Om Kulturtidskriften Cora

Kulturtidskriften Cora utkommer fyra gånger per år och innehåller reportage och intervjuer om konst, litteratur, foto och film. I första hand visar vi fram kvinnors kreativa arbete.

Namnet Cora kommer från grekiskans Khora, det rum eller det kärl i vilket världen blir till, enligt dialogen Timaios i nyöversättningen av Platons skrifter. Cora kommer också från spanskans corazon, som betyder hjärta.

Kulturtips!

Ta gärna en titt på några andra tidskrifter som vi på Cora gillar. Exempelvis Djurens Rätt, Hemslöjden och Teatertidningen.

i samarbete med tidningsbutiken.se

Nationalismen utmanas i Venedig

Christoph Schlingensiefs självbiografi utkommer postumt oktober

Bara någon vecka efter det att den stora Documentautställningen i tyska Kassel avslutats börjar uppgifter droppa in om vad som ska hända i Venedig sommaren 2013 när den 55: e konstbiennalen öppnar i början av juni. Coras konstkritiker Cristina Karlstam har tagit del av de tyska planerna för Venedig. 

Med förra biennalens mäktiga postuma presentation av mångsysslaren Christoph Schlingensiefs konstnärliga profil med dess utpräglat antinationalistiska koncept går Tyskland vidare i Venedig 2013 och väljer i Schliengensiefs anda fyra internationellt uppmärksammade konstnärer, alla med viss anknytning till Tyskland men med andra nationaliteter. Jag har svårt att tänka mig en mer tydlig protest mot dagens alltmer utbredda nationalism med dess obehagliga och farliga konsekvenser. Om det blir en bra utställning i den tyska paviljongen med sitt politiskt belastade förflutna (byggd under naziåren) är det inte alls omöjligt att Guldlejonet för bästa paviljongutställning även 2013 går till just Tyskland. 2011 fick paviljongen priset för sitt sätt att gestalta Schlingensiefs konstnärliga visioner; konstnären hade bara hunnit påbörja sin medverkan i Venedig när han gick bort i lungcancer sensommaren 2010. Hans änka färdigställde utställningen i nära samarbete med curatorn Susanne Gaensheimer. I en i övrigt ganska blek biennal blev den tyska paviljongen med Schlingensiefs utställning en absolut höjdpunkt.

 I min recension av biennalen i Cora nr 25/2011 skrev jag så här:

”Radikalast är Tyskland. Den gamla byggnaden från 1930-talet som brukar uppfattas som en kvarnsten av skuld och skam för utställarna, har i Christoph Schlingensiefs postuma utställning fått nytt namn. Det negativt värdeladdade ordet Germania på fasaden har ersatts av ett rättframt Ego, och inne i paviljongen har man installerat en överdådigt infallsrik och mångtydig, profan kyrka, där Schlingensiefs sökande efter mening och tro får ett teatralt högspänt uttryck. Ett omfattande filmprogram av film- och teatermannen Schlingensief ingår också i utställningen, liksom en avdelning om konstnärens afrikanska projekt.”

Just det afrikanska projektet skulle ha präglat hela utställningen om konstnären själv fått leva och kunnat genomföra sina planer. Under flera år arbetade Christoph Schlingensief med ett stort opera- och teaterprojekt i Burkina Faso i Afrika, och det var med direkt anknytning till detta som han tänkt utforma sitt bidrag i den tyska paviljongen i Venedig.

Den afrikanska inriktningen kommer 2013 att företrädas av fotokonstnären Santu Mofokeng från Sydafrika, medan en av Indiens ledande konstnärer i dag, Dayanita Singh väl får sägas representera Asien. Dayanita Singh spelar för övrigt en huvudroll i den turnerande utställningen Indian Highway som nyligen nådde Kina. (Läs mer om dagens indiska konst och om Indian Highway i det nya numret av Kulturtidskriften Cora!).

Indian Highway, Dayanita Singh

Apropå Kina och villkoren för konstnärer i icke demokratiska länder blir naturligtvis den kinesiske konstnären Ai Weiweis medverkan i den tyska paviljongen ett dragplåster. Vid den förra biennalen satt Weiwei fängslad på okänd ort i diktaturens Kina. Biennalbesökarna gick omkring med röda tygväskor med texten Free Ai Weiwei som en uttalad protest mot behandlingen av sanningssägaren Weiwei. Sedan dess har han släppts fri men lever i Beijing under former som mest liknar husarrest och får inte lämna landet. Otaliga utställningar har ändå kunnat visas runt om i världen det senaste året (även i Stockholm hos Magasin 3). Det är ingen djärv gissning att Ai Weiweis medverkan även vid nästa biennal kommer att bli ett huvudnummer.

Sist i den fyrklöver som ska spräcka nationalitetstänkandet i den tyska paviljongen är filmskaparen Romuald Karmaker, av franskt-indiskt ursprung, bosatt i Tyskland. 

Ai Weiwei

Även denna gång är det Susanne Gaensheimer som är konstnärligt ansvarig för den tyska utställningen i Venedig. Och en mer anti-nationalistisk sammansättning av paviljongens utställare än denna är svårt att tänka sig.  Hur det kommer att se ut i de andra nationernas paviljonger är ännu i stort sett obekant. Danmark har avslöjat sin representant, konstnären Jesper Just, och i den nordiska paviljongen är det Finlands tur 2013. Sedan den förra biennalen prövar man ett nytt koncept och låter ett av de tre länderna Sverige, Finland och Norge svara för var sitt biennalår. Förra gången var det Sverige som fick använda hela utrymmet till Andreas Erikssons och Fia Backström arbeten. Vem Finland väljer att exponera är ännu inte offentliggjort. 2015 blir det Norges tur, och därefter kommer konceptet att utvärderas.

Curator för hela biennalen blir Massimiliano Gioni, ett känt namn i den internationella konstvärlden. Bland mycket annat var han en av de tre curatorerna vid den 4: e biennalen i Berlin 2006. Hur hans konstnärliga koncept för Venedig 2013 kommer att formuleras återstår att se.

Cristina Karlstam