När konstinstitutionen Magasin III i Stockholms Frihamn för ett par år sedan bytte namn och koncept var det ett sätt att markera sin förvandling från konsthall till konstmuseum. Magasin III har också vetat att förvalta denna sin ”nya” identitet väl, och i höst gör man det med extra bärighet när man visar en stor utställning av den amerikanske konstnären Tony Oursler. Grunden i den nya utställningen är det samarbete som inleddes för hela 14 år sedan då Oursler introducerades för en svensk publik med utställningen Station och de verk som sedan dess ingår i samlingarna: Curator 2002 var Richard Julin, och det är också han som tillsammans med Magasin III: nya biträdande museichef Tessa Praun står bakom den förnyade Ourslerpresentation som med Magasin III: s koncept kommer att finnas kvar i utställningssalarna ända till 11 december och sedan tas upp igen våren 2017 (11/2 -11/6). Att man låter utställningarna vara så länge ser jag som en respekt för det arbete som ligger bakom en seriös presentation och dessutom en artighet till publiken som får många möjligheter att se den aktuella konsten.
Utgångspunkten i den nya utställningen är alltså några verk som var med redan 2002 och som skapats direkt just för utställningen i Stockholm. Minnesgoda besökare erinrar sig säkert den TV-studio uppbyggd av en redan då föråldrad teknisk utrustning som var hjärtat i utställningen. Till den installationen som nu återuppstått hos Magasin III målade dessutom konstnären en bild av den testbild som svenska tv-tittare på den tiden kunde se i sina apparater varje kväll. Målningen pryder nu sin plats i den återuppståndna tv-studion och markerar med emfas hur oerhört snabb den tekniska utvecklingen varit sedan dess.
Just denna rasande snabbhet i teknikutvecklingen är ett av Tony Oursler specialämnen som han gestaltar med stor variationsrikedom i den nya utställningen. Själv talar han om hur tekniken äter sig själv, ett faktum som man lätt känner igen. Gamla förbrukade, inte längre uppdaterade datorer hör väl till snart sagt varje hem eller arbetsplats i dag. För Oursler är den självförgörande utvecklingen inte bara ett konstaterande av tidens gång och landvinningar som återföljs av andra. Just tekniken som redskap är också ett signifikant drag i hans estetik som också vetter mot psykologi. I Magasin III:s presentation av utställningen betonas också konstnärens långt ifrån okritiska tankar kring media och teknologi i det dagliga livet och därmed också mediernas sociala och fysiska påverkan på människan.
Sin mediagranskning och – kritik formulerade Oursler inför 2002-utställningen med verket Caricature som blivit något av en ikon för konstnären. Gestalten med stora blinkande ögon och stor mun finns med också den här gången, liksom ett flertal av de handsydda tygdockor med projicerade ansikten som också förknippas med Ourslers konst. Dockorna är ofta placerade i utsatta positioner, liggande bredvid en ikullvräkt fåtölj, sittande i resväskor eller uppflugna på små vägghyllor. Deras fysionomier växlar, ofta berättar deras ansiktsuttryck om ångest, sorg, förtvivlan, rädsla, ibland också om glädje eller aggressivitet. I Magasin III: s nya utställning har konstnären samlat ett antal sådana dockor, välbekanta från hans tidigare utställningar på många håll i världen, men inte tidigare samlade på det sätt som nu gjorts. Effekten är slående och installationen bildar en mångfacetterad bild av mänskliga känslouttryck.
För det är det mänskliga ansiktet som står i fokus i Ourslers konst, vare sig det handlar om sådana projiceringar eller de nya verk som skapats direkt för årets utställning där konstnären behandlar det som kallas för ansiktsigenkänning, en teknik för att automatiskt identifiera eller verifiera en person utifrån en digital bild eller video och som används i säkerhetssystem. Med hjälp av monitorer eller projektioner undersöker konstnären det mänskliga ansiktet på stora paneler där ansiktsdragen struktureras som mätbara diagram, reducerade till siffror, linjer och nätmönster. Bakom dessa teknikens visir blinkar mänskliga ögon, läppar rör sig och ett knappt hörbart ljud av röster anas. Människoansiktet reducerat till teknikens villkor och gränser.
Intresset för denna tekniska ”porträttkonst” är ett bärande drag i utställningen, varierat på en mängd olika sätt. Frågan som ställs i undertexten handlar inte minst om huruvida man kan lära känna och verkligen tränga under ytan på mänskliga personligheter. Tekniken kan onekligen fungera som identifikationsmedel, men ändå förblir kanske det mänskliga psyket fördolt. Jag uppfattar Tony Ourslers konst som utpräglat humanistisk, mitt i sin ytterst avancerade och uppenbart lustfyllda lek med tekniken. Tveklöst ser han det mänskliga ansiktet som en själens eller personans spegel, men är det verkligen hela den sanna bilden man ser? Frågan är till sist om det är vi som använder och utnyttjar tekniken eller om det är tekniken som styr och manipulerar oss? Tekniken är onekligen överlägsen när det gäller att med exakthet definiera varje unik individ; men, säger konstnären själv, det finns nog dubbelgångare runt om i världen som inte ens den mest avancerade teknik förmår identifiera och skilja från ”originalet”.
En trösterik tanke? En utopi om människans herravälde över tekniken? Kanske en insikt om riktigheten i den gamla formuleringen ”såsom i en spegel”?
Konst
M*r>Or
Tony Oursler
Magasin III, Stockholms frihamn
Tom 11/12 2016 & våren 2017
Fotnot
I anslutning till Ourslerutställningen gör Magasin III sitt första nedslag på sin nya mötesplats mellan konst och vetenskap, Accelerator, vars konstnärlige ledare är Richard Julin. Platsen är Stockholms universitet, och 20 oktober kommer man där att visa Tony Ourslers verk The Influence Machine som vid hans förra utställning exponerades vid Djurgårdsbrunn under tre septemberkvällar.
Bilden överst: Tony Oursler, ”1>mA”, 2016. Courtesy konstnären. Foto: Christian Saltas