Cristina Karlstam har besökt den japanska utställningen Ikebana i Botaniska trädgården i Uppsala och mötts av ögonfröjd med filosofiska undertoner.

Shizuko Ono                                       Foto: Per Erixon

KONST Botaniska trädgården, Thunbergpaviljongen, Uppsala

Ikebana And Contemporary Plant Art

Verk av sju konstnärer

Tom 14/9

Det är länge sedan begreppet konst kunde avgränsas till ett gälla vissa definierade material- eller teknikformer. I dag är alla gränser i princip överskridna. Det som tidigare kallades konsthantverk flyter i dag inte sällan samman med ordet konst; Liljevalchs stora sommarutställning Attention: Craft är ett exempel på genrernas relativisering.

Att använda sig av levande, organiska materiel är inte heller det någon ovanlighet i det postmoderna generösa konstlandskapet. När man nu introducerar den klassiska japanska ikebanakulturen med en stor utställning i Botaniska trädgården i Uppsala är det följaktligen inte heller något revolutionerande steg. Men att presentera det som i väst brukar tillskrivas florister och som har en naturlig plats just i botaniska sammanhang ger ändå en ganska unik möjlighet att något lära känna en kulturtradition som inte så ofta lyfts fram på våra breddgrader.

Japansk kultur når oss kanske oftare i form av den speciella butohkulturen, vars främsta företrädare i Sverige är den internationellt verksamma men Uppsalabaserade dansaren och koreografen SU-EN. När jag kommer in i Linnélärjungen Carl Peter Thunbergs vackra paviljong i Botaniska trädgården i Uppsala och möter en mängd olika gestaltningar som sorteras under olika ”skolor” i ikebanakulturen, slås jag genast av likheterna med flera av SU-EN:s fysiska gestaltningar. Blommor och blomsterarrangemang används inte sällan som ett slags metaforisk rekvisita inom butohkulturen och likheten är slående, åtminstone för ett västerländskt öga. Ett slags vördnad för det levande tycks genomsyra båda uttrycken.

Det jag ser här är renodlade installationer som talar till besökarna i egen gestaltning. Det är endast en av de sju medverkande konstnärerna som arbetat med den mänskliga kroppen i sina arrangemang. Stewen Quigleys stora fotografier av några av Takayas arrangemang av blomsterprydnader på mänskliga modeller hänger på Orangeriets väggar; övriga verk är tredimensionella installationer som upptar hela golvytan i Orangeriet.

Ikebana, konsten att arrangera blommor i den japanska kulturen, lär ha sina rötter i buddismen där altaret ofta pryds med blomsterarrangemang. Men att det handlar om något mer och något mer symbolladdat än den skickligast florists sätt att sätta samman blommor i en bukett blir ganska snart tydligt. Här har varje del i de ofta halsbrytande djärva skulpturala installationerna sin särskilda, inte alltid lättavlästa betydelse. Tillsammans bildar grenar, mossa, löv och växter ofta en balanserad helhet av stor estetisk skönhet.

Ohya Rica                                        Foto: Per Erixon

Utställningen rymmer även en liten modell av en japansk trädgård, skapad av Naoaki Donuma, som själv inte vill betrakta sig som konstnär utan presenteras som trädgårdsmästare. Det är en vänlig, vacker modell av det vi brukar betrakta som japansk trädgårdskonst med ett porlande litet vattenfall som en av delarna. Här kan även en västerlänning känna sig relativt hemma. Man drar också explicit paralleller till det västerländska Land-art-konceptet; en inte alltför långsökt association. Intressant är dock att konstatera att det drag av dekorativism som tveklöst hör hemma inom ikebana har få motsvarigheter i en västerländsk kontext som ibland tenderar att betrakta sådant som ytlighet.

Mer exotiska är däremot de flesta andra verken med Shizuko Onos installation Hana som det kanske mest radikala verket i utställningen. Verket har titeln Midnight Garden och består till skillnad från övriga exponerade installationer inte av organiskt material utan av mer traditionella material. Det originella är att konstnären (olovandes!) vandrat runt i botaniska trädgården nattetid och memorerat former och linjer som sedan översatts i skulptural form i hennes verk. Svart och silver är de färger som Shizuko Ono använt i sin gestaltning med utgångspunkt från en nattlig trädgård.

Flera av konstnärerna arbetar med själva livsprocessen och den ofrånkomliga nedbrytning, förmultnande och död som allt levande är underkastat. Den som går längst i ett slags estetiserande av denna process är Ohya Rica, vars sönderfallande organiska skulptur Load nothingness to fill your emptiness med båtformen som huvudtema är utställningens mest övertygande verk, såväl metaforiskt som skulpturalt. Konstnären arbetar ofta med just (livs)båten som sitt motiv, oavsett var i världen och i vilken naturmiljö hennes verk placeras. Det tycks vara själva bräckligheten och utsattheten som fascinerar henne när hon formar sina halvt sönderfallna båtskulpturer och placerar dem i olika landskap, även i vintriga snömiljöer. Materialet till sina installationer, vare sig de exponeras i Japan, Österrike, Korea, Australien eller som nu i Sverige, hämtar konstnären från den aktuella miljön. Materialen bär själva på minnen, enligt konstnären, och dessa minnen vill hon använda och vidarebefordra i sina verk

Ohya Rica                                                 Foto: Per Erixon

Båtformens öppenhet och tomhet är en viktig tanke i hennes estetik: här bjuds betraktaren att själv fylla verket med innehåll i form av tankar, känslor, associationer. Och skönheten i själva livsprocessen får sin lågmälda hyllning i hennes verk.

I den katalog som producerats till utställningen betonas tomrummets betydelse i japansk ikebanaestetik. Den negativa formens betydelse markeras i formandet av en central rumslighet i skulpturerna/installationerna.

Liknande tankar men inte lika uttalade kan man tycka sig spåra i flera andra verk där konstnärerna kombinerat levande blommor, mossa och örter med torrt gräs och avbrutna grenar. Som ofta är fallet med kulturyttringar med gamla traditioner lär det finnas olika ”skolor” inom ikebanakulturen, och den som vill fördjupa sig i dessa olika koncepts uttryckssätt har möjlighet i den här utställningen där ett par av de dominerande traditionerna lär vara företrädda.

Ikebana and The Plant Art är en både intressant och tilltalande sommarutställning som funnit sin kongeniala plats i Botaniska trädgårdens Oranger. Curatorer är konstnären Kajsa Haglund och Elisabeth Yanagisawa Aven.

Cristina Karlstam