De tävlande är barn, uppklädda, utstyrda, sminkade och regisserade av sina mödrar. Cristina Karlstam har sett Assa Kauppi på Bror Hjorts hus i Uppsala.

In Search of a a Winner är en kuslig påminnelse om vår tids ytliga ideal där de yttre företrädena förstärks och belönas och där tävlandet gjorts till livsinnehåll.

Iakttagare till denna groteska uppvisning är några djur som förvånade ser de underliga människoungarna agera. Diskrepansen mellan de skulpterade djuren och de artificiella designade barnen är påtaglig. Alla betraktare är vända mot den kusliga filmen, alla utom en flicka som resolut vänt ryggen mot spektaklet och med uttalat sur och arg min vilar sitt ansikte i sina händer. Sittande i sin turkosa volangkjol kunde hon vara ett av de barn som representeras på filmen, en som vägrat att delta i jippot, eller kanske en ”förlorare” enligt tävlingens underliga regler.

Assa Kauppis verk sätter fokus på ett samhälles avarter genom att låta det gestaltas av dess minsta och mest maktlösa företrädare, barnen. Till installationen hör också tre glasvitriner med babydockor, två i brons, en tredje utförd i hudliknande silikon, alla tre hårt sminkade med lösögonfransar och pråliga volangprydda babykläder. Det tre små visas upp som vinnare i den groteska tävlig som iscensatts. Och hela utställningen fungerar som ett förstoringsglas som smärtsamt och ofrånkomligt avslöjar tidens tendenser.

The Race is Over heter ett annat skulpturalt verk där ett antal badande barn står uppställda på startpallar inför en tänkt simtävling. Varje gestalt är individuellt utformad, alla med barndomens ännu inte helt utvecklade kroppsform. En startpall gapar dock tom: Kanske är det ett barn som likt flicka in den turkosa kjolen vägrat att delta, kanske har hon helt enkelt uteblivit, redan på förhand klassad som förlorade i det vridna vinnarideal som präglar hela tillställningen. För henne är tävlingen redan över.

Ett tredje verk, Voys of silence gestaltar en familjehemlighet, en privat verklighet som tvärs emot titelns budskap om löften om tystnad kan avläsas av besökarna. Kompletterat med foton ur familjealbumet har konstnären i mikroskopiskt format skrivit om den skamliga hemligheten och med textens mönster och uppbyggda väggar skapat ett fysiskt rum. Det är samma hemlighet som Assa Kauppis syster, Lo Kauppi, gestaltat i bokform och som teater. I texten formuleras den kluvna inställningen till det som präglat systrarnas barndom: faderns alkoholism. När Assa Kauppi skriver: ”My father was an alcoholic, but my grandma’s son never was (Min far var alkoholist, men min farmors son var aldrig det) synliggörs samhällets ambivalenta inställning till förhållandet alkoholism. Så ställs ”förloraren”, alkoholisten, mot den förvridna drömmen att bli en ”vinnare” i en ovanligt berörande utställning.

I ljuset av detta verk får utställningens lite kryptiska titel också sin förklaring: This i all har Assa Kauppi kallar in utställning och markerar därmed sin och sin familjs integritet. Detta är vad vi får se och veta. Det är tungt och svårt, en verklighet vi bara kan ana, men en verklighet som görs berörande och stark genom Assa Kauppis känsligt formulerade verk. Och med bilden av den trotsiga flickan i sin turkosa tyllkjol lämnar man ändå utställningen med en gnutta framtidshopp. Det går att vägra!