Den kittlande sensuella upplevelsen när tungspetsen berör insidan av en hand, eller den en meter långa tungan i glänsande syntet. Det sträva motståndet, känslan av hår i munnen, i en tunga gjord av ull i flera färger, eller den glänsande ”våta” erotiska tungan i pärlbroderiet på en kudde som skulle gjort en Mick Jagger grön av avund. Den fysiska eller kroppsliga erfarenheten är påtaglig i Åsa Normans utställning Solen skiner olika beroende på vädret, på Art Lab Gnesta.
Titeln på utställningen är ett citat av den medeltida mystikern Metchild av Magdeburg som på 1200-talet levde som begin i en klosterliknande gemenskap med andra kvinnor i Tyskland.
Beginrörelsen, vilken Mechthild tillhörde, var under 1200-talet på stark frammarsch och erbjöd många kvinnor ett annat liv än det som maka och moder. Relationen till gud gav dessa kvinnor kraft att gå emot samtidens makthierarkier och skapa sitt eget religiösa avantgarde. För Mechthilds del innebar det att hon utvecklade en intim och egen relation till det gudomliga, inspirerad av Höga visan skrev hon ner sina erfarenheter i verser och hymner.
Metchild av Magdeburg var även den första kvinna som skrev på tyska, skriftspråket var annars latin, men hon ville uppenbarligen att alla skulle kunna läsa det hon skrev. Kanske en medveten politisk handling och även om kyrkan brände en del av hennes texter finns tillräckligt kvar för att inspirera och fascinera.
Jonna Bornemarks bok Kroppslighetens mystik om Metchild av Magdeburg, har varit utgångspunkten för Åsa Normans arbete
De mindre verk som Åsa Norman visar på Art lab Gnesta är broderade i stjälkstygn och pärlor. Broderiet som teknik är även det ett medeltida hantverk som just nu tycks fått förnyad renässans. Bara för att ta ett annat exempel så har vi Britta Marakatt-Labbas broderier om det samiska folkets historia som väckt internationell uppmärksamhet. Men utöver handens arbete med nålen, tråden och tyget tycks här också finnas ett nyvaknat andligt intresse. De flesta av oss förknippar väl bilden av jungfrun lutad över sitt broderi (I väntan på sin riddare) med medeltiden. I Åsa Normans verk finns en frihet i materialvalet. Polyester blandas med pärlor i glas, bomullsgarn, lin och ull. Syntet med siden och jungfrun eller om det rentav är den Heliga Birgitta, som välsignar tiggaren, återfinns på en stuvbit från en tygaffär. Ett feltryck, enligt konstnären själv.
Åsa Norman berör 800 år i sina verk, eller snarare 2000 år. Här finns ”svetteduken”, spiken handen, kanske Guds hand, och så tungan broderad i glaspärlor eller en jättestor i syntetskinn som fläskar på med titeln ”Erotik i staden”. Vilket tungomålstalande!
Ett stort draperi på 8 x 8 meter som täcker hela ena väggen har fått titeln Solen och visar en soluppgång över vatten. De blänkande bitarna av tyg får vattnet att glittra. Nedre delen av draperiet består av blått tyg, på 1200-talet var vattenståndet i Sörmland tre meter högre.
Om man ville vara en verksam tänkande kvinna på 1200 talet så var inom kyrkans ram. Men kvinnor som Metchild av Magdeburg inom beginrörelsen gjorde som sagt uppror mot den auktoritära kyrkan. Åsa Norman har fantiserat kring kvinnors strategier för att skapa utrymme och kunna arbeta bortom mäns kontroll vid den här tiden. Och här finns även en koppling till dagens #metoo. Så vittnar verket Eggardsnäs, I was hereom en exkursion med hjälp av sofistikerade moderna verktyg som gps för att finna resterna av borgen Eggardsnäs, där den heliga Birgittas dotter Katarina av Vadstena levde en tid. Efter några år i kysk samlevnad med riddaren av Eggardsnäs följde hon sin mor i spåren och utvandrade till Rom. En flagga med en bild på staden Rom, som påminner om ett vykort från femtiotalet, får symbolisera hennes väg till oberoende.
Solen skiner olika beroende på vädret
Åsa Norman Art Lab Gnesta 9.2 – 17 mars