Skira, nästan genomskinliga akvareller i monumentalformat är Ylva Carlgrens bidrag till Anna-Lisa Thomsonstipendiaternas utställning som till och med 20 januari 2013 visas på Uppsala konstmuseum, skriver konstkritikern Cristina Karlstam. Ylva Carlgren, utbildad vid Valand i Göteborg, är en av fem unga konstnärer som fått den prestigefyllda utmärkelsen 2012. Carlgrens motiv hämtas ofta från den kommersiella skönhetsindustrin, vars produkter får en ny gestaltning via hennes sublima akvarellteknik.
Ylva Carlgren, Balenciaga, akvarell på papper, 2012. Foto: Ylva Carlgren
Just akvarellkonsten med sin ballast av estetiserande dekorativism har på senare år verkat uppleva en renässans, precis som det ofta och envist dödförklarade måleriet. Även 2011 gick ett Thomsonstipendium till en akvarellist, Maria Nordin, som på ett utomordentligt sätt lyckats förnya genren. Nu får hon sällskap av Ylva Carlgren, både som stipendiat och som utmanare av en väl beprövad teknik.
Anna-Lisa Thomson (1905-1952) var keramiker och målare, under många år verksam vid Uppsala Ekeby,. Det var hennes bestämda vilja att hennes efterlämnade medel skulle användas till stipendier till unga kvinnliga konstnärer. Och så har det blivit; sedan 1952 har konstnärer från landets konsthögskolor fått utmärkelsen, som utöver äran och en penningsumma också omfattar en gemensam utställning. Stipendierna kan till skillnad från exempelvis Maria Bonnier Dahlinpriserna inte sökas; en jury från Uppsala konstmuseum och Stiftelsen Anna-Lisa Thomson till Minne besöker konsthögskolorna och väljer årligen ut stipendiaterna.
I Uppsala har akvarellisten Ylva Carlgren sällskap av Norgefödda Ditte Eidslott, också hon utbildad vid Valand. Eidslott experimenterar framgångsrikt med måleritekniken genom att blanda saltkristaller i färgen med övertygande resultat. Det intressanta i Eidslotts verk sker inte minst i ytan som ges en alldeles särskild betydelse i hennes måleri.
Också Johanna Fjaestad, utbildad vid Malmö konsthögskola, arbetar med måleriet med särskilt fokus på dess fiktiva möjligheter. I sin stipendiatutställning visar hon flera verk där hon lämnat den kvadratiska eller rektangulära duken och i stället låtit sina experiment i rumslighet och yta formuleras på cirkulära underlag. Våra relationer till naturen är ett grundtema i Fjaestads måleri.
Johanna Fjaestad, Camino Primitivo II, olja på mdf, 2012. Foto: Johanna Fjaestad
Jenny Åkerlund undersöker bildens bräckliga sanningsvärde genom en teckningskonst där hon kopierar vetenskapliga fotografier från månlandningen 1969. Den vetenskapliga bilden tillmäts av hävd stor sanningshalt, men Åkerlund visar med sina arbeten hur även dessa bilder inte nödvändigtvis måste vara trovärdiga. Utöver sina avslöjande teckningar visar Åkerlund även ett videoverk Sidereal time. Även här bygger konstnären sina undersökningar på vetenskaplig grund är hon filmar dammets rörelser i rummet i en serie scener.
Frida Krohn, Pappersarbete, collage 2012. Foto: Frida Krohn
Frida Krohn slutligen är utbildad vid Konsthögskolan i Umeå och belönas för sina originella pappersarbeten. Konstnären själv beskriver sin väg från det traditionella måleriet som i längden kändes begränsande och fram till pappersklipp och kopiering, som numera utgör hennes alternativ till palettens färgblandningar. Resultatet så som det exponeras på en av konstmuseets väggar är anslående och rikt varierat i uttryck. Även i Krohns arbeten sker ett bejakande av ytan som viktig och informationsbärande. Att verket har betydande estetiska kvaliteter ska inte ses som en nackdel utan tvärtom som ett generöst accepterande av just ytans ibland bortglömda kvaliteter, som Frida Krohn på något sätt uppvärderar i sin konst.
Det finns goda skäl att lägga de fem Thomsonstipendiaternas namn på minnet. Liksom de allra flesta unga konstnärer som belönats genom åren lär den här kvintetten komma att ta plats bland de konstnärer som syns och märks.
Cristina Karlstam