En annan samtid

Datum:

|

Utställningen Andra sidan skiftet är en hommage till bokförläggaren Gerard Bonnier som vid sidan av sitt bokförläggeri också var en stor konstsamlare. Det var hans egen samtids konst som efter hand skapade en imponerande samling, kanske den största i Sverige, som nu visas i Bonniers konsthalls lokaler på Torsgatan i Stockholm.

Det här var tiden då den befängda diskussionen om måleriets förestående ”död” ännu inte hade slagit igenom. De konstnärer som verkade under det 30-tal år som samlingen omfattar trodde ännu på måleriets möjligheter och fortsatte att experimentera och utveckla tekniken.

Lennart Rhode, Rotor 1954

I dag beskriver vi den här konsten som gårdagens, då var den samtida. Så relativa är tidsbegreppen när de gäller beteckningar som aktualitet, samtid, nutid. När Gerhard Bonnier köpte sin första målning 1941 av han bara 24 år. Verket ingår i samlingsutställningen, en målning av Lennart Gram, och i den omfattande utställningskatalogen är ett fotografi på den unge samlaren publicerat tillsammans med hans egen notering om inköpet.

Det skulle bli många inköpta verk i bokförläggaren Gerard Bonniers samling. I utställningen visas arbeten av cirka 80 konstnärer. I tidsspannet mellan konstruktivism och postmodernism tillkom de här verken som i sig utgör ett personligt urval, styrt av samlarens personliga smak. Men samtidigt är det ett stycke ganska representativ konsthistoria som nu tar alla utrymmen i konsthallen i anspråk. Visst saknas en och annan konstnär (Carl Kylberg, Bror Hjorth exempelvis), men huvudsakligen är det en mångfacetterad bild av tre årtionden i svensk 1900-talskonst som nu är tillgänglig för den intresserade publiken.

Huvudsakligen är det förstås manliga konstnärer som är representerade i Gerard Bonniers samling. Men sådan såg konstvärlden ut; kvinnlig jämbördighet var ännu långt ifrån utvecklad vid den här tiden, även om förklenande omdömen av det slag som Carl Larsson, Albert Engström och andra i seklets början ”förärade” de kvinnor som vågade sig ut på konstarenan inte längre var tongivande.

Randi Fischer, Vitt målarbord, 1946

Hos Gerard Bonnier tycker jag mig kunna spåra en insikt om och värdet av konstens kvalitet, oavsett genus. Namn som Ulla Wiggen, Channa Bankier, Randi Fischer, Evy Låås, Lenke Rothman, Lena Cronqvist, Eddie Figge, Margareta Renberg, Eva Zetterwall, Barbro Östhlin och många andra finns med i den samlingsutställning som nu sammanställts av Niclas Östlind. Ungefär en fjärdedel av verken har kvinnliga upphovspersoner. Onekligen inte jämlikt, men sannolikt ganska representativt för den tid samlingen speglar.

Här kan den intresserade återknyta bekantskapen med delvis bortglömda konstnärer som flera av de nämnda kvinnorna liksom Lage Lindell, Lennart Rodhe, Torsten Andersson, Hans Viksten, Elis Eriksson, Erland Cullberg Rune Hagberg, Enno Hallek och Jan Håfström för att bara nämna en handfull av de representerade i samlingen. Vem har de senaste åren kunnat se en Evert Lundquist eller en Philip von Schantz i en utställning? I det som var Gerard Bonniers samtid var de stora, viktiga konstnärer som på många sätt utvecklade och förnyade måleriet. Och hos flera av de representerade konstnärerna kan man så här i efterhand se hu deras verk mer eller mindre tydligt förebådade vad som skulle komma. Jag tänker på Jan Håfströms målning Bild och värld från 1966, Rune Hagbergs ”hoprullade” målning Ikonoklasmos från 1982 eller Dan Wolgers lekfulla objekt Stenklocka från 1986.

Den påkostade (och dyra) katalogen innehåller utöver bilder på de utställda verken och annan bildmässig dokumentation av samlaren Gerard Bonniers verksamhet även läsvärda texter. Ulf Lindes artikel är med Lindes särpräglade stilistiska elegans en höjdpunkt i katalogen.

Framför allt erbjuder utställningen möjligheter att se och återse den konst som alldeles nyss var vår samtida.

Den dagsaktuella konsten just nu företräds Hos Bonniers konsthall av de båda stipendiater vars utställning visas parallellt med den stora samlingsutställningen. Maria Bonnier Dahlins stiftelses val av årets belönade konstnärer är Hilde Ratzlaff och Jasmin Daryani, födda 1990 respektive 1988 och båda högskoleutbildade i Sverige. Retzlaff utgår från vår tids slit- och slängmaterial i form av förpackningar, mattor, affischer utifrån vilka hon i collage- eller skulpturform skapar sina objekt. Jasmin Daryani använder flera olika tekniker när hon bland annat bearbetar erfarenheter från krigets Iran. Hennes fotografier av utbrända bilar liksom fotografiska bearbetningar av explosioner och övervakning äger en kraft som säkert kan komma att utvecklas vidare. Och som en nödvändig motvikt mot den manliga dominansen i resten av konsthallen spelar de båda stipendiaterna en viktig roll.

Cristina Karlstam

Konst

Bonniers konsthall, Stockholm

Andra sidan skiftet

En utställning med svensk konst 1947-1987 ur Gerard Bonniers samling.

Maria Bonnier Dahlins stiftelses stipendiater 2016

Hilde Retzlaff och Jasmin Daryani

Tom 20/8

 

Bilden överst:

Andra sidan skiftet – en utställning med svensk konst 1947-1987, med över 170 verk från 86 konstnärer, från Gerard Bonniers samling. Samlingen hänger på Albert Bonniers Förlag och visas för första gången offentligt.

 

Tomas Sinkevičius, Bonniers Konsthall