt usprung fången i en svart härva av elkablar. Man kan se hennes ansikte och ögon som blickar rakt in i kameran men knappast något mer av en människa. Inte oväntat har bilden fått titeln Stillstand (Stagnation, Stopp).

Som en hommage till Erna Hasselblad finns även en nyproducerad video. Vatten är ett ofta återkommande tema i Maria Fribergs verk – en man som sköljs omkring i i skummet efter en storm någonstans på Amerikas västkust har fastnat på näthinnan. I den här videon är det ett par eleganta högklackade skor med öppen häl och tå som sköljs omkring. En statusmarkering och ett vackrare mer älskat föremål kanske än högar efter sorterade sopor. Här som en påminnelse om en kvinna vars verk har fått betydelse för bildkonsten världen över men som de flesta av oss glömt bort, eller helt enkelt inte känner till. Eller om man så vill; minnet av en kvinna som tidens våg sköljt bort.

Utställningen Piles of Dreams av Maria Friberg pågår till den 19.12, en paus i julstöket rekommenderas varmt och kanske allra helst på premiärvisningen av videoverket Matador på torsdag den 10 december.