suffragett

11 Nov 2015

Den röda tråden mellan konst och liv

Av: Cristina Karlstam

Den mångsidige Geismar med sin stora bredd i fråga om tekniker, material, uttryckssätt och tilltal lyckas hålla samman sina olika aspekter av detta att göra konst likt en schaman/konstnär/trollkarl, skriver Cristina Karlstam.

 

Konst

Galleri Fagerstedt, Stockholm

Delights

av Jårg Geismar

Tom 9/1 2016

 

Om man lite förenklat skulle vilja markera att par dominanta drag i konstnären Jårg Geismars estetik skulle man kunna säga att nyckeln är den röda tråd som binder samman ett ovanligt mångsidigt konstnärskap. Eller omvänt: den röda tråd som kopplar till synes divergerande delar till en mångsidig helhet är bruket av nycklar.

När Geismar medverkade i Uppsala konstmuseums stora samlingsutställning The Collectors för några år sedan var hans stora installation bestående av hundratals husnycklar som Uppsalaborna samlat in och donerat, ett centralt verk i en i sin helhet mycket välcurerad utställning. Dåvarande konstmuseichefen Elisabeth Fagerstedt var dessutom framsynt nog att köpa in verket, ett helt rum med utplacerade,”hemlösa” nycklar på golvet, och konstverket ingår således nu i museets samlingar.

Nu har Elisabeth Fagerstedt sedan några år tillbaka skaffat sig en position som en gallerist med väderkorn och kontaktnät som gör att den ena sevärda utställningen efter den andra tagit plats i det lilla galleriet på Hälsingegatan i Stockholm. Och givetvis ingår nu samme konstnär i hennes stall tillsammans med sådana självständiga aktörer som Per Kesselmar, Natasha Dahnberg, Hyun-Jin Kwak, David Svensson och Maija Savolainen i kretsen av konstnärer som har galleriet som en av sina utställningsplatser. Och just denna höst är det Gotlandsbördige tyske konstnären Jårg Geismar som svarar för en liten men mycket representativ utställning, Delights, som mycket väl kan betraktas som en nyckel in till ett komplext konstnärskap.

Nature Morte1992c

Natture Morte. Jårg Geismar, Galleri Fagerstedt

The Red Line är inte bara titeln på den omfattande bok om Geismars konstnärskap som gavs ut av Hatje Cantz förlag för ett par år sedan. Det föll sig dessutom helt naturligt för mig att vilja rubricera den här texten med orden och att följa den röda tråd jag tycker mig se i hans utställning. Detta utan att ännu ha haft möjlighet ta del av den nämnda boken. Den mångsidige Geismar med sin stora bredd i fråga om tekniker, material, uttryckssätt och tilltal lyckas nämligen hålla samman sina olika aspekter av detta att göra konst. Om det handlar om möjligheterna eller omöjligheterna i själva konstskapandet och/eller livet självt är svårt att veta. Inför den stora skulpturen How to get a mattress into a coffe cup är jag först beredd att påstå att det rör sig om konstnären/schamanen/trollkarlens ofattbara kunskaper som gör att en hel madrass, ett antal huvudkuddar, tidskrifter och andra föremål visst kan rymmas i en liten kaffekopp. Konstens möjligheter är obegränsade i ordets konkreta mening och följer i sin konceptuella gestaltning inga lagar.

Men verket kan också läsas som en formulering gällande våra allra mest energiska försök att klara av tillvaron och alla dess ofta omöjliga uppgifter och utmaningar. Kanske är nycklarna som i denna utställning hängts på väggen inplastade och försedda med röda (livs)trådar ett sista lite desperat och övermäktigt försök att få upp den låsta dörren till livsmysteriet? Återstår gör i så fall endast konsten, men inte heller den känns helt pålitlig. Den röda porslinsrosen, både en natursymbol och en konstdito, är hotad att krossas av en svart herrsko upphängd i skosnören.

Men den röda tråden, ibland målad på stora fotografier, kan också brukas som ett kontaktmedel människor emellan. I utställningen visas några sådana bilder tagna i Tokyo och New York, två platser på jorden som Geismar gjort till sina. Vid sidan av Düsseldorf där han är bosatt och verksam som professor, och så Burgsvik på Gotland, där han tillbringade sina första sex år. Det var för övrigt därifrån han tog med sig ”souveniren” å i sitt originella förnamn som egentligen varit något annat innan han flyttade från Gotland med sin familj. Så band han även samman länder och kulturer med sin egen person och sin konst.

Jag minns Geismars stora utställning The Optimists hos Liljevalchs konsthall 2003 där han förvandlade hela den spatiösa konsthallen till en enda stor installation med mängder av uttryck, fördelade i olika stationer. Det var en fascinerande helhetsupplevelse. Men även i det lilla formatet i galleriet på Hälsingegatan i Stockholm finner jag en liknande bredd och mångfald. Och gåtan Geismars budskap med sin konst förblir sympatiskt nog lika svårgissad även den här gången, de femtio nycklarna i ett av utställningens ”nyckelverk” till trots. Och eftersom rosen är ett konstverk i porslin och inte en levande blomma är den inte underkastad allt levandes förgänglighet. Så behåller konstnären mystiken kring sina verk med en sympatisk blandning av humor och allvar.

 

Cristina Karlstam

Cora.se

 

Bilden överst: Konstnären Jårg Geismar framför ett av sina verk. Foto: Yvonne Ihmels

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail