Under de senaste åren har fler och fler konferenser, seminarier, filmvisningar och utställningar med ordet Feminism i titeln arrangerats i Ryssland. Jag hörde nyligen en förklaring till detta. Nya konservativa lagar som röstas igenom av duman i Moskva begränsar (om inte direkt förbjuder) all politisk aktivism. Därför vänder många eldsjälar sin politiska passion mot kvinnofrågor. Kanske stämmer det, kanske inte, men precis just nu i ett utställningsrum i Moskva avslutas en stor feministisk utställning kallad K-Konst. F-Feminism. Aktuell ordbok eller på ryska И- Искусство Ф-Феминизм. Актуальный словарь
Utställningen är gjord som en feministisk ordlista där olika konstverk står för olika begrepp. Organisatörerna har tagit över stafettpinnen från rörelsen Feministisk penna som Cora skrivit om tidigare. Kuratorerna har bjudit in olika konstnärer och konstnärinnor som i sitt bagage har olika livserfarenheter och konstkvaliteter, men som alla brinner för kvinnors rättigheter och försöker att på sitt sätt visualisera det.
En av de stora frågorna är konflikten mellan kvinnans (och alla människors) rätt till sin egen kropp och samhället som förtrycker denna mänskliga rättighet. En av deltagarna som i sitt konstnärskap under flera år arbetat med temat är Tanja Susjenkova. Hon har valt att tolka bokstäverna П-пол, Г-гендер (К-kön och G-gender).
Tanja visualiserar temat med tre självporträtt, där hon illustrerar sitt eget dilemma att välja kön/gender. Illustrationerna är lakoniska och begripliga både för en sofistikerad besökare och för en som bara råkar komma förbi. Märkligt nog var att när hon visade sitt konstverk för kuratorerna så bad de henne att omarbeta den nedersta delen som visar en hand som rakar blygdbenet. De kunde tyvärr inte visa den i dess ursprungliga skick.
Jag skulle inte ha varit förvånad över den här händelsen om utställningen hade arrangerats av en statlig institution som ett konstmuseum eller en konsthall. Jag har många vänner som arbetar i Moskvas museer och i sin vardag självcensurerar utställningars titlar och innehåll i rädsla att förlora finansieringen från kulturdepartementet. Alla i museibranschen har väl svårt med jobb.
Men Aktuell ordbok organiseras och finansernas av den tyska Rosa Luxemburgstiftelsen och är helt ekonomiskt oberoende. Vad är problemet? Varför vågar de inte visa ett halvrakat blygdben? Jo, det finns andra faror förutom kulturdepartementet. Ortodoxa aktivister kan känna sig kränkta och organisera en pogrom eller man kan bli anklagad för homosexuell propaganda gentemot minderåriga mm. Men det finns en ny tradition i alla samtidskonstutställningar som brukar hjälpa mot sådana påhopp. Vid ingången och i utställningslokalen placerar man skyltar med texten ”+18” eller ”särskilt känsliga personer avråds från att besöka lokalen ”. Enkelt och effektivt. Varför uppmuntrar då kuratorer från Rosa Luxemburgstiftelsen konstnären till självcensur? Deras förklaring till konstnären, att man nu för tiden inte chockerar någon med en del av en naken kvinnokropp, duger inte för mig. Jag tror att de bara försöker försäkra sig mot alla möjliga problem. Vad är det då för mening att organisera ett feministiskt och aktivistiskt forum som tvingar konstnärer till självcensur?
Hur blev det till slut? Vad ska en konstnärinna göra? Vägra göra om sitt konstverk och avstå från deltagande i ett intressant och prestigefyllt projekt eller självcensurera sitt verk? Tanja valde att delta i utställningen med en ändrad bild och publicera den ocensurerade versionen på nätet. Det är konstnärinnas beslut och det får man acceptera.
P.S. Medan jag skrev artikeln kom det information om att en annan aktivistisk festival, Medieslag-4 (Mediaudar 4) som nyligen öppnades på konstcentrumet Krasnyj (Röd) ett stenkast från Röda torget, blivit anfallen av antiknarkaktivisterna ”Antilangare” som hade med sig polis och två TV-team. Mediaslag hade en barnkonstskola och visade bland annat Picassos Flickornafrån Avignon (anklagelse: pornografi för unga); i rummet bredvid, med markeringen 18+, pågick en diskussion runt LHBT frågor (anklagelse: homosexuell propaganda gentemot minderåriga). Utställningskuratorn Tatjana Volkova blev anhållen och förhörd av polisen under flera timmar och sedan frisläppt.
Jag tar av mig hatten för alla mina kollegor som vågar jobba med politisk och socialt engagerad konst i dagens Ryssland och som varje gång är tvungna att välja mellan pest och kolera.
av Natasha Dahnberg
cora.se