Cristina Karlstam har besökt den 15: e grafiktriennalen som visas på Uppsala konstmuseum och även gjort en avstickare till en soloutställning hos Galleri Strömbom.

Peoples, torrnålsgravyr av Mikael Kihlman.

Konst

Uppsala konstmuseum

XV:e grafiktriennalen

Tom 2/11

Galleri Strömbom, Uppsala

Lisbeth Boholm, måleri och grafik

Tom 16/11

Grafiktriennalen, den stora mönstringen av svensk grafik, arrangeras som namnet säger vart tredje år av Grafiska sällskapet. Vanligtvis är Stockholm hemort för triennalen, men i år har man av utrymmesskäl utlokaliserat evenemanget till Uppsala konstmuseum, eftersom Konstakademiens vanligtvis anlitade lokaler hyser Nationalmuseums konst under museets renovering.

Grafiktriennalen är alltid ett utmärkt tillfälle att uppdatera sig när det gäller tillståndet till denna den mest demokratiska av konstformer, grafiken. Som dessutom tycks vara mer blomstrande och förnyelsebelägen än någonsin, vilket den nu aktuella triennalen med emfas bevisar. Så många experimentella utvikningar av den tryckta bilden ser man sällan som den här gången, men här finns samtidigt turligt nog de konstnärer som fortsätter att vårda och odla de klassiska teknikerna Så har Grafiktriennalen XV blivit en utställning där det finns något för alla, och tveklöst några riktiga guldkorn, vare sig man vurmar för tradition eller förnyelse, föredrar stillsamma svartvita etsningar eller fascineras över experiment med grafiska tryck på tyg. Inte heller saknas de tredimensionella verk där olika grafiska tekniker tar steget ut i rummet i skulptural gestaltning.

John Rasimus, Falun, har gjort sig känd genom sina tredimensionella utflykter i utställningsrummet där grafiken får en minst sagt originellt och okonventionell exponeringsplats. I triennalen har han placerat ett antal dunkar på lastpallar med grafiska tecknen som signalerar ett giftigt innehåll. Medan Tomas Colbengtsson, Tärnaby, exponerar sina samiska gestalter på glasskivor i det skulpturala verket Glaskåtan. Ytterligare en deltagare som avstår från den traditionella väggbaserade grafiken är Mariana Manner, som den här gången visar ett skrivbord med utdragen låda och en stol, täckta av grafik.

Bada med hjort, fotopolymer, torrnål av Helmtrud Nyström

Men de flesta medverkande konstnärer, som klarat nålsögat att passera juryns granskande blickar och fått plats på triennalen, håller sig på väggen och arbetar möjliggen med visuell tredimensionalitet. Och här finns verkligen hela provkartan på grafiker och grafiska tekniker, män och kvinnor (de senare den här gången i majoritet!), ålder och geografisk spridning. Till de välbekanta och väletablerade namnen i sammanhanget hör finstilta idylliker och subtila stämningsskapare som Mikael Kihlman, Stockholm, och Leif Olausson, Älmhult, båda med fina torrnålsgravyrer. Helmtrud Nyström, Lund, är en av svensk grafiks verkliga mästare. Här visar hon en fotopolymer/torrnål med magisk stämning där hon närmar sig måleriets egenskaper i grafisk form. Kvar på väggen håller sig också en konstnär som Fredrik Lindqvist, Arkelstorp, som gärna experimenterar med underlaget för den grafiska bilden. Hans träsnitt på tyg bildar expressiva utropstecken i sammanhanget. Humor präglar skickliga Ulla Wennbergs, Stockholm, träsnitt som exponerar fantasifigurer, medan hennes namne, Lena Wennberg, Gävle, har tryckt matsedlar i serigrafi på emalj i verken Vad ska vi äta?

Ämnena skiftar således, liksom teknikerna. Camilla Gunnar, Skokloster, är en ny bekantskap för mig. I ett antal linoleumsnitt gestaltar hon övertygande ensamhet och sorg. Andra väljer att roa med sina blad, som Stina Eidem, Stockholm, som avbildat små undulater, varav en fått en stilig panamanhatt, allt utfört som färgetsningar.

Till de äldsta deltagarna hör Bertil Almlöf, Rimforsa, född 1930, som med tre träsnitt av stadsmiljöer bekräftar sitt mästerskap ännu en gång. Ulla-Carin Winter, Sundsvall, hör till de riktigt bra med tre lätt surrealistiska fotopolymerer där hon skildrar svensk glesbygd med överraskande humor och värme.

Med Anton Wireus, Uppsala, (född 1980) cirkelrunda reflekterande laminat på plåt och Denis Stéens (född 1929) Uppsala, virtuosa träsnitt känns genren grafik rejält förankrad både i traditionen (Stéen) och i framtiden (Wireaus). Och som den omfattande utställningens modigaste konstnär utser jag gärna Berit Jonsvik Göteborg, som i tre starka torrnålsgravyrer tagit sig an de komplexa ämnena Hiroshima, Nagasaki och Fukushima utan att trivialisera den hemska verkligheten. Verken påminner betraktaren om hur historien upprepar sig och hur lite vi ändå tycks lära av denna historia.

Watching over, målning av Lisbeth Boholm.

Några av triennalens konstnärer hör till det lilla ambitiösa Uppsalagalleriet Strömboms stall, bland dem minimalisten Peder Josefsson, Uddevalla, som deltar i triennalen med två verk. I sammanhanget hade mycket väl en annan av galleriets konstnärer, Lisbeth Boholm, platsat. Men falukonstnären Lisbeth Boholm har i stället en egen utställning i galleriet, där hon utöver ett par grafiska blad visar måleri, allt präglat av en underfundig, smått absurd humor och en associativ frihet i valet av bildelement. Ett genomgående motiv i hennes bilder är rosen, som ibland uppträder som ett seende öga, andra gånger tycks markera en frånvaro som kombinerar skönhet med förgänglighet.

”Kärleken är starkare än livet” skriver Boholm på ett ställe, och i sina verk gestaltar hon både längtan och sorg, närhet och ensamhet. Det är ett måleri som vågar gå utanför den linjära berättelsen och som med lika delar privat och allmängiltig erfarenhet kommunicerar med betraktaren på ett mycket egenartat och personligt, om collaget påminnande sätt.

Det är alltid en trevlig erfarenhet att ”upptäcka” ett tidigare obekant konstnärskap. Med Lisbeth Boholms personliga utställning måste hennes namn läggas till kritikerns (och förhoppningsvis publikens) lista över intressanta konstnärer. Och hennes underbara målning av de båda ugglorna som håller uppsikt över sin omgivning känns som trygghet, åtminstone ”en stund på jorden”, för att låna en av konstnärens verktitlar.

Uppsala erbjuder just nu flera konstupplevelser som ingen bör missa. Låt mig i det sammanhanget påminna om LG Lundbergs utställning i Uppsalas fina konstnärsmuseum Bror Hjorths hus (se recension här på Coras hemsida).

Cristina Karlstam