15 Mar 2017

Bildlöst men bildrikt

Av: Cristina Karlstam

Han har varit Sveriges Mister Konst i över 40 år. Nu finns Sune Nordgrens samlade konstskriverier utgivna i bokform.

Att säga att Sune Nordgrens cv är ovanligt 0mfattande är en understatement. Han har varit konstkritiker, förlagsredaktör, tidskriftsredaktör, bokförläggare, programledare, konsthallschef, IAPSIS-direktör, styrelse-och jurymedlem i diverse sammanhang, ordförande i Bildkonstnärsfonden; listan tenderar att bli oöverskådlig. Dessutom har jan varit Founding Director i BALTIC i Gateshed, England, och direktör vid Nasjonalmuseum i Oslo.

Denne skånske Mister Konst har dessutom den sympatiska egenskapen att inte vara så Stockholmsfixerad som flertalet namnkunniga inom konstvärlden tenderar att vara. Visserligen har han arbetat som konstkritiker i Stockholmsbaserade tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, och visst har ett och annat museum och konstgalleri huvudstaden fått besök av konstkritiker Sune Nordgren. Men sin huvudsakliga verksamhet i Sverige har han bedrivit på betydligt sydligare breddgrader med Malmö som en given centralort. Och med närheten till Danmark och Lousiana som naturligt revir.

Och oavsett verksamhetsområde har Nordgren varit en skrivande människa. Nu har han samlat ett stort urval av sina texter i en gedigen volym på över 500 sidor, utgiven på hans eget förlag Kalejdoskop. Det är texter som sträcker sig från 1975 till dags dato, alltså 40 år, vilket bland annat innebär att man vid läsningen samtidigt får en Nordgrensk version av dessa 40 års konstutveckling, huvudsakligen i Sverige.

Det är olika typer av skriverier som samsas mellan pärmarna i den här volymen som pryds av ett foto av författaren själv på omslaget. Annars är bildmaterialet mycket sparsmakat för att inte sägatorftigt; Nordgrens bok är en textbok, och den inlaga av bilder som finns i mitten av boken är snarast hans egna favoritbilder med svag anknytning om alls någon till konkreta texter. Så får man exempelvis hålla till godo med Nordgrens bildlösa recensioner av konstutställningar, vilket stundtals kan kännas aningen påvert. När han skriver berömmande om den tyskbördiga grafikern Helmtrud Nyströms verk Vattenhål och beskriver dess färgprakt känns det onekligen lite fattigt att bilden inte finns reproducerad i boken. Som lycklig ägare till ett annat grafiskt blad av Helmtrud Nyström kan jag visserligen trösta mig med att betrakta det verket, men om jag inte hade det, vad gjorde jag då? Litade till Sune Nordgrens omdöme och ord, förstås!

Kanske är det så han tänkt när han samlat sina icke bildsatta texter; att hans ord är så målande och så väl underbyggda med kunskap och erfarenhet att de håller för sig själva? Jag läser med stor behållning hans många nedslag i det svenska konstlandskapets alla delar och ser ofta de ”frånvarande” bilder som det refereras till för mitt inre öga.

De flesta av bokens texter håller vanligt dagstidningsformat, men det finns även längre artiklar som antingen varit publicerade som katalogtexter till utställningar eller i tidskrifter, som ofta erbjuder mer plats än dagstidningarnas kultursidor. Jag noterar med belåtenhet att några sådana längre texter har ordet samtal som vinjett. Det rör sig alltså om två konstkunniga personer, konstnären och Nordgren, som möts i ett samtal. Det trista ordet intervju verkar vara tabu hos Nordgren.

Sådana längre samtal för han exempelvis med den norske konstnären Bård Breivik, med dramatikern Lars Norén och med konstnären Gunilla Klingberg. Det senare samtalet ägde rum så nyligen som 2014 och tillkom när Klingberg visade sin utställning A Sign in Space i Malmö konsthall. Där arbetade hon bland annat med så kallade currylinjer, något som återkom i hennes nyligen avslutade utställning i Eskilstuna konstmuseum (se min recension från Eskilstunautställningen här på Coras hemsida, cora.se). Sune Nordgren och Gunilla Klingberg diskuterar konstens förhållande till vetenskap och till kvasivetenskap på ett intressant sätt med utgångspunkt i konstnärens dokumenterade intresse för dessa osynliga energilinjer.

Sune Nordgrens samlade texter börjar med en artikel om Carl Fredrik Hill, publicerad i Tidningen Arbetaren 1975 och slutar med en text från 2016 om skulptören Eva Hild med rubriken Slukhål. Liksom alla andra texter präglas den av Sune Nordgrens övertygelse om konstens betydelse och hans respekt för dem som skapar den: Konstnärerna. Lite travesterande skulle man kunna påstå att Nordgren i alla sina texter under alla åren låtit sig uppslukas av konsten.

Hans bok blir därmed en saklig, nykter men mycket passionerad kärleksförklaring till denna konst som han ägnat sin fulla uppmärksamhet under fyra årtionden.

Cristina Karlstam

Konstbok

Sune Nordgren

Texter & samtal

Kalejdoskop förlag

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *