Västanå

11 apr 2013

Återblickar, framåtblicker Konstnärsguuppen HAKA 10 år

Av: Yvonne Ihmels

Helena Laukkanen, Anna-Karin Brus, Katarina Sundkvist Zohari, Agneta Forslund, Natasha Dahnberg  Foto: Pär Fredin Konst  Haka.nu Uppsala Konstmuseum  Tom 19/5   Att ryskfödda Natasha Dahnberg är en konstnär med ett alldeles eget idiom har hon visat vid ett flera tillfällen, såväl i utställningar som i sina offentliga verk. När föreningen Musikens Hus Vänner i Uppsala […]

image

Helena Laukkanen, Anna-Karin Brus, Katarina Sundkvist Zohari, Agneta Forslund, Natasha Dahnberg  Foto: Pär Fredin

Konst  Haka.nu

Uppsala Konstmuseum 

Tom 19/5  

Att ryskfödda Natasha Dahnberg är en konstnär med ett alldeles eget idiom har hon visat vid ett flera tillfällen, såväl i utställningar som i sina offentliga verk. När föreningen Musikens Hus Vänner i Uppsala skulle donera ett konstverk till det nybyggda konserthuset Uppsala Konsert och Kongress föll juryns val på Dahnbergs gatstensmosaik Gatumusikanter på torget framför konserthuset.

En skiss till Gatumusikanter ingår i den tillbakablick på tio års konstnärlig verksamhet som Natasha Dahnberg och hennes konstnärskolleger i gruppen HAKA nu sammanställt på Uppsala konstmuseum. Här kan intresserade lära känna de fem konstnärerna som delar ateljé i Uppsala men som var och en har en egen konstnärlig dialekt och stil och även separata karriärer. Då och då under årens lopp har de ställt ut tillsammans, exempelvis vid starten för 10 år sedan i en tillfälligt tom lokal i centrala Uppsala, i Bror Hjorths Hus och vid biennalen i Moskva för ett par år sedan. Nu har man alltså sammanfattat 10 intensiva år i en retrospektiv som för den som följt gruppens utveckling bjuder på mängder av angenäma återseenden. 

image

Anna-Karin Brus, Human rights, kollage/måleri på MDF, text och musik

Här stöter man på Anna-Karin Brus installation Återdahls, en humoristisk parafras på det legendariska Uppsalacaféet Ofvandahls. Man påminns om Helena Laukkanens raffinerade bokstavslek från en minnesvärd utställning på dåvarande Teatergalleriet i Uppsala. Galleriet är tyvärr nedlagt sedan något år, men Laukkanens fascinerande verk, där tusentals små bokstäver klippts ut ur böcker och använts som materiel i nya verk, finns kvar.

Återblickarna är många, Agneta Forslunds starka måleri från en galleriutställning i Uppsala, liksom gruppens gemensamma arbeten i projektet Swedish Family, som också innebar medverkan av inbjudna ryska konstnärer och en motsvarande utställning i Moskva. Gruppens skulptör par preférènce, Katarina Sundqvist Zoharis originella konstnärliga gestaltningar i Uppsala stadsrum har också sina tentakler utsträckta till den gemensamma utställningen, vars tillbakablickande del är koncentrerad till en av museets mindre salar. Effekten är nästan överväldigande: så mycket de här fem kvinnorna har gjort under tio år, så bra det allra mest är och så väl det ännu håller. Sättet att ge smakprov från de tio åren påminner lite om de fem konstnärernas gemensamma ateljé i legendarisk Uppsalamiljö, Eklundshof.

image

Natasha Dahnberg, Gråt inte över spilld mjölk, video 5 min, 2013. Kamera: Mervi Junkkonen, ljud: Girilal Baars. Foto: Bo Gyllander

Men självklart är det ändå de nya verken, utställda spatiöst i museets större salar, som är den riktiga höjdpunkten i HAKA: s 10årsjubileum. Här får de fem konstnärerna med sina skilda personligheter och estetiska ideal möjlighet att exponera sina senaste landvinningar utan krav på något övergripande och begränsande tema. Visserligen har gruppen i tidigare tematiska utställningar visat att de kan arbeta även med gemensamt koncept och ändå bevara sina särarter, exempelvis i den tematiska utställningen i Bror Hjorths Hus. Men här har man avstått från alla försök att påstå något gemensamt och i stället fokuserat utställningen på de enskilda verken. Ska man ändå tala om något slags gemensam nämnare är det i så fall en övergripande kvalitet, en smittande skaparlust och en rikt varierad fantasi som tar sina mängder av olika uttryck.

image

Agneta Forslund, Liv, objekt, 2013. Foto: Bo Gyllander

Agneta Forslund har åter bevisat hur nära hennes bitvis gåtfulla måleri ligger hennes inte mindre intrikata tredimensionella arbeten. Den här gången är det ett självporträtt i form av en rumslig skulptur med olika plan, vinklar och perspektiv som förstärker bilden av ett komplext konstnärskap.

Helena Laukkanen har fortsatt att arbeta med ett slags porträttkonst i reliefform, här i två verk i blyerts som kombinerar säker form och expressivt uttryck. Även Laukkanens koncept låter väggkonst och tredimensionella verk visa sin inbördes släkt

Anna-Karin Brus är konstnären som ofta vänder blicken mot det klassiska nederländska stillebenmåleriet och gör sina egna 2000-talsvarianter av ett tidlöst tema. Den här gången bland annat i en videoloop med titeln Förlåt/Jag älskar dig där det gäller för betraktaren att titta noga efter de minimala rörelser som gör verket flerbottnat. Dessutom visar Brus åter sin flödande färgstarka fantasi i målningen Human Rights som också innefattar ett musikstycke. Konstnären är också verksam som musiker i bandet Differnet.

image

Katarina Sundkvist Zohari, Trassel, stengods, 2013

Av Katarina Sundkvist Zohari visas inte mindre än sex skulpturer som i sin organiska sensualitet berättar om underliggande emotioner och skeenden. Sundkvist Zohari har dessutom skapat ett par tvådimensionella verk, bland vilka Trassel i kol och torrpastell breddar hennes konstnärliga koncept som i övrigt tar sig så djupt originella och fantastiska skulpturala uttryck.

Mångsysslaren Natasha Dahnberg slutligen har denna gång gjort en video med titeln Gråt inte över spilld mjölk. Ett kaffebord dukat med finaste linneduken och arvegodset, lövtunna kaffekoppar med kanna, gräddsnipa och sockerskål, visas parallellt med metodisk rengöring av gevärspipor innan det hela sätter igång med ty åtföljande katastrof i på högsta ljudvolym. Är det kanske det egna kulturarvet från sin ryska barndom som Dahnberg skjuter sönder när kaffekopparna spricker, kaffet flödar och duken fläckas ner? Tanken är inte omöjlig: hela Natasha Dahnbergs intelligenta konstnärskap handlar i grund och botten om just denna dubbla identitet. Den har hon gestaltat i många former genom åren, och här sker det på nytt i en utagerande 5-minutersloop. 

Hakas 10-årsredovisning imponerar genom sin mångfacetterade karaktär och samtidiga höga kvalitet. 

Cristina Karlstam

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.