svennungsson 33

14 Feb 2017

Konstens eviga här och nu

Av: Cristina Karlstam

Konstvåren 2017 har börjat stort. Och frågan är om det inte är Uppsala med sin Jan Svenungssonsatsning som innehar ledartröjan.

2 x Jan Svenungsson i Uppsala

Den har funnits i slottsbacken i Uppsala sedan 1998, konstnären Jan Svenungssons skulptur Fundament. En granitplatta i gräset med texten I morgon kommer ett torn att byggas på den här platsen. Ett nästan osynligt verk med en kaxig text, ett verk som säger en hel del om Jan Svenungssons konstnärliga tankar. Svenungsson relativiserar begrepp som här och i morgon, han ifrågasätter deras verkliga betydelse och utmanar samtidigt sin omgivning. De som har makten att se till att konstnärens förutsägelse blir något mer än bara en formulering utmanas, samtidigt som Svenungsson ger den intresserade allmänheten en möjlighet att förstå konstens särskilda natur.

uppsala-1 002

Uppsala, Jan Svenungsson

Det skulle dröja ända till 2015 innan det förutspådda tornet kom att byggas i Uppsala, men inte på den plats som konstnären hade markerat med sin skulptur utan några kvarter därifrån. 2015 invigdes Jan Svenungssons skulptur Den tionde skorstenen i Tegnérparken i hans barndomsstad Uppsala. En skorsten i murat tegel på en plats där det en gång låg ett tegelbruk, men en skorsten helt utan annan funktion än att vara konst.

Tolkningarna har varit många, en del med genusperspektivet som läsart. Reaktionerna har också varit starka, och många av dem rent befängda och inte värda att upprepas. Som vanligt när det gäller konst i det offentliga rummet har många känt sig kompetenta att ha åsikter. Faktum är att Uppsala med Den tionde skorstenen fått ett betydande konstverk av en mycket betydande konstnär, vars hela oeuvre man nu tack vare hans goda samarbete med curatorn Johanna Uddén kan ta del av på två platser i Uppsala, Bror Hjorths hus och Uppsala konstmuseum.

press_Jan_Svenungsson_Painting_9_2011

Painting 9 2011, Jan Svenungsson

Med ett centralt placerat verk på Slottets/Konstmuseets fjärde våning, där Svenungssons utställning nu visas, knyts plattan i Slottsbacken, skorstenen/tornet i Tegnérparken och de aktuella redovisningarna av konstnärskapet samman på ett sätt som tveklöst är ganska genialt. På Konstmuseet kan man nämligen nu se toppen på Den tionde skorstenen i en skulptural replik, försedd med ett likadant tak som originalet i parken. Dess ”fortsättning” rakt genom slottets alla våningar får publiken tänka sig. Den verkliga skulpturen i Tegnérparken har ett fundament under jord på cirka 28 meter! Att med variation upprepa ett verk på det här sättet är ett bärande drag i Svenungssons estetik och återkommer i flera olika tekniker och motiv.

Texten på varningsskylten på väggen bredvid skorstensskulpturen på Konstmuseet är tvilling till inskriptionen i Slottsbacken: ”Betreten der Baustelle verboten. Die Arbeiten werden Morgen fortgesezt,” (Tillträde till byggarbetsplatsen förbjudet. Arbetet återupptas i morgon.) Precis som i skulpturen i Slottsbacken relativiseras utsagan på ett lätt surrealistiskt sätt.

Mellan dessa Svenungssonska nedslag i konstens egen verklighet breder nu hans övriga verk ut sig, målningarna utan skorsten som visas i Bror Hjorths hus under rubriken Är här nu och allt det andra i retrospektiven på Konstmuseet med titeln Det eviga nuet.

Här och nu är således nyckelord i den här storsatsningen på ett europeiskt konstnärskap av rang. I Bror Hjorthutställningen övertygar Svenungsson som en lika skicklig som självständig målare som med färg och form bygger sina bilder. Det brukar talas om hans relationer till Ola Billgren, och nog finns det gemensamma drag. Men här slås jag också av hur nära besläktad Svenungsson tycks vara med Hans Viksten i sitt bildbygge där linjen spelar en central roll tillsammans med färgen.

En annan konstnär som haft stor betydelse för Svenungsson är Giorgio de Chirico.

En särskild plats i Konstmuseets utställning intar konstnärens handskrivna översättning från franskan av de Chiricos roman Hebdomeros, ett konceptuellt konstverk av ovanligt slag. Om de Chirico har Svenungsson själv skrivit en text som förtjänar att citeras i detta sammanhang.

Med överlägset förakt för hur en modern målare ansetts böra föra sig utvecklade de Chirico ett extremt eklektiskt verk där några av polerna är Rafael, Rubens och han själv som ung! I dag, i och med den ”postmoderna” diskussionen, har de Chiricos konst fått en stark aktualitet.

”Hebdomeros” intar en central plats i detta konstnärskap.

Test_142 001

Test 142, Jan Svenungsson

Bland alla grenar av det Svenungssonska konstträdet måste de verk han benämner Test särskilt uppmärksammas. Den som i dessa spontanistiska målningar i skilda format vill se en feministisk pendang till skorstenarnas ibland påstådda fallossymbolik kan göra så. Men med vetskap om Svenungssons estetik är det mer sannolikt att läsa hans blodröda stänkmåleri som ytterligare ett exempel på det här konstnärskapets insikter om konstens enda och verkliga väsen, vare sig det handlar om ”skorstenar” eller ”blodröda målningar”. Själv säger Svenungsson att ”konstens uppgift är att finnas till”. Ett här och ett nu, således, utan tids- eller rumsbegränsningar, oberoende av material, genus eller genrer, precis som hans eget konstnärskap nu exponeras i Uddéns kongeniala hängning. Sällan ser man en utställning som är så i detalj genomtänkt och genomarbetad, detta med all dess improvisatoriska frihet som också den är ett särdrag hos Svenungsson och som även demonstreras i utställningen i Bror Hjorths Hus.

På Konstmuseet härskar denna ”frihet” i en okonventionell men konceptuellt logisk placering av konstverken utan några krav på kronologi. Och varför skulle inte en målning av potatisar från1982 kunna dela väggutrymme med en litografi med titeln Boom från 2016? I Svenungssons utställning fungerar det alldeles utmärkt, liksom målningen Arkadien som konstnären gjorde 1986 trivs bra tillsammans med en av de Paintings som utgör huvuddelen i redovisningen av dagens Svenungsson i Är här nu.

Lägg till denna rikedom fotografier av samtliga skorstenar/torn som konstnären utfört, från den första (tyvärr rivna) vid Moderna Museet 1992 till den tionde som nu alltså pryder Tegnérparken i Uppsala. Det betyder att min egen favorit, placerad i Motala ström mitt i Norrköping, finns avfotograferad också den. Tydligare än så kan knappast ”skorstensmetaforen” gestaltas.

europe_crumpled

Europe, Jan Svenungsson

Hos Jan Svenungsson är konsten konst och ingenting annat, och som sådan kan den med obegränsad frihet upprepas i oändliga variationer.

Vill man ge utställningstitelns här och nu en politisk tolkning låter det sig också göras, inte minst via det projekt som konstnären påbörjade redan 1994 och som har titeln Psycho-Mapping Europe. ”Motivet” i denna serie är Europas karta och hur den förändras och förändrats med tiden och i och med konstnärens justeringar och ändringar. När både Europa och världen runt omkring oss ibland tycks vara på väg att falla sönder blir de här verken extremt dagsaktuella. Det gäller särskilt den stora målningen Europé Crumpled där en skrynklig Europakarta tryckts in ett hörn på Konstmuseet.

Vi är här nu, tillsammans, skulle man kunna säga, travesterande de båda utställningstitlarna. Jan Svenungsson öppnar sitt vida konstfält och gör sin publik delaktig i en flödande rik konstfest.

I anslutning till utställningarna utges boken Mellan språk/Between languages om Jan Svenungssons konst (Kalejdoskop förlag)

Cristina Karlstam

Konst

Uppsala konstmuseum: Det eviga nuet

Bror Hjorths Hus: Är här nu

Jan Svenungsson

Tom 23/4 2017

 

Översta bilden: Jan Svenungsson själv

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *