I sin stora utställning Evidence i Berlin 2014 täckte konstnären Ai Weiwei hela golvet i den stora utställningssalen i Martin Gropius Bau med flera tusen trebenta trästolar från Ming- och Qingdynastierna i Kina. Verket är ett representativt exempel på Weiweis estetik och hans sätt att förena den gamla kulturen i sitt hemland med ett modernt bildspråk. Effekten var överrumplande och mäktig; konstnären har vid flera tillfällen arbetat enligt ett liknande koncept när han använt sina kinesiska referenser för ett nyskapat språk som också kan kommunicera med västvärlden av i dag.
När finska Galerie Forsblom nu öppnat sin svenska filial i före detta Galleri Lars Bohmans renoverade lokaler på Karlavägen i Stockholm återser jag den trebenta pallen, nu utförd i marmor. Ursprungsversionen av verket omfattar hela 6 000 objekt i trä; i marmor svarar entalet och det exklusiva materialet för den motsatta effekten. Individuellt uttryck kontra kollektivt – ett återkommande drag i konstnärens estetik. Verket blir hjärtpunkten i den utställning med vilken Galleri Forsblom markerar sin Stockholmsdebut.
Att använda konsten och ett av dess mest traditionella material marmorn som redskap för att befästa en konst- och samhällssyn som handlar om såväl tradition och återanvändning som förnyelse är ett välbekant drag hos Ai Weiwei. När han fängslades av kinesiska myndigheter 2011 och under en lång period förvarades i en dygnet runt upplyst och övervakad cell var de tre bevakningskamerorna ett ämne som konstnären efter frisläppandet skulle komma att använda i sina kommande utställningar. Kamerorna, som gjorde hans tillvaro i den hermetiskt slutna cellen till ett mentalt helvete, förvandlade han till marmorobjekt som ställdes ut runtom i världen. Konstens seger över den politiska makten, om man så vill. Eller ett raffinerat sätt att vrida vapnet ur fiendens händer.
Att på liknande sätt förvandla den egna historien till konstföremål ges det flera exempel på i den nu aktuella utställningen i Stockholm. Den kända fotosviten där konstnären medvetet tappar en kinesisk antik urna i golvet har här blivit tre stora verk, utförda med modern Legoteknik. Som stora pärlplattor syns också konstnärens fysionomi i de färgglada självporträtten i samma teknik. Att använda sig av populärkulturens symboler och material är ett återkommande drag i Weiweis sätt att kommentera såväl historien som vår egen tid. Hans berömda antika kinesiska urna med påskriften Coca Cola är kanske det mest kända exemplet och verket ingår också i den nu aktuella utställningen. Det gör även de urnor med form från Han-dynastin i Kina som konstnären lackerat med billack (!) och därmed förenat tradition och modernitet på ett halsbrytande sätt.
Över huvud taget finns det en påfallande logik och kontinuitet i allt konstnären Ai Weiwei företar sig. Alla som hade möjlighet att se hans installation av miljontals keramiska handmålade ”solrosfrön” på Tate Modern i London 2010 minns det överväldigande tysta språk som verket förmedlade. Installationen var också en hommage till hans kinesiska landsmän och deras dagliga kamp för överlevnad; solrosfröna var en enkel näringskälla i Kina under svåra svältår, men också symbolen för det politisks maktvälde som betraktade individen i första hand som en nyttig kugge i ett väldigt kollektivt menageri. Att Mao brukade framställas som Solens livgivande representant gjorde dessutom just solrosen och dess frön till en mångtydig symbol. Nu visar Weiwei flera formstarka porslinsskulpturer med de bekanta ”solrosfröna” som dekor.
Att Weiweis konstnärliga koncept i hög grad är samhällskritiskt och därmed av nödvändighet mycket nutida är välkänt. I Stockholm visas nu hela den 40 bilder omfattande fotosviten Study of Perspective från 2014 där konstnären utmanande visar fingret framför centrala byggnader runt om i världen. Att bilderna inte rönt särskilt stor uppskattning på sina håll är ganska avslöjande, men ingen kan beskylla konstnären för politisk partiskhet: hans kritik sveper i stort sett över hela världen och riktar sig inte enskilt åt några politiska tillfälliga makthavare eller system. Det är Makten som kritiseras och ifrågasätts, inte i första hand enskilda varianter.
När Weiwei däremot riktar sitt kritiska ljus mot dagsaktuella företeelser som exempelvis den aktuella flyktingkrisen arbetar han mer metaforiskt, ofta med stark verkan. Hans användning av förbrukade flytvästar har på sina hålls mötts av kritik och betraktats som banal och övertydlig. Också hans personliga identifikation med den drunknade lille på pojken på en Medelhavsstrand ansågs av många som överdriven. I Stockholm visar han ett mer lågmält men inte mindre verkningsfullt språk när han ställer ut fyra däck/livbojar, utförda i marmor. Verket har också fått ge namn åt hela utställningen: Tyre. Att de hjälpmedel som mer eller mindre framgångsrikt använts som livräddningsredskap nu ”förädlats” till bestående konstverk är ett logiskt steg i Weiweis estetiska konstsyn.
På liknande sätt har Weiwei påmint om händelser som inträffade när han blivit bortförd av kinesiska myndigheter, fängslad och fråntagen sitt pass. Utanför hans ateljé samlades människor för att demonstrera sitt stöd för den illa behandlade konstnären. Att lägga blommor i korgen på hans cykel blev en lika enkel som talande markering. Nu har Ai Weiwei skapat en cykelkorg med blommor i marmor!
Bevis (Evidence) var alltså titeln på konstnärens stora Berlinutställning. Men även i den här galleriversionen av hans konstnärskap finns sådana ”bevis” Röntgenbilderna från den misshandel han utsattes för i Kina, för vilken konstnären fick livräddande vård i Tyskland är dramatiska nog. Men som om detta inte vore nog med bevis har Weiwei gjort några porslinstallrikar där röntgenbilderna utgör motiv!
Var i sammanhanget hans båda fritt hängande skulpturer med antika kinesiska symboler hör hemma är svårare att veta. Utförda i bambu och siden är de definitivt exempel på konstnärens förtrogenhet med sitt kinesiska arv och sin respekt för detta, samtidigt som det ifrågasätts och problematiseras. Jag kommer att tänka på hans variant av den kinesiska Zodiaken, visad på flera ställen runt om i världen och så även i den nämnda Berlinutställningen. Kanske har bambuskulpturerna i Stockholmgalleriet släktskap med Zodiaken? Titlarna Chuti och Qinyuan ger mig ingen vägledning, men verken är imponerande.
Att Ai Weiweis konstnärskap hör till samtidens viktigaste bevisar den här sobert iscensatta galleriutställning. Den är konstnärens andra framträdande i Sverige. Hans första utställning här arrangerades av Magasin III medan han själv satt fängslad i Kina. Nu ges svensk publik ännu en möjlighet att lära känna detta unika konstnärskap.
Cristina Karlstam
Galerie Forsblom, Stockholm
Tyre
Av Ai Weiwei
(tom 26/3)
Bilden överst: Chuti
Foto: Per Erik Adamsson