27 Sep 2016

Ett Burma i färg

Av: Yvonne Ihmels

Tvånget under Burmas våldsamma och blodiga historia kommer till uttryck i Balans och provokation på Färgfabriken i Stockholm, skriver Kristina Åström.

Det verkar vara av en ren tillfällighet som Färgfabrikens utställning om samtida burmesisk konst kretsar kring just färg. I Balans och Provokation – Samtida konst från Burma/Myanmar visas verk av fyra samtida konstnärer från Burma. Utställningen är en produkt av Färgfabrikens initiativ New Urban Topologies, ett internationellt program där Färgfabriken tillsammans med lokalt verksamma konstnärer, arkitekter, studenter och stadsplanerare samarbetar för att undersöka städer runtom i världen – i detta fall Yangon, Burmas kommersiellt och kulturellt största stad. Det är värt att känna till att Burmas historia har varit präglad av våld och förtryck i och med kolonialstyret på 1800-talet samt militärdiktaturen som tog vid efter självständigheten 1948.

the-maw-naing-in-and-out-of-thin-layers-installation-view-photo-karin-bjorkqust

The Maw Naing In and out of thin layers installation view. Foto: Karin Björkqust

Curatorerna Joachim Granit och Nathalie Johnston har utgått från konstnärernas nya progressiva uttryck som kan tolkas som en reaktion på det slutna och censurerade samhället under den drygt 50 år långa militärjuntans styre. I och med avsaknaden av fasta kulturinstitutioner och utställningsplatser i Burma under denna tid har konstformer som performance, video och installation vuxit fram och tagit konsten närmre allmänheten.

Detta märks direkt i de fyra konstnärernas uttryck, då besökaren likväl rummet tas i direkt anspråk. Att gå in i det första rummet till Yadanar Win och Kolatts King and Queen (2016) är som att träda in i en sällsam skattkammare. Rummet är från topp till tå målat i guld och installationen visar till synes värdefulla föremål. Klädesplaggen bär stänk av röd färg och det ligger en samling svarta miniatyrpistoler av plast under ett upphängt halsband och huvudbonad. Våldet bakom det sköna och skimrande är påtagligt. Det får mig att tänka på om det ens finns några skatter i världen som inte skulle förefalla nedstänkta av människans girighet och förtryck, om man förnam deras tillkomst och förflutna. Guldets starka symbolik återkommer i Win och Kolatts performance som ägde rum vid öppningen av utställningen. Den här gången är det inte rummet utan de tre medverkande som målar varandra i guldfärg. Här handlar det snarare om ett skapande och förkroppsligande av identitet som knyter an till Burmas rika historia.

I det inre rummet av King and Queen visas det tillhörande videoverket där konungen och drottningen sakta men säkert sågar sönder varandras stolar. Sågandet och nedbrytandet av en maktstruktur tar tid, även om institutionen i sig må vara förlegad. Ett annat slags förvrängd balans går att finna i Ma Eis video Strawberry Piece (2016), men här i form av en parrelation mellan en man och en kvinna. Mannen ifråga blir matad med jordgubbar av kvinnan fastän han säger att han inte tycker om dem. Kvinnan i sin tur blir sminkad av mannen medan hon konstant påpekar att hon vill att han ska göra henne vacker. Parets idoga försök till att uppfylla varandras önskningar når sitt klimax och videon börjar sedan om igen. Paret projicerar sina förväntningar på varandra och hittar således ingen balans. Däremot påvisar de till synes ytliga förväntningarna möjligen en större problematik kring frågor om identitet i största allmänhet och i Burma i synnerhet. Den röda färgen som under militärdiktaturens styre var en förbjuden färg återkommer genom hela utställningen men är i Strawberry Piece som mest påtaglig. Inte bara jordgubbarna gör den röda färgen påmind utan också kvinnans klänning, läppstiftet hon målas med samt bordsduken och pallarna som paret sitter på. Att finna en ny identitet och en ny balans innebär ett konstant sökande i vilket ett slags provocerande tillika hör hemma.

ma-ei-strawberry-piece-installation-view-photo-karin-bjorkqust

Ma Ei Strawberry Piece. installation view.Foto: Karin Björkqust

The Maw Naings installation In and Out of Thin Layers (2016) är den mest interaktiva delen av utställning då den bjuder in besökaren att röra vid och, om man vill, omslutas av myggnät i form av cylindrar i olika färger som når ända upp till taket i den stora hallen. Cylindrarna skapar små skyddade oaser för vila och meditation, där man får chansen att söka inåt, mot jaget. Kanske är det en nödvändighet att, i en tid som är präglad av frigörelse och konstant förändring, kunna återkoppla till en del av Burmas historia som fokuserar på den enskilda individen, nämligen buddismen. Sökandet efter det nya Burma kanske börjar just här, omsvept av myggnät i den rödaste av nyanser.

Kristina Åström

 

Balans och Provokation – Samtida konst från Burma/Myanmar, Färgfabriken 8/9-27/11 2016)

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *