Wizz Eyelashes      Installationsvy

Konst

Magasin III Museum & Foundation of Contemporary Art, Stockholm

Wizz eyelashes Katharina Grosse, Walter De Maria, Sol LeWitt

Tom 14/12, feb-juni 2015

En konsthall, känd för sitt världsvida kontaktnät och sina ofta radikala introduktioner i Sverige av internationellt verksamma konstnärer. En privatfinansierad institution som har resurser att våga satsa på mindre kända, nya konstnärer och som genom åren skaffat sig ett gediget renommé som platsen där det oftast händer något riktigt intressant på den svenska konstkartan.

Sol Lewitt 4 Cubes Horiztonal

När samma konsthall under alla sina verksamma år (sedan 1987) skaffat sig en betydande samling av svensk och internationell samtidskonst är

steget från fortsatt konsthallsverksamhet till nyetablering som Konstmuseum ganska självklart. Magasin 3 i Stockholms Frihamn har länge varit på väg åt det hållet, och nu har man tagit steget fullt ut och bytt kostym till Magasin III , Museum & Foundation of Contemporary Art. Övergången markeras med en utställning, Wizz Eyelashes, där tre av konstnärerna ur konsthallens ”stall” förts samman till en lite halsbrytande kombination av sträng minimalism och expansiv expressionism.

Walter de Maria 8211 large rod series circlerectangle

Det är den gränsöverskridande målaren Katharina Grosse som svarar för de expansiva utbrytningarna ur den mer traditionella modernismen, företrädd av minimalistikonerna Walter De Maria (1935-2013) och Sol Lewitt (1928-2007). Därmed har man grävt både i konsthistorien och i konsthallens egen historia; De Maria var förste utställare hos Magasin 3 1988, och LeWitt hade en separatutställning i konsthallen 1909-10. Medan Katharina Grosse med sin expansiva spraykonst förvandlade de vita rummen till gränslösa färgorgier för 10 år sedan, när varken väggar, tak, golv eller utplacerade möbler undgick hennes koloristiska orgier. Sedan dess har hennes internationella karriär fortsatt och hon kan, utöver stora uppdrag runt om i världen, också räkna det lilla svenska samhället Vara, vars modiga politiker bjöd in Grosse att förvandla deras stationshus till ett stycke konst av högsta valör. Det lysande blå stationshuset med sina halvt nedfallande skulpturala formelement har blivit ett berömt verk i Grosses cv och ett kulturellt dragplåster för kommunen.

Vad händer då man sammanför de båda amerikanska minimalisternas strama, manliga saklighet med tyska Grosses våldsamma utlevelser? Curatorerna Tessa Praun och Richard Julin har vågat försöket, och man har gjort det utan försiktig återhållsamhet när man placerat de medverkandes verk på ”ögonfransnära” avstånd (därav den lite förbryllande utställningstiteln). Det betyder i klartext att Walter De Marias stålblanka skulpturer, som vanligtvis brukar exponeras solo på nakna golv, den här gången har fått ett draperat tygmåleri av Katharina Grosse som underlag! Inte helt oproblematiskt, men avgjort modigt och spännande. Medan Sol LeWitts intrikata blyertstecknade mönster på utställningsrummets väggar får bilda en viskande kuliss till hela detta tveklöst djärva skådespel. Hans seriella skulpturer som varierar kvadraten som form kompletterar det hela och skapar en konceptuell, osynlig volym.

Katharina Grosse M6 4267

Men det mest originella och utmanande verket i den här utställningen hittar man inte i Magasin III: s salar. Det är placerat på gångavstånd från Magasin III, nämligen i Magasin 6 i Frihamnen. Det är där Katharina Grosses sex sfäriska målningar ställs ut efter en kort sejour på Nybroplan i Stockholm. Det rör sig om målningar på duk, monterade på gigantiska frigoliklot och forslade med båt från konstnärens ateljé i Berlin till Stockholm. I dessa verk förenar Grosse sin exploderade kolorism med ett formspråk som utan tvekan är besläktat med de båda medutställande minimalisternas. Ett djärvt företag, värdigt den erfarna konsthallen som blivit ett framtidsmuseum för samtidskonst.

Cristina Karlstam 

8.10 2014