Ett av Uppsalas få (snart det enda?) kvarvarande konstgallerier är Galleri Strömbom, känt inte minst för sin satsning på svensk grafik vid årliga galleriveckor. Hos Strömbom kan man fortfarande hitta viktiga svenska grafikers arbeten, men galleriet har också andra ambitioner och visar regelbundet utställningar av de konstnärer man företräder. Just nu har man installerat en rytmiskt synnerligen välhängd utställning av måleri i äggoljetempera av konstnären Gudrun Westerlund.

Gudrun Westerlund är född i Arjeplog, utbildad vid Konstfackskolan i Stockholm och sedan slutet av 80-talet bosatt och verksam i Uppsala. I sommar ställer hon också ut på Silvermuseet i sin födelseort (16/6 till 19/9) och har nyligen deltagit i en samlingsutställning hos Edsviks konst.

Starkt formspråk

När Gudrun Westerlund 2010 fick Uppsala landstings kulturstipendium hyllades hon särskilt för sitt starka egna formspråk. Det är ett formspråk som fått allt mer pregnanta egenskaper i det måleri hon nu visar i galleriet.

Det finns en till synes naturligt gränsöverskridande självklarhet i det sätt på vilket konstnären glider från abstraktion till berättade och tillbaka i sina dukar. Särskilt tydlig blir denna förmåga den här gången i målningen Från Yves Klein till Santa Rita, där utgångspunkten varit Westerlunds fascination inför Kleins måleri. Denna faiblesse för Kleins mystik drev henne att göra en resa till det kloster i Italien där Klein donerat ett skrin, allt för att på ort och ställe uppleva det hon läst om. Den klippa där klostret är beläget blev i hennes version snarast en abstrakt trappformation, ett ganska typiskt tillväggångssätt för konstnären när hon förvandlar ett koncept till en visuell konstruktion. Det handlar inte i första hand om avbildning utan om ett slags koncentrat av upplevelsen av en plats.

På liknande sätt blev en resa i Kenyas Masai Mara inte en safariskildring utan en komplex målning av iakttagelser gjorda från ett tågfönster, där den röda jorden får vara mark åt husliknande formationer som samtidigt kan läsas som närmast abstrakta formexperiment av kubistisk härkomst.

Narrativt men abstrakt

Det berättande draget i Westerlunds måleri har samtidigt sin grund i en tydlig känsla för verklighetens alla mindre påtagliga dimensioner, en lyhördhet inför platsens särskilda egenskaper. Kanske är det denna känslighet inför de existentiella livsfrågorna som gjort henne till en konstnär nära besläktad med poeten och författaren Birgitta Lillpers, vars texter finns som en osynlig grundton i Gudrun Westerlunds mångfacetterade måleri. Westerlund har för övrigt skapat omslaget till några av Lillpers böcker.

I Gudrun Westerlunds måleri finns en närvaro i stunden och det landskap/rum som förmedlas. En bildpoesi, med andra ord, av en konstnär som alltmer har kommit att utveckla sin egen dialekt som berättare och formbyggare. I de bästa dukarna, som exempelvis målningen Nasafjäll, tycker jag mig ana en valfrändskap med konstnären Margareta Renberg.

Den sparsmakade utställningen hos Galleri Strömbom (inalles åtta verk) har en hög densitet och bjuder betraktaren ett kraftfullt måleri med många vilopunkter i utvalda platser, geografiska såväl som mentala. Utställningstiteln Platsers specifika vikt är synnerligen kongenial med den här presentationen av dagsläget i ett spännande konstnärskap.

Cristina Karlstam

 

Galleri Strömbom, Uppsala

Platsers specifika vikt

Måleri av Gudrun Westerlund

Tom 5/6