13 Feb 2018

Abstrakta verkligheter

Av: Julia Hjerten

Miriam Bäckströms svävande vävnader fungerar som analogi för våra sinnen tycker Julia Hjertén.

 

Miriam Bäckströms konst drivs av en filosofisk nyfikenhet som uppehåller sig kring seende och hur vi genom igenkänning konstruerar det vi ser. Och hon har ett anslag eller ton som åtminstone alltid dragit in mig, troligen för att det hon gör sällan är uppenbart eller enkelt – det är konst som ger betraktaren en känsla av att vara delaktig i ett intellektuellt samtal. I New Enter Image som pågår fram till 8.4 på Marabouparkens konsthall visar hon enorma vävda textilier som hängts så att de svävar i utställningsrummet, vilket ger möjlighet att ta del av vävarnas såväl bak- som framsida, vilket känns logiskt. Förlaga till de vävda bilderna är digitala fotografier av något som kan vara närbilder av söndertrasat återvinningsmaterial och beroende på avstånd ser vi olika saker; på håll blir de fantastiska abstrakta bilder som glittrar och glänser, något närmare framträder de avfotograferade pappers- och plastfragmenten. Och kliver du ännu närmare syns vävens fibrer. Bäckströms textila verk fungerar som en analogi för våra sinnen, och här i synnerhet det mänskliga seendets förmåga och oförmåga påverkar hur vi uppfattar verkligheten.

Miriam Bäckström, Marabou konsthall.

Utställningens andra del är videon Som man brukar säga (2014), en filmad performance på en dryg timme, med publik och skådespelare och där den senare tilldelats repliker på plats utan möjlighet till överblick, och det är just oklarheten som framskapar intresset hos mig som betraktare. Åskådaren på konsthallen såväl som publiken i filmen tvingas famla efter meningen med verket – och detsamma gäller för skådespelarna. Dramatiken blir därmed transparent och när jag till slut släpper min jakt efter ett narrativ blir det människan som socialt djur med kläder, talat språk och anpassning till grupp som framträder i all sin tydlighet. Därmed har jag tagit ett kliv bort från det betraktande jaget och min distanserade blick drabbar till slut mig själv där jag sitter bredvid en främling i mörkret och fnissar åt något obegripligt ogripbart.

Miriam Bäckström: New Enter Image

Marabouparkens konsthall 16.12 2017 – 8.4 2018

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer inaktiverade.