24 Nov 2016

Mängden kroppar

Av: Yvonne Ihmels

Yvonne Ihmels längtar redan efter nästa besök av danskompaniet Batsheva Dance Company.

Mitt under föreställningen av Three, Batsheva Dance Companys föreställning på Dansens hus i Stockholm, känner jag hur jag blir alltmer frustrerad över dessa intill perfektion instuderade rörelser. En koreografi som så starkt uppehåller sig vid kroppens fysiska möjligheter att jag riktigt längtar efter att någon ska bryta sig loss ur, befria sig ur mängden ”kropp”, med sina snabba flytande rörelser.

Kanske är det menat just så. Att allt hänger samman, men det är som om den konstnärlige ledaren Ohad Naharin förstått denna frustrerade längtan och här bjuder föreställningen på en av sina kanske vackraste scéner. Två män, tätt omslingrade, i en erotisk och kärleksfull dans, som på samma gång tycks formulera den internationella gayscenen i Tel Aviv, eller kanske den manlighetsdyrkan som staten Israel med sitt vapenskrammel, och den judiska religionen bjuder. Är det en tillfällighet att den ena av männen ser ut att komma från Mellanöstern, kanske rentav palestinier och den andre är blond kanske nordeuropeisk?

gaga-1

Batsheva Dance Company. Foto Gadi Dagon

Hur som helst, moralens väktare är på plats. Ordningen tycks återställd. Med uppdragen tröja blottas ett imaginärt revben, eller menas det att man vill dö för sin sak. Måste?

Det är svårt att se ett verk, läsa en roman, titta på konst, film, teater och nu som dans, utan att ha den ständigt pågående konflikten i bakhuvudet. Detta obönhörliga krig som i princip fortgått sedan oktober 1973.

Men i Three, finns mer än konflikten med Palestina och angränsande stater i Mellanöstern. Här möter vi även den inre kulturella konflikten mellan ortodoxa och sekulariserade judar, mellan mirazherna (judar från Mellanöstern eller afrikanska länder som nuvarande kulturministern) och askenaser (europeiska judar som under alla år haft en högre status), konflikten mellan vänster och höger, kvinnor och män. En kvinna reduceras till att vara kön och mannens egendom, även om såväl manliga som kvinnliga dansare, med all önskvärd tydlighet visar sin nakenhet både fram och bak med brallorna nere. Förmodligen som en fingervisning mot den ortodoxa judendomen som velat försöka klä på dansarna, eller kanske med en ännu tydligare åt kulturminister Miri Regev, som skryter med att hon aldrig läst en rad av Tjechov och chockade den israeliska kultureliten för inte så länge sedan med ett brev där hon proklamerade att de kulturutövare som vägrade uppträda på Västbanken eller i bosättningarna skulle bli av med sitt statliga stöd. (Mer om detta kan du läsa i Catrin Ormestads intressanta krönika i Cora # 45. För inköpsställen se cora.se)

Det tycks vara lika omöjligt att befria sig från alla dessa mönster som det tycks svårt att bryta sig loss ur det flytande och fysiskt krävande rörelsemönster som dessa kroppar är fångna i. Det är brutalt och vackert på en och samma gång och kanske möjligt endast och tack vare den rörelsemetod  – gaga – avsedd att stärka och läka kroppen som Ohad Naharin skapat och som lärs ut i välbesökta workshops ofta i samband med föreställningar.

Om man lyckas bortse från konflikter och hämskor som Israels politik måste utsätta alla sina barn för, oavsett mästare som koreografen Ohad Naharin och hans danskompani, eller vilken genre man nu än tillhör är Three, detta lyckonummer, som dansas sedan flera år världen över, ett av årets mest sofistikerade konstupplevelser. Det var tio år sedan Batsheva Dance Company gästade Sverige, låt oss hoppas att de snart är tillbaka!

Bilden överst, foto: Gadi Dagon

Yvonne Ihmels

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *